Bakåtsträvande?

Idag är det bara 17 dagar kvar tills flyttlasset går mot Kristinehamn. Det innebär bland annat att det är dags att säga upp telefonabonnemang och börja fundera på adressändring och liknande.

Döm om min förvåning när jag, glad i hågen, ringde till mitt kära telebolag (ett mindre kännt sådant) och efter en stunds köande och trixande får prata med en telefonist som säger att jag måste skriva ett brev och skicka in för attkunna säga upp avtalet. Ett personligt skrivet brev innehållandes information om adress, personnummer, avstängningsdatum med mera, inskickas senast fem vardagar innan avstängning önskas. Vem i hela världen kommer på idén att idag kräva brev istället för e-mail eller telefonsamtal för att säga upp ett sådant abonnemang?

Man kunde ju tänka sig att företag idag faktiskt kan sköta allt sådant via mail eller telefon, men uppenbarligen är det fel. Är det så att vi som är uppvuxna med datorer till det mesta helt enkelt antar att allt går att sköta via internet? Kanske är vi så bortskämda att vi förväntar oss mer av omvärlden än den faktiskt kan erbjuda. Men hur kommer det sig i så fall att man kan boka resor, skicka efter kläder/musik/filmer/prylar från andra sidan jorden eller skaffa sig ett jobb via nätet?

Nej, sanningen är nog helt enkelt att vissa företag inte riktigt har förstått det där med internet och smidigheten det medför. Bakåtsträvare, helt enkelt.