Med hela hjärtat (Kiwi II)

För ett tag sedan skrev jag om filmen Kiwi, och hur ledsen jag blir varenda gång jag ser den, samtidigt som den är så fin. Häromdagen hittade jag ett alternativt slut på den, ett som inte lämnar mig med ett hål i hjärtat.

Reccarnas samlade fånerier

Tidigare idag, när jag hade stått och spelat en del gamla favoritstycken på min flöjt, bestämde jag mig för att öva ordentligt en stund. Sagt och gjort - jag rotade igenom nothögen efter sviten jag behöver öva på, men hittade den ingenstans. En vild jakt i lådor, högar, backar och tidskriftsamlare följde, men noterna stod ingenstans att finna. Däremot hittade jag nåt annat.

2008 års första Västgötacorrespången (Västgöta nations egen tidning), där mittuppslaget ägnas åt nationens reccemottagning. Där, mitt på sidan, stod det vinnande bidraget från tävlingen tidningens station hade på vandringen i nationshuset. Jag visste ju att det var texten vi hade skrivit, men jag hade helt glömt bort den, och ägnade en liten stund åt att garva - först åt texten, sedan åt minnet av när vi skrev den. Uppgiften var att i valfri litterär form skriva om en frukost. Nu minns jag inte ens vilka som var med i gruppen längre - men texten kan jag bjuda på!

Den tunga tystnaden bröts av ett plötsligt rop från någonstans långt borta. Tunga steg närmade sig bestämt dörren, och en hård knackning följdes av ett barskt rop:
- Frukost!
- Var är jag? tänkte jag när jag, med matoset hängande runt mig, rörde mig mot det jag antog var köket. För varje steg jag tog växte känslan av olust inför vad som komma skulle. Två väldiga ekdörrar var det enda som stod mellan mig och mitt öde.
Dörrarna svängde långsamt upp och jag möttes av en syn jag alltid kommer att minnas. Pannkakor låg staplade upp till taket, grisar marscherade taktfast mot stekpannorna där smöret fräste som ilskna kattor, och sirapen flödade i floder ner genom golvtiljornas sprickor. Min blick vandrade mot spisen där ärkeängeln Gabriel plötsligt uppenbarade sig iklädd förkläde och beväpnad med stekspadar. Med pilskhet i blicken vände han sig mot mig och sa:
- God morgon, älskling.

Sen sist har jag...

... varit sjuk med feber och grejer
... lyckats plugga tillräckligt för att förhoppningsvis vara godkänt på anatomi/fysiologitentan jag skrev igår
... haft tjejkväll med Therese, Hanna och Jessica. Och en del vin...
... upplevt hur det är att få migrän ovanpå en baksmälla. Inte att rekommendera.
... sett Garden State igen. Lika bra den här gången med.
... vart orolig för syster yster.
... börjat planera för ännu ett lajv, skräcklajv den här gången. Nämligen Lägret som Gud glömde.
... anmält mig till en danskurs
... bestämt mig för att vara med i skademarkörsgruppen i Stockholm.
... njutit av Thåström i diverse konstellationer
... ägnat mig åt att sjunga igenom ett par sångböcker a capella
... bestämt mig för att köpa en billig gitarr och lära mig, på riktigt.

Och imorgon ska jag läsa klart Staden som slutade andas och kanske börja på Brott & straff, eller läsa klart (läsa om) Neil Gaimans American Gods.

Testar

Undersöker en sak. I övrigt bara tentaplugg och tillhörande ångest. Imorgon är det över.

Ingenmansland

Jag har blivit smått besatt. Igen. Och naturligtvis handlar det om musik. Igen.

Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.

Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.

Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!

Volodja kan man lyssna på här om man vill.

Lite surrigt

Jag är glad. Och det betyder ganska mycket i en annars tämligen regngrå tillvaro som till största delen fylls av tentaplugg. Och så lyssnar jag på Volodjas tolkning av Vysotskij's Ingenmansland!

Speedway - inte helt ofarligt

Sitter hemma och väntar på att sändningen från speedway GPt i Målilla ska sätta igång, och snubblar under tiden över nyheten att Kim Jansson har skadats allvarligt under en division 1-match nu ikväll.

Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?

Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?

Sommarslut

Mitten av augusti. Två veckor till omtenta, två veckor till terminstart. Och sommarvärmen är borta.

Sommaren 2009 i korthet:
- studentfirande
- träffa familjen
- dubbelt upp med midsommarfestande
- jobbajobbajobba
- fixa läger
- solbränna
- baka
- Catibesök
- lajvdebut på Ingenmansland
- flytt
- klänningar
- tentaplugg

Ganska bra. :)