Speedway - inte helt ofarligt

Sitter hemma och väntar på att sändningen från speedway GPt i Målilla ska sätta igång, och snubblar under tiden över nyheten att Kim Jansson har skadats allvarligt under en division 1-match nu ikväll.

Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?

Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?

Förbannad

"Ska man satsa på ett yrke där man har stor chans att få jobb, exempelvis vårdyrken, eller ska man välja efter sitt brinnande intresse?"

Det sa en reporter på aktuellt alldeles nyss, och jag blev skitirriterad. Visst, vårdstudenter har stor chans att få jobb när de är färdigutbildande, men skulle det vara det som ligger till grund för att så många väljer att utbilda sin inom vården?

De får det att framstå som att mitt intresse för att vilja hjälpa människor genom att utbilda mig inom vården är betydligt mindre viktigt för mitt yrkesval, än någon som exempelvis går journalistutbildning på grund av dennes "brinnande intresse". Jag blir förbannad när de inte kan tänka till lite!

R.I.P

Sent nu i kväll kom beskedet om att Heath Ledger, en av Hollywoods största skådespelare just nu, hittades död i sin lägenhet idag. Det är tragiskt att en 28-åring, med en dotter på två år, ska dö av vad som misstänks vara en överdos på det här sättet.

Just nu är jag lite chockad. Ledger har, ända sedan jag såg hans genombrottsfilm, 10 Things I Hate About You, varit min absoluta favoritskådespelare, och det är inte många av hans filmer som jag inte har sett om och om igen. Casanova, Brokeback Mountain och A Knight's Tale I är bara några av alla de filmer som han deltagit i.

I mina ögon var han en väldigt duktig skådespelare, och nog var jag nog lite småkär i honom som tonåring, det kan jag inte förneka.

Det är alltid sorgligt när någon dör ung. När personen dessutom har familj, och är känd och omtyckt av många människor blir det på något sätt ännu värre. Jag hoppas att filmvärlden aldrig glömmer honom.

Rest in peace, Heath.

Förundrad eller mörkrädd. Både ock, kanske

Säga vad man vill om aftonbladet.se, dn.se, expressen.se och så vidare, men ibland är det faktiskt praktiskt att kunna surfa in där och kolla läget. Visst, vilken vettig människa som helst vet att det man inte ska lägga alltför stor vikt vid vad de skriver, men de ger ändå en ganska bra överblick på vad som händer i världen. Och i Sverige.

Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.

Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.

Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.

Våldtäkt i häkte

I Brasilien sattes en 15-årig flicka i samma cell som ett antal män, vilket ledde till upprepade våldtäkter under närmare en månads tid skriver DN.se idag.

Första tanken som dyker upp i mitt huvud är vad i alla världen tänkte de på? Sånt här gör mig riktigt arg. Förbannad rent av.

Polis och rättsväsende ska skydda medborgarna i ett land. I ett fungerande rättssystem ska sånt här inte kunna hända. För det första ska en minderårig inte behandlas som en vuxen, för det andra ska inte någon kunna någon om man inte har grund för det och för det tredje skall aldrig en kvinna spärras in i samma cell som flera män. Och tydligen är det inte första gången något liknande händer i området heller.

Nog för att man kan tycka att vi i Sverige har överdrivet stor respekt och tilltro till lagupprätthållande instanser, men hellre det än ett system där en häktning kan innebära att någon utsätts för våldtäkter.

Tänkte ni på det, va?

Aftonbladet skriver idag att årets vinterkräksjuka är här och listar alla negativa aspekter kring viruset som kan grävas fram. Det talas om obefintligt vaccin, kräkningar och extrem smittsamhet. Att vinterkräksjukan ställer tills stora problem inom exempelvis sjukvård, äldrevård och barnomsorg överraskar knappast ingen. Men varför basunera ut att den äntligen (ja, viss ironi finns där) har brutit ut för säsongen?

Det finns människor som mår otroligt dåligt bara av vetskapen om att risken att bli smittad finns. Jag är en av dem. Jag vill inte få reda på att risken att smittas nu är jättehög. Jag vill inte veta att sjukhusen sluter avdelningar för att förhindra smitta. Jag vill inte veta att vissa kryssningsfartyg blir rena sjukhusen när smitta utbryter bland passagerarna. Jag vill inte veta!

Jag är en av många som lider av emetofobi - överdriven rädsla att spy. Det finns emetofobiker som inte klarar av att vistas bland människor på vinterhalvåret just på grund av att man vet att risken finns att man blir smittad av vinterkräksjuka eller maginfluensa. Riktigt så illa är det inte för min del, men jag mår fortfarande dåligt av att tidningarna haussar upp smittoutbrotten så som man gör idag. Det är nog så svårt att varje gång man åker med kollektiva transportmedel tänka på att minst en av alla människor där inne antagligen bär på smitta, och bara en hostning från den personen kan innebära att jag kommer bli sjuk och tvingas spy.

Sluta skriva om kräksjukeutbrotten och titta på den resistenta malarian, eller det restriktiva bruket av antibiotika eller kanske den senaste utvecklingen av krisen i Darfur istället. Det är viktigare, intressantare och får i alla fall inte stora grupper av människor att bli rädda för att röra sig bland folk!

Bostadsbrist och ockerhyror

Under hösten har jag varit engagerad i lägenhetsletande i varierande grad. Många stunder har tillbringats med att leta bostadsköer, intresseanmäla sig och surfa runt på Blocket för att se om man kan hitta något bra. I slutändan löste det sig genom kontakter, men det är ändå ett stressmoment att inte veta riktigt vart man ska bo till nästa termin.

Något som jag funderade mycket på medan jag letade bland andrahandsannonserna på olika sajter var hur i all världen en student kan ha råd med en hyra på 5000 kr, en summa som förvånansvärt ofta är den önskade hyran på de lägenheter som hyrs ut för längre eller kortare perioder. Efter lite klurande insåg jag att det inte kan vara möjligt att grundhyrorna faktiskt ligger så högt för exempelvis en etta på 40 kvm. Alldeles för ofta läggs det på några extra hundralappar för eventuella möbler, och så ännu lite till, så att man kanske tjänar en slant på att hyra ut sin fina lägenhet. Kanske vet man inte ens att det inte är tillåtet att lägga på hur mycket som helst på grundhyran?

DN skriver idag om att anmälningarna av sådana hyror, sk ockerhyror, har minskat de senaste åren trots att allt fler, framförallt ungdomar (studenter), hyr i andra hand och man frågar sig varför?

Jag tror för det första att i exempelvis Uppsala är det för det första inte helt enkelt att få tag i en egen lägenhet. Förstahandskontrakt är svåra att få, särskilt om man kommer som nyinflyttad till stan och inte vet riktigt vad man ska vänta sig. Man vet kanske inte heller vad hyrorna normalt ligger på, och heller inte att man faktiskt kan anmäla ocker och om man kan bevisa det faktiskt få en del pengar tillbaka.

Ett annat problem kan också vara att man är rädd för att bli utan bostad om man inte tar ett andra handskontrakt man har chans att få, även om hyran är hög. Stå utan bostad skulle vara snäppe värre än att tvingas betala lite för mycket, i alla fall för mig. Kanske är man orolig för att inte kunna få ett nytt kontrakt om man inte kan uppge referens från tidigare hyresvärd, och låter av det skälet bli att anmäla.

De möjliga förklaringarna är många. Jag tror att man genom tydligare information kan komma åt det här problemet på ett helt annat sätt idag. Fast det allra bästa vore ju om man kunde producera billiga, enkla men bra hyresrätter som även studenter och låginkomsttagare har möjlighet att få. Då skulle i alla fall jag inte ens överväga att hyra i andra hand!

Hur tänkte de nu då?

Läste just om på SR att Sverige ska köpa in vaccin nog för hela befolkningen vid en eventuell influensapandemi. Två doser per person ska ge var och en av oss svenskar fullgott skydd om/när en pandemi utbryter. Det får mig med mina små, men goda, medicinska kunskaper att genast undra hur de har tänkt lösa det?

Trots allt, det finn väldigt många influensastammar. De som blir pandemier är ofta allvarliga, börjar någonstans i Asien och sprids så småningom hit till oss. Ingen kan förutse hur dessa stammar kommer vara uppbyggda, och kan därför inte heller göra ett vaccin förrän pandemin redan brutit ut. Och då ska alltså vi kunna få det troligtvis ännu inte utvecklade vaccinet i tid för att vara skyddade? Jag vet inte, det låter lite som en önskedröm...

Nytt och fräscht eller gammalt och invant?

Sedan jag flyttade hemifrån för drygt fyra år sedan har jag tillbringat fasligt mycket tid på tåg. Först åkte jag fram och tillbaka mellan Skövde och Göteborg nästan varje helg, sedan blev det många turer mellan Sollefteå och Uppsala/Skövde, både nattliga äventyr och segdragna dagar. Nu är snart mina långresedagar över för den här gången. Jag flyttar söderöver och kommer inte behöva åka långa sträckor för möten och för att träffa familjen, utan bor betydligt närmare än förr. Ändå blir jag lite upprörd när jag läser om SJs planerade biljettsystemsreform som DN skriver om idag. Jag kan förstå att de vill tjäna mera pengar. Och jag kan förstå att de vill förbättra systemen. Men varför ändra något så invant och djupt rotat som biljettsystemet och ta bort klassystemet?

Ska jag vara alldeles ärlig är det inte förändringen i sig som är det jag funderar över. Nej, jag kan leva med att man betalar för det man vill ha, och att grundpriset ska kunna variera, tja, köper man just-nubiljetter i vanliga fall spelar det ingen roll om alla biljetter fungerar som dem, även om jag tror att det kan bli problem för till exempel äldre att förstå sig på det hela. Nej, det som triggar igång mig är snarare spekulationen om att man kan komma att ta bort möjligheten att köpa sistaminutenbiljetter som student eller pensionär. Ju fler som vill åka desto dyrare biljett. Ju längre man väntar desto dyrare blir det också. Är det verkligen något som man kommer att tjäna på som resenär? Det är ju gott och väl för den som har möjlighet att planera i god tid, men alla har inte den möjligheten. Som student har man inte tillgång till schema i hur god tid som helst, och man är kanske inte så välplanerad som man borde vara. I alla fall är inte jag det, och om jag vore hänvisad till ett sådant biljettsystem för att kunna ta mig hem skulle det säkerligen inte bli många resor. För jag skulle inte ha råd.