Värt att nynna på

Ibland får man så textrader eller melodislingor på hjärnan. Vad man än gör så vägrar den där strofen att släppa taget och man får vackert gå där och komma på sig själv med att nynna samma slinga om och om igen.

I helgen har jag haft en sådan slinga i huvudet, och som har tvingat sig fram vad jag än har tagit mig för. Typiskt nog har det varit en liten textrad med en väldigt trallvänlig melodi, och nynnandet går nu in på sin femte dag. Nu har jag förstås också lyssnat på låten en väldig massa gånger de senaste två dagarna, eftersom jag inbillar mig att jag ska tröttna på den, men konstigt nog verkar det snarare vara tvärtom - jag blir bara mer och mer förtjust i låten för varje gång jag hör den! Till råga på allt så är texten sådär mysig och precis lagom komplicerad.

Music, all I hear is music - guaranteed to please
And I look for something else
Rain drops pouring down the rooftops
Flowing in the drains
As the people run their lives
As their lives are run by time

En annan trallvänlig och även tänkvärd låtslinga är Carl Jonas Love Almqvists Du går icke ensam. En liten söt sång där text och melodi harmonierar fantastiskt fint, samtidigt som texten både är filosofisk och trösterik på samma gång.

Det är på ett sätt lite tråkigt att de här fina visorna så sällan sjungs in av någon man faktiskt gillar att lyssna på. Undantaget är kanske Sofia Karlsson som tolkar Dan Andersson alldeles fantastiskt. Tråkigt nog har hon ännu inte tolkat min favorit bland de tonsatta dikterna ännu, Den sista sången, men kanske är det bara en tidsfråga? Så länge får jag själv sjunga och nynna bäst jag vill, och självklart också njuta av texten!


Den sista sången

Släck dina stjärnors sken
du höga urskogsnatt,
och mörkna, unga ljung
inunder gråa granar!
God natt, mitt vandrarliv,
var tyst mitt galna skratt,
och flygen bort,
min ungdoms svarta svanar!

God natt, du höga hem,
farväl mitt barndomsland!
Ditt dunkel går i rött;
som blod blir morgonljuset!
Min själ är sjuk och tom,
min själ är ond och led -
nu låt mig sova tungt
på daggbegjutna gruset!

Lång var min längtans kväll,
min själ var evig eld -
som brann likt döda träd,
i junivindar varma. -
Sjung, skog, din svala sång -
tills drömmaren är död -
och kring hans hårda bädd
låt morgonstormen larma!


Det finns en uppsjö av vackra melodier och stämningsfulla texter ihopsatta till fantastiska visor och låtar ute i världen, och alldeles för sällan hittar man de där som är så fantastiska. Ibland är det texten som fångar en, ibland melodin. Ibland finns det inte ens någon text, men ändå faller man totalt för låten. En sådan är Hourglass som Liquid Tension Experiment har gjort. Den är verkligen en väldigt speciell låt, som alltid får mig att må bra hur jag än har känt tidigare!

En av mina absoluta favoritlåtar är Hinders Lips of an angel, som alltid får mig att rysa av välbehag. Dock kan det lika gärna bero på Austin Winklers röst som på melodi eller text. Faktum är ju att ämnet som tas upp inte precis är nåt särdeles upplyftande, men ändå är det något med låten som berör och ingjuter lugn och harmoni i mig. Fråga mig inte vad, bara, för det kan jag inte svara på!

Så mycket fin musik, så lite tid att hinna lyssna på allt. Trots att man vill förnya sig och upptäcka nya guldkorn både i den svenska visskatten och i den uppsjö av låtar band av alla möjliga genrer spelar så kommer de där fantastiska slingorna som är så svåra att släppa alltid att finnas kvar. Så jag får fortsätta att nynna på In the wilderness tills den helt enkelt lämnar plats för en ny slinga. Och vad kan jag egentligen säga om det? En fantastisk låt med underbar känsla är väl ändå inte fy skam?