Jobbigheter

I måndags lämnade jag - äntligen - in uppsatsen, som jag för övrigt inte är särskilt nöjd med, men som förhoppningsvis blir godkänd och så är det inte mer med det. Det är bara en liten detalj kvar. Opponeringen. Jag fasar för den, och är hur nervös som helst. Inte för vad opponenten kan komma att säga, utan vad seminarieledaren har att bidra med. Förhoppningsvis är det saker som jag kan svara på, som jag HAR svar på. Annars kommer det bli skitjobbigt. Men ja, den dagen den sorgen. På fredag gäller det, sen är det avklarat iaf.

Fick idag reda på att jag börjar nästa kurs (och program!) nere i Uppsala redan nu på tisdag, vilket kom lite som en chock. Trodde inte jag skulle börja förrän en vecka senare, men tji fick jag. Nu jobbar jag på att lösa uppkopplingsfrågan. Men med lite tur kanske jag inte behöver fundera på det förrän i mitten av mars - om jag lyckas få igång mitt mobila modem så att det funkar med min nya dator vill säga. Annars sitter jag där i min lilla två, ensam och utan uppkoppling hela våren. Och det finns inte med i min världsbild! Jag MÅSTE kunna vara uppkopplad, om inte hela dagarna så i alla fall då och då, framförallt på kvällarna. På nåt sätt måste jag lösa det där, frågan är väl bara hur...

Såg att någon från UUs it/telefoniavdelning har ringt mig nu ikväll. Jag HOPPAS verkligen att denna någon hör av sig imorgon, och att det inte är nåt jobbigt som de har att säga. Jag vill ju inte gärna få reda på att jag inte kommer få börja, eller nåt annat lika traumatiskt...

Nåja, problem är till för att lösas, och jag antar att det mesta kommer fixa sig under morgondagen eller så. Nu ska här i alla fall sovas!

Tillbakablickar

Ibland måste man börja fundera på det som man redan har lagt bakom sig. Det kan handla om relationer med andra människor, om handlingar, om händelser eller om längre perioder i livet. Ett sådant tillfälle har jag haft de senaste dagarna när jag, mer eller mindre konstant, har suttit och tänkt tillbaka på tiden i Kristinehamn.

Det är konstigt, men så fort man börjar tänka på något som inte har varit helt trevligt så kommer känslorna från det där speciella tillfället tillbaka och liksom översköljer en. Och det finns absolut ingenting man kan göra åt det. Inget alls.

Jag har precis (nåja, i onsdags, men ändå!) skrivit klart min praktikrapport om tiden i Kristinehamn. Men den handlar egentligen bara om själva jobbet och praktikplatsen. Allt annat runt omkring, som stället man bor på exempelvis, har bara flugit runt i huvudet medan man har gjort sig av med allting som handlade om praktikuppgifter, handledare och sånt.

På ett sätt är det skönt att faktiskt få tillfälle att bearbeta allt det där. Samtidigt vill jag bara glömma. Inte praktiken, men den där tiden i tråkiga lilla Kristinehamn då jag verkligen var ensam. Det är väl säkert så att även det var en nyttig erfarenhet, men vem vill minnas sådant som har varit riktigt riktigt jobbigt?

Nu ska jag bara klara av opponeringen, och förhoppningsvis inte behöva komplettera själva rapporten. Sen är vårterminen officiellt avslutad och avklarad!

Frihet

För första gången på evigheter känner jag mig ledig, trots att jag har två artiklar samt en bok att läsa och begrunda, och tre seminariefrågor att förbereda tills på fredag, ett naturkunskapsprov att plugga till och en hemtenta att skriva. Men ändå, jag känner mig helt fri!

Det beror definitivt på att jag - äntligen - har blivit klar med kompletteringsuppgiften from hell; den om Rysslands ekonomiska kollaps. Den är färdigskriven, igenomkollad och inskickad. Tack och lov! Nu har jag verkligen förtjänat lite ledighet i form av en avslappnad kväll framför tvn med lite pepparkakor, ljus och allmänt mys.

Sen är det nya tag som gäller imorgon. Men tar man bara en da i taget så löser sig det mesta. Det löser sig. Det gör det alltid.

Studs och flum och plugg

Hoppsan hejsan, för första gången på nästan två år låser sig inte min hjärna vid tanken på ekonomisk historia. Vilket är väldigt bra, eftersom jag måste göra färdigt just den kompletteringen den här veckan. Faktiskt idag.

Och jag jobbar på det, men ibland måste man pausa för att rensa hjärnan lite. Tänka på nåt annat, äta nåt och tända lite ljus för att bibehålla en skön stämning.

Men, vem försöker jag lura egentligen? Uppgiften är dödligt tråkig, men blir i alla fall färdig...

October II

Sov dåligt i natt igen, antar det beror på förkylningen. Eller nåt, vet inte riktigt. Skulle läst en del idag på förmiddagen, men jag grejjade med lite annat istället, och var inte överdrivet pigg heller. Skulle träffa Jenny för att luncha på skolan innan nya kursen började, och jag höll på att växelvis brinna upp och förfrysa mig. Feber antar jag. Inte ett dugg kul när man dessutom ser fram emot en tretimmarsföreläsning med den sämsta föreläsaren jag har haft hittills i min korta akademikerkarriär på drygt två år.

Och nog blev det jobbigt alltid. Först och främst svårt att hålla sig allvarlig när han pratar värsta stockholmskan som han mixar med engelska uttryck samtidigt som han försöker vara så pedagogisk som möjligt men inte når ända fram. Sen är det jobbigt att hänga med när man har huvudet fullt med bomull och inte är så värst lättkoncentrerad. Fast han ska ha lite cred för att han i alla fall försökte - det var 1000 gånger mer pedagogiskt den här gången än för två år sedan...

Annars händer det inte mycket nu. Skola, naturkunskap och Svenska kyrkans unga är ungefär allt. Men just nu är det också praktikplatssökande och kompletteringar som ska göras, och så ska jag ge mig ut och fota fina höstbilder när jag blir ltie piggare - vill få till några riktigt fina!

Äh, nu ska jag försöka sova lite, även om det inte har gått så bra på sistone. förhoppningsvis går det bättre idag, jag ska ju upp o tvätta imorgon bitti, så jag måste somna i tid, annars försover jag mig bara. So long, gott folk!

End of september

Hösten är här. I några dagar nu har det varit riktigt kallt, och det har regnat till och från. Folk har börjat hosta, snörvla och framför allt frysa både inne och ute, och så även jag. I går slog den till på allvar; höstförkylningen. Snörvel, halsont och feber gör det nästan omöjligt att sova, och yra feberdrömmar hjälper inte precis till.

Mitt i eländet ska nya kurser påbörjas. Var på min allra första träff för naturkunskapen i torsdags. Tre überintensiva timmar med molekyler, atomer och annat spännande i ett rasande tempo, i ett klassrum fullt av mer eller mindre panikslagna elever. Förhoppningsvis ska det gå bra, delarna om människokroppen kommer i alla fall inte bli nåt problem för mig, det läste jag ju så sent som i våras, men däremot den kemiska delen med kosväteföreningar och periodiska systemet har jag helt förträngt sedan högstadiet, så det blir till att plugga som en tok för att lära in det.

På måndag börjar nästa fempoängare som ingår i FOKS b, om folkrätt och interventioner. Det ska bli riktigt intressant, men jag fasar tillsammans med resten av IKKarna för att än en gång ha Ramses som föreläsare. Han var ju inte precis bra förra gången! Det är väl bara att hoppas på att ryktena som säger att han blev ivägskickad på en kurs i pedagogik efter våra klagomål stämmer!

Nu öser regnet ner utanför fönstret, och det är riktigt mörkt i mitt rum trots uppdragan persienner. Det är mysigt, men jag hoppas verkligen att det blir uppehåll imorgon när det är dags att sticka till skolan. Idag tänker jag inte sticka ens en nästipp eller stortå utanför ytterdörren!