torsdag, oktober 16, 2008
Dumdag
Jag har mått illa precis hela dagen. Nu ikväll har det lättat lite, tack och lov, men det är fortfarande kvar. Mycket är rörigt i skallen just nu, finns saker som jag funderar över och klurar på, och saker som jag inte vet om jag kommer klara av. Vi får se...
söndag, augusti 31, 2008
Med hela hjärtat (Kiwi II)
För ett tag sedan skrev jag om filmen Kiwi, och hur ledsen jag blir varenda gång jag ser den, samtidigt som den är så fin. Häromdagen hittade jag ett alternativt slut på den, ett som inte lämnar mig med ett hål i hjärtat.
Reccarnas samlade fånerier
Tidigare idag, när jag hade stått och spelat en del gamla favoritstycken på min flöjt, bestämde jag mig för att öva ordentligt en stund. Sagt och gjort - jag rotade igenom nothögen efter sviten jag behöver öva på, men hittade den ingenstans. En vild jakt i lådor, högar, backar och tidskriftsamlare följde, men noterna stod ingenstans att finna. Däremot hittade jag nåt annat.
2008 års första Västgötacorrespången (Västgöta nations egen tidning), där mittuppslaget ägnas åt nationens reccemottagning. Där, mitt på sidan, stod det vinnande bidraget från tävlingen tidningens station hade på vandringen i nationshuset. Jag visste ju att det var texten vi hade skrivit, men jag hade helt glömt bort den, och ägnade en liten stund åt att garva - först åt texten, sedan åt minnet av när vi skrev den. Uppgiften var att i valfri litterär form skriva om en frukost. Nu minns jag inte ens vilka som var med i gruppen längre - men texten kan jag bjuda på!
Den tunga tystnaden bröts av ett plötsligt rop från någonstans långt borta. Tunga steg närmade sig bestämt dörren, och en hård knackning följdes av ett barskt rop:
- Frukost!
- Var är jag? tänkte jag när jag, med matoset hängande runt mig, rörde mig mot det jag antog var köket. För varje steg jag tog växte känslan av olust inför vad som komma skulle. Två väldiga ekdörrar var det enda som stod mellan mig och mitt öde.
Dörrarna svängde långsamt upp och jag möttes av en syn jag alltid kommer att minnas. Pannkakor låg staplade upp till taket, grisar marscherade taktfast mot stekpannorna där smöret fräste som ilskna kattor, och sirapen flödade i floder ner genom golvtiljornas sprickor. Min blick vandrade mot spisen där ärkeängeln Gabriel plötsligt uppenbarade sig iklädd förkläde och beväpnad med stekspadar. Med pilskhet i blicken vände han sig mot mig och sa:
- God morgon, älskling.
2008 års första Västgötacorrespången (Västgöta nations egen tidning), där mittuppslaget ägnas åt nationens reccemottagning. Där, mitt på sidan, stod det vinnande bidraget från tävlingen tidningens station hade på vandringen i nationshuset. Jag visste ju att det var texten vi hade skrivit, men jag hade helt glömt bort den, och ägnade en liten stund åt att garva - först åt texten, sedan åt minnet av när vi skrev den. Uppgiften var att i valfri litterär form skriva om en frukost. Nu minns jag inte ens vilka som var med i gruppen längre - men texten kan jag bjuda på!
Den tunga tystnaden bröts av ett plötsligt rop från någonstans långt borta. Tunga steg närmade sig bestämt dörren, och en hård knackning följdes av ett barskt rop:
- Frukost!
- Var är jag? tänkte jag när jag, med matoset hängande runt mig, rörde mig mot det jag antog var köket. För varje steg jag tog växte känslan av olust inför vad som komma skulle. Två väldiga ekdörrar var det enda som stod mellan mig och mitt öde.
Dörrarna svängde långsamt upp och jag möttes av en syn jag alltid kommer att minnas. Pannkakor låg staplade upp till taket, grisar marscherade taktfast mot stekpannorna där smöret fräste som ilskna kattor, och sirapen flödade i floder ner genom golvtiljornas sprickor. Min blick vandrade mot spisen där ärkeängeln Gabriel plötsligt uppenbarade sig iklädd förkläde och beväpnad med stekspadar. Med pilskhet i blicken vände han sig mot mig och sa:
- God morgon, älskling.
lördag, augusti 30, 2008
Sen sist har jag...
... varit sjuk med feber och grejer
... lyckats plugga tillräckligt för att förhoppningsvis vara godkänt på anatomi/fysiologitentan jag skrev igår
... haft tjejkväll med Therese, Hanna och Jessica. Och en del vin...
... upplevt hur det är att få migrän ovanpå en baksmälla. Inte att rekommendera.
... sett Garden State igen. Lika bra den här gången med.
... vart orolig för syster yster.
... börjat planera för ännu ett lajv, skräcklajv den här gången. Nämligen Lägret som Gud glömde.
... anmält mig till en danskurs
... bestämt mig för att vara med i skademarkörsgruppen i Stockholm.
... njutit av Thåström i diverse konstellationer
... ägnat mig åt att sjunga igenom ett par sångböcker a capella
... bestämt mig för att köpa en billig gitarr och lära mig, på riktigt.
Och imorgon ska jag läsa klart Staden som slutade andas och kanske börja på Brott & straff, eller läsa klart (läsa om) Neil Gaimans American Gods.
... lyckats plugga tillräckligt för att förhoppningsvis vara godkänt på anatomi/fysiologitentan jag skrev igår
... haft tjejkväll med Therese, Hanna och Jessica. Och en del vin...
... upplevt hur det är att få migrän ovanpå en baksmälla. Inte att rekommendera.
... sett Garden State igen. Lika bra den här gången med.
... vart orolig för syster yster.
... börjat planera för ännu ett lajv, skräcklajv den här gången. Nämligen Lägret som Gud glömde.
... anmält mig till en danskurs
... bestämt mig för att vara med i skademarkörsgruppen i Stockholm.
... njutit av Thåström i diverse konstellationer
... ägnat mig åt att sjunga igenom ett par sångböcker a capella
... bestämt mig för att köpa en billig gitarr och lära mig, på riktigt.
Och imorgon ska jag läsa klart Staden som slutade andas och kanske börja på Brott & straff, eller läsa klart (läsa om) Neil Gaimans American Gods.
torsdag, augusti 28, 2008
onsdag, augusti 20, 2008
Ingenmansland
Jag har blivit smått besatt. Igen. Och naturligtvis handlar det om musik. Igen.
Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.
Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.
Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!
Volodja kan man lyssna på här om man vill.
Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.
Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.
Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!
Volodja kan man lyssna på här om man vill.
söndag, augusti 17, 2008
Lite surrigt
Jag är glad. Och det betyder ganska mycket i en annars tämligen regngrå tillvaro som till största delen fylls av tentaplugg. Och så lyssnar jag på Volodjas tolkning av Vysotskij's Ingenmansland!
lördag, augusti 16, 2008
Speedway - inte helt ofarligt
Sitter hemma och väntar på att sändningen från speedway GPt i Målilla ska sätta igång, och snubblar under tiden över nyheten att Kim Jansson har skadats allvarligt under en division 1-match nu ikväll.
Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?
Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?
Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?
Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?
Sommarslut
Mitten av augusti. Två veckor till omtenta, två veckor till terminstart. Och sommarvärmen är borta.
Sommaren 2009 i korthet:
- studentfirande
- träffa familjen
- dubbelt upp med midsommarfestande
- jobbajobbajobba
- fixa läger
- solbränna
- baka
- Catibesök
- lajvdebut på Ingenmansland
- flytt
- klänningar
- tentaplugg
Ganska bra. :)
Sommaren 2009 i korthet:
- studentfirande
- träffa familjen
- dubbelt upp med midsommarfestande
- jobbajobbajobba
- fixa läger
- solbränna
- baka
- Catibesök
- lajvdebut på Ingenmansland
- flytt
- klänningar
- tentaplugg
Ganska bra. :)
söndag, juli 06, 2008
Sommarro
Flyttkartongerna är uppackade och undanstuvade, grejerna ligger på sina rätta platser i nya hemmet, och själv ligger jag utsträckt i den idag en vecka gamla soffan. Lite över en månad sen sist. Lite över en månad sen flyttkartongerna var mer eller mindre packade och stort kaos rådde i den dåvarande lägenheten.
Nu är det sommar. Stillheten fyller hela mig och sipprar ända ut i tårna. Trots jobb, kompletteringar, släptentor och omtentaplugg är det ändå ett stort lugn som inget förmår rubba. Visst, jag har lajvförberedelser kvar att göra, mycket sådana. Men det är ingen panik, jag hinner till det också. Lugn, bara lugn, är mitt motto.
Det är något med sommaren som alltid gör mig glad. Eller, glad är nog fel ord. Förnöjsam är kanske mer rätt. Kanske. Inte helt, men ganska nära i alla fall. Det är skönt med folk som är lediga från sina vanliga vardagssysslor och bara njuter. Och även om man jobbar eller pluggar även över sommaren så är känslan en annan. Allt är lättare på sommaren - solen som (kanske) skiner gör livet ljusare och dagarna lättare att ta sig igenom.
En filt, en bok och eventuellt en balkong räcker för att man ska må riktigt gott.
Nu är det sommar. Stillheten fyller hela mig och sipprar ända ut i tårna. Trots jobb, kompletteringar, släptentor och omtentaplugg är det ändå ett stort lugn som inget förmår rubba. Visst, jag har lajvförberedelser kvar att göra, mycket sådana. Men det är ingen panik, jag hinner till det också. Lugn, bara lugn, är mitt motto.
Det är något med sommaren som alltid gör mig glad. Eller, glad är nog fel ord. Förnöjsam är kanske mer rätt. Kanske. Inte helt, men ganska nära i alla fall. Det är skönt med folk som är lediga från sina vanliga vardagssysslor och bara njuter. Och även om man jobbar eller pluggar även över sommaren så är känslan en annan. Allt är lättare på sommaren - solen som (kanske) skiner gör livet ljusare och dagarna lättare att ta sig igenom.
En filt, en bok och eventuellt en balkong räcker för att man ska må riktigt gott.
onsdag, juni 04, 2008
Flyttdag
Sitter i soffan och ser mig om på kartongerna, högarna av saker, skräp och skrynkligt tidningspapper. Just precis - flyttkaos råder i min söta lägenhet.
Just nu tar jag en liten paus. Har varit uppe sedan 5.55 och grejat nästan hela tiden. Men nu börjar det kännas som klart - även om det är massor med saker jag inte kan/vill göra så länge jag är ensam. Som att plocka ner lampor, köksgardiner och duschdraperi. För att inte tala om att skruva isär sängen... Mina stolar är ju liksom livsfarliga, så... Det blir i vilket fall en hel del småkartonger och plastkassar med saker - oftast blandat hej vilt i hänsyn till innehåll. Det gäller bara att de kartonger jag har kan lyftas - en del av dem är riktigt tunga - men det går nog. Det kniviga blir att få dem uppför trappan till nya lägenheten, men det ska nog ordna sig. Man får ju vara glad över att det är fint väder i alla fall, så att jag inte behöver oroa mig för grejerna som måste köras utstickande.
Men nu ska jag sätta fart igen. Nu är det bara småplock kvar att packa, och sedan ska jag försöka organisera allt så att det kanske rentav går att dammsuga en aning. För det behövs, kan man säga...
Just nu tar jag en liten paus. Har varit uppe sedan 5.55 och grejat nästan hela tiden. Men nu börjar det kännas som klart - även om det är massor med saker jag inte kan/vill göra så länge jag är ensam. Som att plocka ner lampor, köksgardiner och duschdraperi. För att inte tala om att skruva isär sängen... Mina stolar är ju liksom livsfarliga, så... Det blir i vilket fall en hel del småkartonger och plastkassar med saker - oftast blandat hej vilt i hänsyn till innehåll. Det gäller bara att de kartonger jag har kan lyftas - en del av dem är riktigt tunga - men det går nog. Det kniviga blir att få dem uppför trappan till nya lägenheten, men det ska nog ordna sig. Man får ju vara glad över att det är fint väder i alla fall, så att jag inte behöver oroa mig för grejerna som måste köras utstickande.
Men nu ska jag sätta fart igen. Nu är det bara småplock kvar att packa, och sedan ska jag försöka organisera allt så att det kanske rentav går att dammsuga en aning. För det behövs, kan man säga...
måndag, maj 26, 2008
Tentaångest
Trots flera veckors intensivt pluggande är ångesten inför onsdagens tenta ett faktum. Fast frågestunden idag kändes ändå relativt bra, det känns som jag har övergripande koll på allt, hyfsat i alla fall. Men frågan är om jag kan någonting riktigt riktigt bra? Det lär väl visa sig på onsdag om inte annat. Morgondagen ska ägnas åt att repetera ännu en gång - men kvällen ska var fri från allt vad plugg heter, för det hjälper ändå inte att plugga ända inpå. Det värsta som kan hända är att det blir en omtenta i slutet av sommaren - och det kan jag leva med i så fall!
I helgen var jag hemma i Skövde och firade födelsedagar och Mors Dag, och var i Göteborg för att se speedway. Skojskoj! Härligt att träffa alla, sist jag var hemma var i påskas. Nästa vända hem blir om tre veckor, även om jag kommer vara i krokarna även om två veckor när det är dags på körresa neråt Skaraborg och Varnhem.
Nu ska jag ta ännu en dust med mina åhörarkopior. Det är inte nådigt vad mycket papper det blir över en 10-veckorskurs...
I helgen var jag hemma i Skövde och firade födelsedagar och Mors Dag, och var i Göteborg för att se speedway. Skojskoj! Härligt att träffa alla, sist jag var hemma var i påskas. Nästa vända hem blir om tre veckor, även om jag kommer vara i krokarna även om två veckor när det är dags på körresa neråt Skaraborg och Varnhem.
Nu ska jag ta ännu en dust med mina åhörarkopior. Det är inte nådigt vad mycket papper det blir över en 10-veckorskurs...
torsdag, maj 01, 2008
Innan jag dör
För ett tag sedan fick jag läsa en ganska gammal novell av en vän. En novell som satte en tagg djupt inne i mitt hjärta och fick mina ögon att tåras. Det är nu inte särskilt svårt att få mina tårar att börja rinna, men den där novellen hade nåt speciellt, något som berörde mig väldigt mycket.
De senaste dagarna har jag lyssnat på Innan jag dör av Jenny Downham, som handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och bara några få månader kvar att leva. Hon tycker det är så mycket hon inte har hunnit uppleva än, så hon skriver en lista med några saker som hon ska hinna göra innan hon dör. Att bli av med oskulden, att köra bil, att bli kär, att prova droger är bara några av sakerna på listan som hon betar av en efter en. Det är en berättelse om kärlek, om att vara ung, om vänskap, familjeband och om att revoltera. Men mest av allt är det en berättelse om att förverkliga sig själv och att acceptera döden. Det är bra. Det ger rysningar i hela kroppen, och även denna sätter djupa spår i mig.
Innan jag dör påminner mig väldigt mycket om novellen jag läste, som fick mig att sitta tom hur länge som helst bara för att jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag tycker om böcker och noveller som griper tag och som lämnar spår hos mig, som lämnar mig med en känsla av lycka, glädje, sorg eller hopplöshet. Som låter mig känna någonting alls. För på så sätt märker jag att jag också lever.
De senaste dagarna har jag lyssnat på Innan jag dör av Jenny Downham, som handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och bara några få månader kvar att leva. Hon tycker det är så mycket hon inte har hunnit uppleva än, så hon skriver en lista med några saker som hon ska hinna göra innan hon dör. Att bli av med oskulden, att köra bil, att bli kär, att prova droger är bara några av sakerna på listan som hon betar av en efter en. Det är en berättelse om kärlek, om att vara ung, om vänskap, familjeband och om att revoltera. Men mest av allt är det en berättelse om att förverkliga sig själv och att acceptera döden. Det är bra. Det ger rysningar i hela kroppen, och även denna sätter djupa spår i mig.
Innan jag dör påminner mig väldigt mycket om novellen jag läste, som fick mig att sitta tom hur länge som helst bara för att jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag tycker om böcker och noveller som griper tag och som lämnar spår hos mig, som lämnar mig med en känsla av lycka, glädje, sorg eller hopplöshet. Som låter mig känna någonting alls. För på så sätt märker jag att jag också lever.
tisdag, april 15, 2008
Blowin' in the wind
Drömmar flyger så snabbt sin kos om man inte fångar dem direkt. Tankar svävar vidare utan att någonsin ens ha satt ett litet märke i minnet. Men ibland minns man dem - och blir glad.
Tittade runt i lite gamla bilder för att få en paus i det något segdragna pluggandet av latinska termer till anatomin och hittade några godbitar. Den här måste vara från när jag var ungefär sex år, Anna borde vara enn drygt halvår och Teresia kanske fyra och ett halvt. Mitt linblonda väldigt raka hår blev nåt helt annat några år senare, och har så förblivit.
Just nu längtar jag bara ut på dagarna. Jag sitter ju inne i skolan hela tiden, och när jag väl sätter mig ute är solen så stark att jag får akta mig så att jag vare sig bränner mig eller får soleksem. Massor av solkräm kan åtminstone hålla det stånget ett tag, men inte i längden. Drömmarna om solen finns dock alltid inne i mig, och nu märks det verkligen att det börjar gå åt rätt håll. Det blir grönt, det är varmt och fåglarna kvittrar hela tiden!
I helgen ska jag åka till Oslo och träffa de andra i den nordiska kommitteen, vilket ska bli skoj. Mindre roligt är dock att jag ska tillbringa ungefär åtta timmar på tåg på fredag, och åtta timmar tåg på söndag. Härligt härligt. Misstänker att jag nog, trots allt, tar med mig minst en bok samt anteckningar även om jag hade tänkt låta bli det. Men nu ska jag återgå till mina glosor. Inte helt enkelt att banka in alla latinska former i skallen inte!
Ja, jag vet att det är fel datum på det här inlägget -skrevs 21/4 - men jag orkar inte fixa till det.
söndag, april 13, 2008
Idag - igår - imorgon
Imorgon återgår mitt liv åter till det vanliga efter veckans monsterförkylning. Äntligen träffa lite folk, äntligen vara lite social. Och framförallt - äntligen sätta igång med pluggandet på allvar. Det har jag inte haft ork till under veckan, och nu känner jag att jag nästan ligger lite efter. Eller jag skulle kunna göra det, om jag inte var säker på att kunna lägga i en riktigt hög växel för att kunna hänga med och läsa ikapp. Eller ikapp och ikapp, mer se till att jag inte hamnar efter.
Jag har faktiskt orkat städa lite idag, så nu är jag redo för en ny vecka. En ny vecka som kommer avslutas med en ledig helg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag tror jag ska läsa nåt bra, har ju A feast for crows, fjärde delen av R.R. Martins A Song of Ice and Fire liggandes brevid sängen och på begränsad tid, så den ligger nära till hands att ta tag i. Annars vore det roligt att spela en stund kanske, var länge sedan sist. Å andra sidan kanske det är dags att socialisera och göra nåt aktivt för en gångs skull - den här gångna veckan har verkligen varit tråkig när jag har legat i soffan under filten och bara mått dåligt...
Nå ja. Ny vecka - nya tag. Ett stort kliv ut i verkligheten!
Jag har faktiskt orkat städa lite idag, så nu är jag redo för en ny vecka. En ny vecka som kommer avslutas med en ledig helg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag tror jag ska läsa nåt bra, har ju A feast for crows, fjärde delen av R.R. Martins A Song of Ice and Fire liggandes brevid sängen och på begränsad tid, så den ligger nära till hands att ta tag i. Annars vore det roligt att spela en stund kanske, var länge sedan sist. Å andra sidan kanske det är dags att socialisera och göra nåt aktivt för en gångs skull - den här gångna veckan har verkligen varit tråkig när jag har legat i soffan under filten och bara mått dåligt...
Nå ja. Ny vecka - nya tag. Ett stort kliv ut i verkligheten!
lördag, april 12, 2008
Smakprov
Min något återvändande energi har inte lett till något produktivt, men nu orkar jag faktiskt läsa och även så smått försöka plugga in saker. Så vad ägnar jag min lördag åt, om inte till att att läsa mera Dan Andersson och drömma mig bort?
Här följer ett par guldklimpar som förutom att vara vackra också ger något att tänka på.
Jag har mod
Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta vära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.
Ur Krigssång
Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.
Här följer ett par guldklimpar som förutom att vara vackra också ger något att tänka på.
Jag har mod
Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta vära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.
Ur Krigssång
Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.
Drömtider
I takt med att molnen spricker upp utanför fönstret känner jag mig allt piggare igen. Jag är fortfarande fantastiskt trött i kroppen, men har inte direkt ont i halsen längre även om jag är raspig. Huvudet har slutat dunka, och det känns faktiskt helt okej att andas.
Och idag gör den här låten mig glad, mest på grund av flöjtsolot i slutet, men också för att den påminner mig så otroligt mycket om sommar.
Solen stiger upp
Sitter i ett träd
luften känns så fri
Ringar på vattenytan
och solen stiger upp
Bor i ett hus
med ett tak gjort av gräs
går omkring medsols
och tänker på ditt bo
Soldammet ryker
fåglarna kan se
långt upp i tallarna
du kanske trillar ner
Jag vet en bro
som går över en å
Där kan man hoppas
att allting är som förr
Ligger på en äng
i en flickas knä
Springer i sommarnatten
Du kanske följer med
Och idag gör den här låten mig glad, mest på grund av flöjtsolot i slutet, men också för att den påminner mig så otroligt mycket om sommar.
Solen stiger upp
Sitter i ett träd
luften känns så fri
Ringar på vattenytan
och solen stiger upp
Bor i ett hus
med ett tak gjort av gräs
går omkring medsols
och tänker på ditt bo
Soldammet ryker
fåglarna kan se
långt upp i tallarna
du kanske trillar ner
Jag vet en bro
som går över en å
Där kan man hoppas
att allting är som förr
Ligger på en äng
i en flickas knä
Springer i sommarnatten
Du kanske följer med
torsdag, april 10, 2008
Rapport från en filt
Nej, det blev ingen lägenhetskoll. Istället blev det nedbäddning och nässpray för hela slanten. Dunderförkylningen har slagit till, så jag lever just nu mitt liv i min kära soffa. Kuddar, filtar, vattenflaskor, nässpray och tekoppar slåss om utrymmet, och jag blir bara mattare och tröttare för varje sekund. Ändå sover jag som en gris hela nätterna och en stor del av dagarna.
Inte mycket skolarbete blir gjort. Eller nåt annat arbete heller för den delen. Den enda friska luften jag får i mig är den som strömmar in genom det öppna fönstret, eller när jag går ut på balkongen för att prata i mobilen (mmhm, för jag har ingen mottagning inne i lägenheten...). Jag orkar helt enkelt inte. En tur till ica slår ut mig totalt, och min hals är raspig som sjutton. Jag planerar att även tillbringa morgondagen i soffan, för att sedan börja försöka mig på att leva igen. Får se hur det går. Over and out.
Inte mycket skolarbete blir gjort. Eller nåt annat arbete heller för den delen. Den enda friska luften jag får i mig är den som strömmar in genom det öppna fönstret, eller när jag går ut på balkongen för att prata i mobilen (mmhm, för jag har ingen mottagning inne i lägenheten...). Jag orkar helt enkelt inte. En tur till ica slår ut mig totalt, och min hals är raspig som sjutton. Jag planerar att även tillbringa morgondagen i soffan, för att sedan börja försöka mig på att leva igen. Får se hur det går. Over and out.
måndag, april 07, 2008
Det är ett tag sedan jag senast skrev något nu. Och det beror, bland annat, på att jag har varit utan uppkoppling i närmare en vecka. Inte på grund av problem med nätet eller nåt sånt, utan på grund av att jag har varit avstängd från studentnätet. Orsaken är oklar, men efter lite meckande, och många timmars surfande på skolan efter skoltid, är det i alla fall ordnat. Tack och lov.
Sedan sist har det väl inte hänt så jättemycket. Hade nutritionsvecka hela förra veckan, vilken avslutades med en liten tenta som var avklarad på 40 minuter. Skönt att det gick fort i alla fall... Sedan åkte jag iväg till Stockholm och träffen med Catahyas styrelse över helgen, vilket var roligt, men tröttande. Inte konstigt att jag var riktigt trött förresten - idag snorar och snörvlar jag värre än någonsin. Annars var det skoj, faktum var att hela styrelsen var på plats - med en bonusmedlem i lilla Dante som gurglade, skrattade, skrek och kravlade omkring på golvet. Världens sötaste, gosigaste lilla charmtroll!
I veckan som kommer blir det mest plugg, plugg och mera plugg, innan det blir en tur till Kolmården för Linköpings DÅM på lördag. Måste bara fixa biljetten... Samtidigt håller jag ett öga på utbudet av studentlägenheter. Hanna (en klasskompis) och jag har bestämt oss för att tillsammans dela en trea från och med i sommar, så nu är vi i full gång med att söka. Redan imorgon ska vi kika på en trea i Flogsta, mitt emot huset som Felicia och Magnus bor i. Tänkte, om jag orkar, gå förbi en sväng och prata en stund, det var så länge sedan sist.
Nu ska jag läsa igenom åhörarkopiorna till morgondagens föreläsning om cellen (Anatomi och Fysiologi-kursen började idag...) och sedan sova. Måste upp redan halv sju om jag ska hinna både duscha, äta, och komma i tid till skolan. Usch och fy!
Sedan sist har det väl inte hänt så jättemycket. Hade nutritionsvecka hela förra veckan, vilken avslutades med en liten tenta som var avklarad på 40 minuter. Skönt att det gick fort i alla fall... Sedan åkte jag iväg till Stockholm och träffen med Catahyas styrelse över helgen, vilket var roligt, men tröttande. Inte konstigt att jag var riktigt trött förresten - idag snorar och snörvlar jag värre än någonsin. Annars var det skoj, faktum var att hela styrelsen var på plats - med en bonusmedlem i lilla Dante som gurglade, skrattade, skrek och kravlade omkring på golvet. Världens sötaste, gosigaste lilla charmtroll!
I veckan som kommer blir det mest plugg, plugg och mera plugg, innan det blir en tur till Kolmården för Linköpings DÅM på lördag. Måste bara fixa biljetten... Samtidigt håller jag ett öga på utbudet av studentlägenheter. Hanna (en klasskompis) och jag har bestämt oss för att tillsammans dela en trea från och med i sommar, så nu är vi i full gång med att söka. Redan imorgon ska vi kika på en trea i Flogsta, mitt emot huset som Felicia och Magnus bor i. Tänkte, om jag orkar, gå förbi en sväng och prata en stund, det var så länge sedan sist.
Nu ska jag läsa igenom åhörarkopiorna till morgondagens föreläsning om cellen (Anatomi och Fysiologi-kursen började idag...) och sedan sova. Måste upp redan halv sju om jag ska hinna både duscha, äta, och komma i tid till skolan. Usch och fy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)