Skogsfunderingar

När jag långsamt vandrar på stigen genom skogens tystnad funderar jag. Över väder, vänner, livet, drömmar, idéer, människor, arbete, framtid, flyttar... Det finns så mycket som måste trängas inne i huvudet, och som så ofta får stanna där inne av en eller annan anledning. Ofta får mina funderingar utlopp genom små spontankomponerade visor, eller genom små textsnuttar som vare sig kan sägas vara noveller eller dikter. Vardagsbetraktelser eller bara ord, snarare.

Vissa saker önskar man att man hade kunnat sätta ord på, andra önskar man snarare att man låtit bli att skriva ner. Sånt som jag skriver ner publicerar jag ofta någonstans på nätet, exempelvis på Sockerdricka, Poeter, Catahya eller här på bloggen, allt beroende på vad det är för genre och hur texten känns. Naturligtvis finns det en väldig massa textsnuttar som aldrig har varit tänkta att publiceras över huvud taget, men mycket av det som faktiskt är avslutat läggs ut, ofta i infall av spontanitet. Men ibland ångrar jag mig. Betyder texterna verkligen samma saker för mig nu när jag har blottat dem för alla andra, eller har de urholkats till oigenkännlighet? En text, en bild, en melodislinga, en doft, en färg... Allting har så olika betydelser för oss människor. En viss textrad kan för mig symbolisera otroligt mycket, medan samma rad för någon annan bara innebär en rad som kanske verkar totalt meningslös. Det är en evig balansgång mellan egna känslor, sina texter och andras uppfattningar.

Tyvärr verkar mina känslor och tankar inte fästa på papper just nu. Kanske är det för mycket som rör sig inom mig för att jag ska kunna formulera dem, eller så är det helt enkelt så att de vägrar samarbeta. Det är otroligt frustrerande, eftersom jag just nu behöver få ur mig det mesta. Men för tillfället får jag lyssna på musik som jag kan lägga in mina känslor och tankar i bit för bit. Och förhoppningsvis leder det till större harmoni och mindre stress.