Så var årets sista dag här. Dags att börja om på ny kula med ny stad, nya vänner och nya utmaningar. Ser fram emot det, väldigt mycket, men samtidigt är det lite nervöst. Ny skola, nytt folk och nytt sätt att plugga på... Inte lika läskigt som det var att flytta till Sollefteå för tre och ett halvt år sedan, men ändå!
Skillnaden är ju att i Uppsala känner jag redan en hel drös med folk, vilket är väldigt skönt. Det är inte utan att jag är lite lättad över det, det är skönt att ha vänner som man inte pluggar tillsammans med utan känner sedan tidigare den här gången. IKK i all ära, men det är faktiskt en aning jobbigt att bara umgås med klassfolk hela tiden...
På torsdag går flyttlasset norrut (ja, jag är ju i Skövde och bor i kartonger sedan innan jul), och jag går i spänd förväntan inför att äntligen få se min lägenhet, som jag ju bara hört om tidigare. Nog tror jag väl att den ska funka bra, men man kan ju inte vara riktigt helt säker förrän man väl är där!
Nyåret ska firas in tillsammans med kusiner och annat, okänt, folk, vilket ska bli väldigt trevligt. Bortsett från en timmas väntetid mellan buss och skjuts, men det ska nog ordna sig. Tar med mig en bok och mp3n, så klarar jag allt.
Gott nytt år alla!
måndag, december 31, 2007
lördag, december 29, 2007
Jultid
Utanför river vinden i de kala träden, alla träden som reser sig i backarna kring vårt hus och som jag ser från soffan där jag sitter i mitt rum med datorn i knät. Hemma. Hos mamma och pappa över ännu en jul. En jul som för övrigt är slut, finito, over. Skinkan nästan uppäten, klapparna öppnade och kringströdda och finkläderna ligger i travar där de har hamnat sena kvällar.
Det har varit en bra jul. Lite snabbt har den kanske gått, men så är det väl alltid. Varje år går tiden fortare och fortare, så även jultiden. Var hemma med familjen med alla de traditionella inslagen på julafton - väckning med paket, kyrkan, ljuständning på gravarna, julbord, däckande i soffan framför Kalle Anka, fika, julklappar, mera julklappar, mat igen. Juldagen hämtade jag mormor så vi fick träffa henne, jag var hos Ellen en sväng, och sedan var vi på bio och såg Arnfilmen. Jag är skeptisk men positiv till den, skulle man kunna säga. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig, i alla fall inte i början, men tog sig i slutet. Ser fram den andra delen nästa år.
Annandagen var som vanligt en radda av släktträffar: först lunch hos kusinerna i Lidköping. Trevligt, som alltid. Särskilt roligt var det att träffa Govi, blindhunden, som Berit har haft ett halvår snart. Jättego hund! Kvällen tillbringades med alla kusiner och mostrar och så på mammas sida, helt traditionsenligt med gröt och skinka. Skönt att komma hem på kvällen sen...
I torsdags var hela familjen, inklusive Annans Felix, i Göteborg för att dels gå en shoppingtur, dels gå på musikalen Footloose på Storan. Inhandlade ett par stövlar iabsolut sista minuten innan vi åkte hemåt, samt balsam från Lush, som visade sig vara bästa köpet på länge! Vi käkade kinabuffé, Teresia hade med sig Emmy också, så vi var ett helt gäng på resturangen. Skoj!
Footloose är i grunden en bra och medryckande musikal, men jag är tacksam över att Måns Zelmerlöv, som egentligen har en av huvudrollerna just den dagen ersattes av Linus Wahlgren. Ett klart uppköp! För övrigt var den bra, men det är alltid synd att de letar kända namn till huvudrollerna när det finns musikalartister som är mycket duktigare som skulle platsat bättre i de rollerna. Sedan var ljudet kasst, förstår inte hur ljudteknikerna tänkte alls... Men alltsom allt är i alla fall jag nöjd med föreställningen. Och dagen!
Nu är det nya tag med uppsatsen som gäller, bara en dryg vecka kvar till deadline, men det ska nog gå bra. Ska bara hinna med att flytta också...
Det har varit en bra jul. Lite snabbt har den kanske gått, men så är det väl alltid. Varje år går tiden fortare och fortare, så även jultiden. Var hemma med familjen med alla de traditionella inslagen på julafton - väckning med paket, kyrkan, ljuständning på gravarna, julbord, däckande i soffan framför Kalle Anka, fika, julklappar, mera julklappar, mat igen. Juldagen hämtade jag mormor så vi fick träffa henne, jag var hos Ellen en sväng, och sedan var vi på bio och såg Arnfilmen. Jag är skeptisk men positiv till den, skulle man kunna säga. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig, i alla fall inte i början, men tog sig i slutet. Ser fram den andra delen nästa år.
Annandagen var som vanligt en radda av släktträffar: först lunch hos kusinerna i Lidköping. Trevligt, som alltid. Särskilt roligt var det att träffa Govi, blindhunden, som Berit har haft ett halvår snart. Jättego hund! Kvällen tillbringades med alla kusiner och mostrar och så på mammas sida, helt traditionsenligt med gröt och skinka. Skönt att komma hem på kvällen sen...
I torsdags var hela familjen, inklusive Annans Felix, i Göteborg för att dels gå en shoppingtur, dels gå på musikalen Footloose på Storan. Inhandlade ett par stövlar iabsolut sista minuten innan vi åkte hemåt, samt balsam från Lush, som visade sig vara bästa köpet på länge! Vi käkade kinabuffé, Teresia hade med sig Emmy också, så vi var ett helt gäng på resturangen. Skoj!
Footloose är i grunden en bra och medryckande musikal, men jag är tacksam över att Måns Zelmerlöv, som egentligen har en av huvudrollerna just den dagen ersattes av Linus Wahlgren. Ett klart uppköp! För övrigt var den bra, men det är alltid synd att de letar kända namn till huvudrollerna när det finns musikalartister som är mycket duktigare som skulle platsat bättre i de rollerna. Sedan var ljudet kasst, förstår inte hur ljudteknikerna tänkte alls... Men alltsom allt är i alla fall jag nöjd med föreställningen. Och dagen!
Nu är det nya tag med uppsatsen som gäller, bara en dryg vecka kvar till deadline, men det ska nog gå bra. Ska bara hinna med att flytta också...
tisdag, december 18, 2007
Förundrad eller mörkrädd. Både ock, kanske
Säga vad man vill om aftonbladet.se, dn.se, expressen.se och så vidare, men ibland är det faktiskt praktiskt att kunna surfa in där och kolla läget. Visst, vilken vettig människa som helst vet att det man inte ska lägga alltför stor vikt vid vad de skriver, men de ger ändå en ganska bra överblick på vad som händer i världen. Och i Sverige.
Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.
Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.
Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.
Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.
Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.
Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.
Besatthet
Jag har blivit besatt. Nu igen.
Den här gången är det Eluvium, Matthew Cooper's alter ego där han mixar diverse spännande stilar med genomgående teman som elektroniskt och piano, som har satt sig rejält. Framför allt är det en låt från senaste plattan Copia som sitter som berget och som kan snurra varv efter varv i timtal medan jag bara njuter. Låten heter Prelude for time feelers och kan lyssnas på här. (Bildspelet som låten ackompanjerar är för övrigt sevärt, kanske ska man dock lyssna innan man kollar på bilderna eller tvärt om, det är nämligen väldigt starka bilder från terrorattackerna mot World Trade Center 2001.)
Underbart att hitta nya artister/låtar/plattor/grupper som man kan lyssna på hur mycket som helst, utan att vare sig tröttna eller tycka att det inte passar in. Fler sådana låtar har jag pratat om i det här inlägget.
Den här gången är det Eluvium, Matthew Cooper's alter ego där han mixar diverse spännande stilar med genomgående teman som elektroniskt och piano, som har satt sig rejält. Framför allt är det en låt från senaste plattan Copia som sitter som berget och som kan snurra varv efter varv i timtal medan jag bara njuter. Låten heter Prelude for time feelers och kan lyssnas på här. (Bildspelet som låten ackompanjerar är för övrigt sevärt, kanske ska man dock lyssna innan man kollar på bilderna eller tvärt om, det är nämligen väldigt starka bilder från terrorattackerna mot World Trade Center 2001.)
Underbart att hitta nya artister/låtar/plattor/grupper som man kan lyssna på hur mycket som helst, utan att vare sig tröttna eller tycka att det inte passar in. Fler sådana låtar har jag pratat om i det här inlägget.
lördag, december 15, 2007
Musik musik musik
Jag minns än idag första gången jag hörde en imperietlåt. Jag satt i köket i en av längorna med studentboende på Sötåsen tillsammans med i alla fall Millan och lyssnade på ett inspelat band jag hade fått av en klasskompis. Det var höst, eller kanske vinter, och jag gick i ettan på musikgymnasiet. Den första låten på hela bandet vad Vad pojkar vill ha, en låt som jag än idag har lite svårt för, antaligen för att jag associerar den lite väl mycket med dansband (fråga mig inte varför!). Därefter avlöste låtarna varandra. Särskilt fastnade jag för C.C Cowboys, men inte förrän jag kom till Österns röda ros var jag helt fast.
Nog för att jag hade lyssnat en hel del på Ebba Grön, och i alla fall börjat närma mig Thåströms soloplattor litegrann, men jag tror att det där bandet med blandade Imperietlåtar definitivt fick mig att fastna i det som skulle komma att bli en konstant förälskelse som sitter i än idag.
Fortfarande, efter närmare åtta års Thåströmmissbruk, finns den där nyfikenheten som jag alltid har kännt inför all musik han har varit inblandad i kvar. Låtarna har fortfarande inte slutat tala till mig, och ännu överraskar jag mig själv genom helt oväntade reaktioner på gamla och vid det här laget välkända låtar och texter. Österns röda ros är fortfarande en av de mest fantastiska låtar jag har hört. Den speglar något jag känner inombords, vilket är något som få låtar faktiskt lyckas med, trots att de talar till mig och väcker känslor lyckas de sällan ge mig känslan av att låten är skriven just utifrån mig. Det gör den här låten. Och jag lyssnar på den, om och om igen, och hamnar för en stund utanför mig själv.
Österns röda ros
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever
Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Nog för att jag hade lyssnat en hel del på Ebba Grön, och i alla fall börjat närma mig Thåströms soloplattor litegrann, men jag tror att det där bandet med blandade Imperietlåtar definitivt fick mig att fastna i det som skulle komma att bli en konstant förälskelse som sitter i än idag.
Fortfarande, efter närmare åtta års Thåströmmissbruk, finns den där nyfikenheten som jag alltid har kännt inför all musik han har varit inblandad i kvar. Låtarna har fortfarande inte slutat tala till mig, och ännu överraskar jag mig själv genom helt oväntade reaktioner på gamla och vid det här laget välkända låtar och texter. Österns röda ros är fortfarande en av de mest fantastiska låtar jag har hört. Den speglar något jag känner inombords, vilket är något som få låtar faktiskt lyckas med, trots att de talar till mig och väcker känslor lyckas de sällan ge mig känslan av att låten är skriven just utifrån mig. Det gör den här låten. Och jag lyssnar på den, om och om igen, och hamnar för en stund utanför mig själv.
Österns röda ros
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever
Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
torsdag, december 13, 2007
Funderingar
Snart är det jul. Det är bara en knapp vecka dit, och tre dagar tills flyttlasset går från Umeå till Uppsala via Skövde och julfirande. Vart har året tagit vägen egentligen?
2007 var året..
- som jag inledde med en rejäl ridtur och jätteträningsvärk tillsammans med Karin på nyårsdagen
- då jag blev insnöad och kvar i Skövde istället för att åka upp till Umeå som planerat i januari
- som jag insåg att Räddningsverket och kontorsjobb inte är något för mig
- när jag utforskade Kristinehamn på en halv minut och hade tråkigt de andre 3,5 månaderna jag höll till där
- jag hamnade i ytterligare en styrelse och fixade sommarläger
- jag undvek höstdepression helt. Hur gick det egentligen till?
- då jag insåg hur illa jag tycker om inofficiella klädkoder i olika sammanhang
Under 2008 kommer...
- jag att flytta ner till Uppsala
- jag att avsluta en utbildning och påbörja en annan
- jag att börja spela på allvar igen
- bli året då jag äntligen bor själv igen
- colan och godiset åka ut en gång för alla
- matlådorna drälla i frysen
- mina broderier bli klara
- jag att börja dansa!
Det kommer hända mycket under nästa år. Men först ska det nuvarande avslutas med uppsats, jul och opponering. Full fart framåt!
2007 var året..
- som jag inledde med en rejäl ridtur och jätteträningsvärk tillsammans med Karin på nyårsdagen
- då jag blev insnöad och kvar i Skövde istället för att åka upp till Umeå som planerat i januari
- som jag insåg att Räddningsverket och kontorsjobb inte är något för mig
- när jag utforskade Kristinehamn på en halv minut och hade tråkigt de andre 3,5 månaderna jag höll till där
- jag hamnade i ytterligare en styrelse och fixade sommarläger
- jag undvek höstdepression helt. Hur gick det egentligen till?
- då jag insåg hur illa jag tycker om inofficiella klädkoder i olika sammanhang
Under 2008 kommer...
- jag att flytta ner till Uppsala
- jag att avsluta en utbildning och påbörja en annan
- jag att börja spela på allvar igen
- bli året då jag äntligen bor själv igen
- colan och godiset åka ut en gång för alla
- matlådorna drälla i frysen
- mina broderier bli klara
- jag att börja dansa!
Det kommer hända mycket under nästa år. Men först ska det nuvarande avslutas med uppsats, jul och opponering. Full fart framåt!
onsdag, december 12, 2007
Sjukling
Jag har blivit dunderförkyld. Som en blixt från klar himmel kom det över mig när jag vaknade igår, och nu har jag bara snor i huvudet, som för övrigt känns som om det hotar att sprängas. Jag hade planerat åttatimmars pluggdagar fram till onsdag om en vecka, men just nu verkar det inte finnas rum nog i hjärnan för några som helst logiska och vettiga tankar.
Har tillbringat dagen på skolan, sittandes med min kära dator i Café Tornet och försökt fått nåt gjort. Man kan väl itne säga att det har lyckats nåt vidare precis. Handledningen gick i alla fall bra, så nu är det bara full fart framåt som gäller. Trots hosta, snor och huvudvärk.
Har tillbringat dagen på skolan, sittandes med min kära dator i Café Tornet och försökt fått nåt gjort. Man kan väl itne säga att det har lyckats nåt vidare precis. Handledningen gick i alla fall bra, så nu är det bara full fart framåt som gäller. Trots hosta, snor och huvudvärk.
tisdag, december 11, 2007
Lägesuppdatering
Nu var det ett tag sedan jag förgyllde bloggvärlden med mina alldeles fantastiska inlägg om mitt liv och annat oviktigt. Har tillbringat en dryg vecka nere i söder med möten och besök hos släkt och vänner.
Jag inledde med FSsammanträde i Uppsala första helgen i december. Ett möte med många viktiga beslut, julmiddag, mys, julklappar och adventsgudstjänst, dock inte i Domkyrkan utan i St Per som ligger i närheten av lägenheten jag flyttar till efter jul. Riktigt mysig, och trevligt att träffa alla!
Min lilla turné fortsatte på söndagkvällen hem till FSarna Emma och Johan i Tullinge för adventsfika hemma hos dem på söndagkvällen. Skoj att se deras lägenhet, och gott fika bjöds det på dessutom. Enda smolket i den bägaren var väl att jag kom ohjälpligt sist när vi spelade Buzz. Bara för att jag råkade skjuta mig själv...
Senare på kvällen fortsatte jag ut till Sollentuna där kusinen Mattias och hans Karolina håller till. Jättemysig lägenhet som de hade fått iordning igen efter vattenskadantidigt i höstas (somras?). Där sov jag ett par nätter medan jag ägnade måndagen åt shopping, lunchande och fika inne i Stockholm. Bland annat bjöds det på julmarknad i gamla stan, i hällande regn och rätt många plusgrader. Inte blev det mer stämningsfullt av att de provkörde flyglarmet just när jag kom dit. Typiskt mig att pricka det. Lyckades i alla fall köpa en kappa som jag har kikat på till och från under hösten - med mer än 50 % rabatt! Så nu betalade jag knappt 300. Gissa om jag är nöjd.
Efter ännu en natt på soffan i Sollentuna styrde jag kosan mot Uppsala igen. Väl där skaffade jag mig lite lunch, postade en bok till UB och lyckades bli hittad av Johanna när jag gick förbi ett lunchställe. Inte illa alls. Jag avverkade också samtliga skobutiker utmed gågatan (i alla fall alla jag hittade) men lyckades inte med bedriften att hitta ett par stövlar som är 1) bruna 2) platta 3) snygga 4) bekväma och 5) lagom dyra. Det var nummer fem som strulade till det mest. Plus mina vader! Nåja, stövelbristen till trots traskade jag till VG och träffade Ted, fikade på Östgöta och snackade bort ett tag. Trevligt att hinna med det också!
Sedan begav jag mig ut till Flogsta och Felicia och katterna som mötte mig i dörren. Där tillbringade jag sedan onsdag-torsdag med att umgås, hjälpa till med matlagning, klappa katter, skriva lite uppsats, och ha allmänt trevligt. Ett par promenader blev det också, även om det regnade och det inte blev särskilt långa turer. Passade på att våldgästa Johan också när jag ändå var i krokarna.
På fredagen packade jag mina väskor och pallrade mig till Sthlm igen, denna gång för styrelseträff med catahyastyrelsen. Mera möte alltså. Vi var inte många, men vi fick en hel del gjort. Och så kollade vi på Sunes Jul, förstås!
På söndagkvällen satte jag mig på nattåget norrut, och måndagmorgon var jag äntligen hemma igen. Det är fantastiskt skönt att komma hem till ensamheten efter en dryg vecka med dygnet runt-socialisering. Och inte blev det sämre av att min nya dator anlände, så eftermiddagen tillbringades med att få den att fungera som jag ville ha den.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig vecka, men som alltid är det skönt att komma hem. Nu väntar nya tag med uppsatsen, som för övrigt kommer behöva utvecklas mer än vad som var tänkt. Livet suger, jag nyser och snorar och kan inte prata vettigt. Men jag har i alla fall en väldigt bra fungerande dator!
Jag inledde med FSsammanträde i Uppsala första helgen i december. Ett möte med många viktiga beslut, julmiddag, mys, julklappar och adventsgudstjänst, dock inte i Domkyrkan utan i St Per som ligger i närheten av lägenheten jag flyttar till efter jul. Riktigt mysig, och trevligt att träffa alla!
Min lilla turné fortsatte på söndagkvällen hem till FSarna Emma och Johan i Tullinge för adventsfika hemma hos dem på söndagkvällen. Skoj att se deras lägenhet, och gott fika bjöds det på dessutom. Enda smolket i den bägaren var väl att jag kom ohjälpligt sist när vi spelade Buzz. Bara för att jag råkade skjuta mig själv...
Senare på kvällen fortsatte jag ut till Sollentuna där kusinen Mattias och hans Karolina håller till. Jättemysig lägenhet som de hade fått iordning igen efter vattenskadantidigt i höstas (somras?). Där sov jag ett par nätter medan jag ägnade måndagen åt shopping, lunchande och fika inne i Stockholm. Bland annat bjöds det på julmarknad i gamla stan, i hällande regn och rätt många plusgrader. Inte blev det mer stämningsfullt av att de provkörde flyglarmet just när jag kom dit. Typiskt mig att pricka det. Lyckades i alla fall köpa en kappa som jag har kikat på till och från under hösten - med mer än 50 % rabatt! Så nu betalade jag knappt 300. Gissa om jag är nöjd.
Efter ännu en natt på soffan i Sollentuna styrde jag kosan mot Uppsala igen. Väl där skaffade jag mig lite lunch, postade en bok till UB och lyckades bli hittad av Johanna när jag gick förbi ett lunchställe. Inte illa alls. Jag avverkade också samtliga skobutiker utmed gågatan (i alla fall alla jag hittade) men lyckades inte med bedriften att hitta ett par stövlar som är 1) bruna 2) platta 3) snygga 4) bekväma och 5) lagom dyra. Det var nummer fem som strulade till det mest. Plus mina vader! Nåja, stövelbristen till trots traskade jag till VG och träffade Ted, fikade på Östgöta och snackade bort ett tag. Trevligt att hinna med det också!
Sedan begav jag mig ut till Flogsta och Felicia och katterna som mötte mig i dörren. Där tillbringade jag sedan onsdag-torsdag med att umgås, hjälpa till med matlagning, klappa katter, skriva lite uppsats, och ha allmänt trevligt. Ett par promenader blev det också, även om det regnade och det inte blev särskilt långa turer. Passade på att våldgästa Johan också när jag ändå var i krokarna.
På fredagen packade jag mina väskor och pallrade mig till Sthlm igen, denna gång för styrelseträff med catahyastyrelsen. Mera möte alltså. Vi var inte många, men vi fick en hel del gjort. Och så kollade vi på Sunes Jul, förstås!
På söndagkvällen satte jag mig på nattåget norrut, och måndagmorgon var jag äntligen hemma igen. Det är fantastiskt skönt att komma hem till ensamheten efter en dryg vecka med dygnet runt-socialisering. Och inte blev det sämre av att min nya dator anlände, så eftermiddagen tillbringades med att få den att fungera som jag ville ha den.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig vecka, men som alltid är det skönt att komma hem. Nu väntar nya tag med uppsatsen, som för övrigt kommer behöva utvecklas mer än vad som var tänkt. Livet suger, jag nyser och snorar och kan inte prata vettigt. Men jag har i alla fall en väldigt bra fungerande dator!
fredag, november 30, 2007
Tidig morgon och välplanerad dag
I natt somnade jag i mer normal tid än vad jag har gjort under de senaste två veckorna. Äntligen. Jag hoppas det innebär slutet på sömnproblemen, om inte annat så i alla fall tillfälligt. I helgen är det dags för årets sista FSmöte, och jag ser fram emot det. Ska bli roligt att träffa alla och att få koncentrera mig på nåt helt annat än uppsatsen ett tag. Planen är att jag ska bli kvar i Sthlm/Uppsala hela veckan eftersom vi har styrelsehelg med Catahyastyrelsen nästa helg. Förhoppningsvis kan jag passa på att vara ledig, träffa folk och dona lite mer julklappsinköpen samtidigt som jag vilar och tar hand om mig själv, för det är minst sagt välbehövligt.
Idag är planen att ägna åtta timmar åt skrivande, med målet att skriva minst två sidor per tre timmar. Hittills verkar tidsplanen hålla, men så har jag bara hållt på i en halvtimma också. Måste ner till UB och lämna igen böcker, och till affären för att fylla på mobilen. Det där himla kontantkortet har inte kommit än, och jag kan inte vara utan mobil när jag åker så jag får helt enkelt tanka på och använda upp pengarna. Som om det skulle vara ett problem...
Så. Det var den listan. Nu ska jag bara lyckas hinna med allt. Peppar peppar. Jag ska ju hinna med att laga mat och käka också. Hur nu det ska gå till.
Idag är planen att ägna åtta timmar åt skrivande, med målet att skriva minst två sidor per tre timmar. Hittills verkar tidsplanen hålla, men så har jag bara hållt på i en halvtimma också. Måste ner till UB och lämna igen böcker, och till affären för att fylla på mobilen. Det där himla kontantkortet har inte kommit än, och jag kan inte vara utan mobil när jag åker så jag får helt enkelt tanka på och använda upp pengarna. Som om det skulle vara ett problem...
- Dagens att göra lista ser ut som följer
- Skriva minst sex och en halv sida uppsats
- Lämna tillbaka böcker
- Gå en timmes promenad (lämpligen när jag lämnar böcker)
- Fixa mobilen
- Posta kontraktet
- Hämta ut tågbiljetter
- Betala räkningar (okej, jag fuskar, den här är redan avklarad)
- Packa inför helgen och veckan
- Duscha och dona
- Städa undan
- Ladda kamerabatterier
- Fylla mp3n
- Inte glömma någon av ovanstående punkter
Så. Det var den listan. Nu ska jag bara lyckas hinna med allt. Peppar peppar. Jag ska ju hinna med att laga mat och käka också. Hur nu det ska gå till.
söndag, november 25, 2007
Reklamrecension
För ett tag sedan skrev jag om olika reklamfilmer, och vad jag tyckte och tänkte om dem. Då nämnde jag bland andra, eller kanske framför alla andra, en reklam med studsbollar som studsar nedför San Fransisco's gator till en underbar låt.
Sedan den gjordes har samma företag också använt sig av en film där färger exploderar i takt med ett pampigt klassiskt stycke - de flesta som såg på tv för nåt år sedan vet nog vilken reklam jag talar om. Även om den reklamfilmen inte nådde upp i samma klass, vare sig vad gäller stil, känsla eller musik var det en film som satte sig i minnet. Den var glädjefylld, explosiv och tog tittaren med storm. Sådant man minns, helt enkelt.
Nu har företaget börjat sända ytterligare en reklamfilm. Med tanke på vilka succéer de två tidigare filmerna har blivit väntade jag mig nåt alldeles speciellt denna tredje gång, men uppriktigt sagt är denna tredje en besvikelse. Tamt färgade kaniner i Play Doh skuttar omkring, förvandlas till oceaner som sveper fram över ett torg, blir sedan till en val i havet för att slutligen förvandlas till en gigantisk kanin. Allt till en tråkig och ganska intetsägande låt.
Jag trodde ärligt talat inte jag kunde bli besviken på en reklamfilm, men uppenbarligen hade jag fel. Kanske beror misslyckandet på att man anlitat en annan pr-firma (om man nu gjort det), att man har inte har nått riktigt dit man velat med filmen (för ärligt talat känns den riktigt b) eller helt enkelt på att folk (som jag) har för höga förväntningar på ytterligare reklamfilmer från samma företag, men att gå från att ha producerat en av Sveriges, kanske världens, mest omtalade och omtyckta reklamfilmer till en medelmåttig och medioker, riktigt trist film känns inte som ett smart drag alls.
Alla tre reklamfilmerna hittar du för övrigt här.
Sedan den gjordes har samma företag också använt sig av en film där färger exploderar i takt med ett pampigt klassiskt stycke - de flesta som såg på tv för nåt år sedan vet nog vilken reklam jag talar om. Även om den reklamfilmen inte nådde upp i samma klass, vare sig vad gäller stil, känsla eller musik var det en film som satte sig i minnet. Den var glädjefylld, explosiv och tog tittaren med storm. Sådant man minns, helt enkelt.
Nu har företaget börjat sända ytterligare en reklamfilm. Med tanke på vilka succéer de två tidigare filmerna har blivit väntade jag mig nåt alldeles speciellt denna tredje gång, men uppriktigt sagt är denna tredje en besvikelse. Tamt färgade kaniner i Play Doh skuttar omkring, förvandlas till oceaner som sveper fram över ett torg, blir sedan till en val i havet för att slutligen förvandlas till en gigantisk kanin. Allt till en tråkig och ganska intetsägande låt.
Jag trodde ärligt talat inte jag kunde bli besviken på en reklamfilm, men uppenbarligen hade jag fel. Kanske beror misslyckandet på att man anlitat en annan pr-firma (om man nu gjort det), att man har inte har nått riktigt dit man velat med filmen (för ärligt talat känns den riktigt b) eller helt enkelt på att folk (som jag) har för höga förväntningar på ytterligare reklamfilmer från samma företag, men att gå från att ha producerat en av Sveriges, kanske världens, mest omtalade och omtyckta reklamfilmer till en medelmåttig och medioker, riktigt trist film känns inte som ett smart drag alls.
Alla tre reklamfilmerna hittar du för övrigt här.
Snöpromenad
Har fotat lite snö, synnerligen trevligt. Klicka på fotot och hamna på min bilddagbok där det finns fler bilder från mina äventyr!
lördag, november 24, 2007
Segdag
Gårdagen var bara...seg. Upp vid halv tio, träna, laga käk, sitta med uppsats, uppsats, uppsats, och jag verkar verkligen inte komma någonvart alls. Kollade lite på film på kvällen och var allmänt tragisk och tråkig.
Idag är det dock andra bullar som gäller. Eftersom det regnar ute och jag inte känner någon överdriven lust till att ge mig ut i snöblasket så får infosökning och lån av böcker vänta till imorgon, och jag ägnar mig åt att gå igenom alla de 20 böcker jag redan har hemma för ändamålet. Borde städa lite idag med. Och tvätta. Bäst att passa på när man ändå är hemma och har tid till det. Eller i alla fall behöver pausa och göra något annat ibland.
För övrigt har den senaste tiden präglats av, utöver uppsatsen alltså, sömnbrist. Jag somnar inte på kvällarna, kan ligga vaken i timmar utan att somna, och följden blir naturligtvis att jag sover hela förmiddagarna istället. Och just nu är det svårt att tvinga kroppen till att ändra rytm - jag måste vara så pass pigg på dagarna att jag orkar jobba ordentligt, vilket inte är helt lätt om man inte sover mer än tre-fyra timmar per natt.
Nåja, dags att sparka igång dagen. Färskpressad äppeljuice och pumpernikelbröd med köttbullar - det går inte av för hackor det!
Idag är det dock andra bullar som gäller. Eftersom det regnar ute och jag inte känner någon överdriven lust till att ge mig ut i snöblasket så får infosökning och lån av böcker vänta till imorgon, och jag ägnar mig åt att gå igenom alla de 20 böcker jag redan har hemma för ändamålet. Borde städa lite idag med. Och tvätta. Bäst att passa på när man ändå är hemma och har tid till det. Eller i alla fall behöver pausa och göra något annat ibland.
För övrigt har den senaste tiden präglats av, utöver uppsatsen alltså, sömnbrist. Jag somnar inte på kvällarna, kan ligga vaken i timmar utan att somna, och följden blir naturligtvis att jag sover hela förmiddagarna istället. Och just nu är det svårt att tvinga kroppen till att ändra rytm - jag måste vara så pass pigg på dagarna att jag orkar jobba ordentligt, vilket inte är helt lätt om man inte sover mer än tre-fyra timmar per natt.
Nåja, dags att sparka igång dagen. Färskpressad äppeljuice och pumpernikelbröd med köttbullar - det går inte av för hackor det!
fredag, november 23, 2007
Buy nothing day
I morgon är det den internationella köpfria dagen (Buy nothing day) men jag tjuvstartar redan idag. Eftersom den nordamerikanska dagen är idag så kör jag två köpfria dagar i rad.
Det är inte precis så att jag faktiskt köper saker varje dag. Snarare är det kanske livsmedel varannan, men genom att aktivt välja att låta bli att köpa saker under två dagar så medvetandegör jag mig själv om hur lätt det faktiskt är att köpa saker trots att man egentligen inte alls tänkt göra det.
Det har riktats kritik mot den köpfria dagen från flera håll. Bland annat anser vissa att det inte går att vara köpfri på riktigt, eftersom man vare sig man vill det eller måste äta/konsumera vissa grundläggande saker. Det tycker jag är skitsnack. Det är väl ingen i det samhälle vi lever i idag som inte ser nödvändigheten i att köpa den mat vi äter. Snarare skulle jag vilja säga att det handlar om att bli medveten om den överkonsumtion vi i väst ägnar oss åt, både vad gäller mat och saker. Vem behöver egentligen de senaste teknikprylarna?
Så, ägna en dag eller två åt lite eftertanke och låt bli att köpa saker, eller mat, det närmaste dygnet. Om inte annat så får du lite extra tid till att fundera om du verkligen behöver köpa allt det du har tänkt!
Även DN.se skriver om detta idag.
Det är inte precis så att jag faktiskt köper saker varje dag. Snarare är det kanske livsmedel varannan, men genom att aktivt välja att låta bli att köpa saker under två dagar så medvetandegör jag mig själv om hur lätt det faktiskt är att köpa saker trots att man egentligen inte alls tänkt göra det.
Det har riktats kritik mot den köpfria dagen från flera håll. Bland annat anser vissa att det inte går att vara köpfri på riktigt, eftersom man vare sig man vill det eller måste äta/konsumera vissa grundläggande saker. Det tycker jag är skitsnack. Det är väl ingen i det samhälle vi lever i idag som inte ser nödvändigheten i att köpa den mat vi äter. Snarare skulle jag vilja säga att det handlar om att bli medveten om den överkonsumtion vi i väst ägnar oss åt, både vad gäller mat och saker. Vem behöver egentligen de senaste teknikprylarna?
Så, ägna en dag eller två åt lite eftertanke och låt bli att köpa saker, eller mat, det närmaste dygnet. Om inte annat så får du lite extra tid till att fundera om du verkligen behöver köpa allt det du har tänkt!
Även DN.se skriver om detta idag.
Våldtäkt i häkte
I Brasilien sattes en 15-årig flicka i samma cell som ett antal män, vilket ledde till upprepade våldtäkter under närmare en månads tid skriver DN.se idag.
Första tanken som dyker upp i mitt huvud är vad i alla världen tänkte de på? Sånt här gör mig riktigt arg. Förbannad rent av.
Polis och rättsväsende ska skydda medborgarna i ett land. I ett fungerande rättssystem ska sånt här inte kunna hända. För det första ska en minderårig inte behandlas som en vuxen, för det andra ska inte någon kunna någon om man inte har grund för det och för det tredje skall aldrig en kvinna spärras in i samma cell som flera män. Och tydligen är det inte första gången något liknande händer i området heller.
Nog för att man kan tycka att vi i Sverige har överdrivet stor respekt och tilltro till lagupprätthållande instanser, men hellre det än ett system där en häktning kan innebära att någon utsätts för våldtäkter.
Första tanken som dyker upp i mitt huvud är vad i alla världen tänkte de på? Sånt här gör mig riktigt arg. Förbannad rent av.
Polis och rättsväsende ska skydda medborgarna i ett land. I ett fungerande rättssystem ska sånt här inte kunna hända. För det första ska en minderårig inte behandlas som en vuxen, för det andra ska inte någon kunna någon om man inte har grund för det och för det tredje skall aldrig en kvinna spärras in i samma cell som flera män. Och tydligen är det inte första gången något liknande händer i området heller.
Nog för att man kan tycka att vi i Sverige har överdrivet stor respekt och tilltro till lagupprätthållande instanser, men hellre det än ett system där en häktning kan innebära att någon utsätts för våldtäkter.
Tänkte ni på det, va?
Aftonbladet skriver idag att årets vinterkräksjuka är här och listar alla negativa aspekter kring viruset som kan grävas fram. Det talas om obefintligt vaccin, kräkningar och extrem smittsamhet. Att vinterkräksjukan ställer tills stora problem inom exempelvis sjukvård, äldrevård och barnomsorg överraskar knappast ingen. Men varför basunera ut att den äntligen (ja, viss ironi finns där) har brutit ut för säsongen?
Det finns människor som mår otroligt dåligt bara av vetskapen om att risken att bli smittad finns. Jag är en av dem. Jag vill inte få reda på att risken att smittas nu är jättehög. Jag vill inte veta att sjukhusen sluter avdelningar för att förhindra smitta. Jag vill inte veta att vissa kryssningsfartyg blir rena sjukhusen när smitta utbryter bland passagerarna. Jag vill inte veta!
Jag är en av många som lider av emetofobi - överdriven rädsla att spy. Det finns emetofobiker som inte klarar av att vistas bland människor på vinterhalvåret just på grund av att man vet att risken finns att man blir smittad av vinterkräksjuka eller maginfluensa. Riktigt så illa är det inte för min del, men jag mår fortfarande dåligt av att tidningarna haussar upp smittoutbrotten så som man gör idag. Det är nog så svårt att varje gång man åker med kollektiva transportmedel tänka på att minst en av alla människor där inne antagligen bär på smitta, och bara en hostning från den personen kan innebära att jag kommer bli sjuk och tvingas spy.
Sluta skriva om kräksjukeutbrotten och titta på den resistenta malarian, eller det restriktiva bruket av antibiotika eller kanske den senaste utvecklingen av krisen i Darfur istället. Det är viktigare, intressantare och får i alla fall inte stora grupper av människor att bli rädda för att röra sig bland folk!
Det finns människor som mår otroligt dåligt bara av vetskapen om att risken att bli smittad finns. Jag är en av dem. Jag vill inte få reda på att risken att smittas nu är jättehög. Jag vill inte veta att sjukhusen sluter avdelningar för att förhindra smitta. Jag vill inte veta att vissa kryssningsfartyg blir rena sjukhusen när smitta utbryter bland passagerarna. Jag vill inte veta!
Jag är en av många som lider av emetofobi - överdriven rädsla att spy. Det finns emetofobiker som inte klarar av att vistas bland människor på vinterhalvåret just på grund av att man vet att risken finns att man blir smittad av vinterkräksjuka eller maginfluensa. Riktigt så illa är det inte för min del, men jag mår fortfarande dåligt av att tidningarna haussar upp smittoutbrotten så som man gör idag. Det är nog så svårt att varje gång man åker med kollektiva transportmedel tänka på att minst en av alla människor där inne antagligen bär på smitta, och bara en hostning från den personen kan innebära att jag kommer bli sjuk och tvingas spy.
Sluta skriva om kräksjukeutbrotten och titta på den resistenta malarian, eller det restriktiva bruket av antibiotika eller kanske den senaste utvecklingen av krisen i Darfur istället. Det är viktigare, intressantare och får i alla fall inte stora grupper av människor att bli rädda för att röra sig bland folk!
måndag, november 19, 2007
Bostadsbrist och ockerhyror
Under hösten har jag varit engagerad i lägenhetsletande i varierande grad. Många stunder har tillbringats med att leta bostadsköer, intresseanmäla sig och surfa runt på Blocket för att se om man kan hitta något bra. I slutändan löste det sig genom kontakter, men det är ändå ett stressmoment att inte veta riktigt vart man ska bo till nästa termin.
Något som jag funderade mycket på medan jag letade bland andrahandsannonserna på olika sajter var hur i all världen en student kan ha råd med en hyra på 5000 kr, en summa som förvånansvärt ofta är den önskade hyran på de lägenheter som hyrs ut för längre eller kortare perioder. Efter lite klurande insåg jag att det inte kan vara möjligt att grundhyrorna faktiskt ligger så högt för exempelvis en etta på 40 kvm. Alldeles för ofta läggs det på några extra hundralappar för eventuella möbler, och så ännu lite till, så att man kanske tjänar en slant på att hyra ut sin fina lägenhet. Kanske vet man inte ens att det inte är tillåtet att lägga på hur mycket som helst på grundhyran?
DN skriver idag om att anmälningarna av sådana hyror, sk ockerhyror, har minskat de senaste åren trots att allt fler, framförallt ungdomar (studenter), hyr i andra hand och man frågar sig varför?
Jag tror för det första att i exempelvis Uppsala är det för det första inte helt enkelt att få tag i en egen lägenhet. Förstahandskontrakt är svåra att få, särskilt om man kommer som nyinflyttad till stan och inte vet riktigt vad man ska vänta sig. Man vet kanske inte heller vad hyrorna normalt ligger på, och heller inte att man faktiskt kan anmäla ocker och om man kan bevisa det faktiskt få en del pengar tillbaka.
Ett annat problem kan också vara att man är rädd för att bli utan bostad om man inte tar ett andra handskontrakt man har chans att få, även om hyran är hög. Stå utan bostad skulle vara snäppe värre än att tvingas betala lite för mycket, i alla fall för mig. Kanske är man orolig för att inte kunna få ett nytt kontrakt om man inte kan uppge referens från tidigare hyresvärd, och låter av det skälet bli att anmäla.
De möjliga förklaringarna är många. Jag tror att man genom tydligare information kan komma åt det här problemet på ett helt annat sätt idag. Fast det allra bästa vore ju om man kunde producera billiga, enkla men bra hyresrätter som även studenter och låginkomsttagare har möjlighet att få. Då skulle i alla fall jag inte ens överväga att hyra i andra hand!
Något som jag funderade mycket på medan jag letade bland andrahandsannonserna på olika sajter var hur i all världen en student kan ha råd med en hyra på 5000 kr, en summa som förvånansvärt ofta är den önskade hyran på de lägenheter som hyrs ut för längre eller kortare perioder. Efter lite klurande insåg jag att det inte kan vara möjligt att grundhyrorna faktiskt ligger så högt för exempelvis en etta på 40 kvm. Alldeles för ofta läggs det på några extra hundralappar för eventuella möbler, och så ännu lite till, så att man kanske tjänar en slant på att hyra ut sin fina lägenhet. Kanske vet man inte ens att det inte är tillåtet att lägga på hur mycket som helst på grundhyran?
DN skriver idag om att anmälningarna av sådana hyror, sk ockerhyror, har minskat de senaste åren trots att allt fler, framförallt ungdomar (studenter), hyr i andra hand och man frågar sig varför?
Jag tror för det första att i exempelvis Uppsala är det för det första inte helt enkelt att få tag i en egen lägenhet. Förstahandskontrakt är svåra att få, särskilt om man kommer som nyinflyttad till stan och inte vet riktigt vad man ska vänta sig. Man vet kanske inte heller vad hyrorna normalt ligger på, och heller inte att man faktiskt kan anmäla ocker och om man kan bevisa det faktiskt få en del pengar tillbaka.
Ett annat problem kan också vara att man är rädd för att bli utan bostad om man inte tar ett andra handskontrakt man har chans att få, även om hyran är hög. Stå utan bostad skulle vara snäppe värre än att tvingas betala lite för mycket, i alla fall för mig. Kanske är man orolig för att inte kunna få ett nytt kontrakt om man inte kan uppge referens från tidigare hyresvärd, och låter av det skälet bli att anmäla.
De möjliga förklaringarna är många. Jag tror att man genom tydligare information kan komma åt det här problemet på ett helt annat sätt idag. Fast det allra bästa vore ju om man kunde producera billiga, enkla men bra hyresrätter som även studenter och låginkomsttagare har möjlighet att få. Då skulle i alla fall jag inte ens överväga att hyra i andra hand!
Mitt liv genom slumpgeneratorn 2.0
Lägg in all din musik i en playlist, ställ in shuffle och få ditt liv uppspelat och förutsagt. Underhållande!
How are you feeling today? Andrew Osenga - Amazing Grace
How do your friends see you? Frank Sinatra - You go to my head
Will you get married? The Smiths - This charming man
What is your best friend’s theme song? Thåström - Söndagmåndagsång
What is the story of your life? Julien Jacob - Mêh
What was high school like? Thåström - Karenina
How can you get ahead in life? Corvus Corax - Heiduckentanz
What is the best thing about your friends? Schandmaul - Der Letzte Tanz
What is tonight going to be like? Imperiet - Märk hur vår skugga
What is in store for the remainder of this weekend? Sufjan Stevens - Chicago
What song describes you? Thåström - Djävulen och jag
To describe your grandparents? Rent - One song glory
How is your life going? Julien Jacob - Oma
What song will they play at your funeral? Thåström - Pang boom krasch
How does the world see you? Backstreet Boys - Larger than life
Will you have a happy life? Les Paul & Mary Ford - Vaya Con Dios
What do your friends really think of you? Michael Jackson - They don't really care about us
Do people secretly lust after you? Aaron Spiro - Worthy
How can I make myself happy? Sånger om kvinnor - Vi måste höja våra röster
What should you do with your life? Olivia Newton-John - Hopelessly devoted to you
Will you ever have children? Mae - Sometimes I can't make it alone
Haha, som sagt. Underhållande.
fredag, november 16, 2007
Hur tänkte de nu då?
Läste just om på SR att Sverige ska köpa in vaccin nog för hela befolkningen vid en eventuell influensapandemi. Två doser per person ska ge var och en av oss svenskar fullgott skydd om/när en pandemi utbryter. Det får mig med mina små, men goda, medicinska kunskaper att genast undra hur de har tänkt lösa det?
Trots allt, det finn väldigt många influensastammar. De som blir pandemier är ofta allvarliga, börjar någonstans i Asien och sprids så småningom hit till oss. Ingen kan förutse hur dessa stammar kommer vara uppbyggda, och kan därför inte heller göra ett vaccin förrän pandemin redan brutit ut. Och då ska alltså vi kunna få det troligtvis ännu inte utvecklade vaccinet i tid för att vara skyddade? Jag vet inte, det låter lite som en önskedröm...
Trots allt, det finn väldigt många influensastammar. De som blir pandemier är ofta allvarliga, börjar någonstans i Asien och sprids så småningom hit till oss. Ingen kan förutse hur dessa stammar kommer vara uppbyggda, och kan därför inte heller göra ett vaccin förrän pandemin redan brutit ut. Och då ska alltså vi kunna få det troligtvis ännu inte utvecklade vaccinet i tid för att vara skyddade? Jag vet inte, det låter lite som en önskedröm...
Nytt och fräscht eller gammalt och invant?
Sedan jag flyttade hemifrån för drygt fyra år sedan har jag tillbringat fasligt mycket tid på tåg. Först åkte jag fram och tillbaka mellan Skövde och Göteborg nästan varje helg, sedan blev det många turer mellan Sollefteå och Uppsala/Skövde, både nattliga äventyr och segdragna dagar. Nu är snart mina långresedagar över för den här gången. Jag flyttar söderöver och kommer inte behöva åka långa sträckor för möten och för att träffa familjen, utan bor betydligt närmare än förr. Ändå blir jag lite upprörd när jag läser om SJs planerade biljettsystemsreform som DN skriver om idag. Jag kan förstå att de vill tjäna mera pengar. Och jag kan förstå att de vill förbättra systemen. Men varför ändra något så invant och djupt rotat som biljettsystemet och ta bort klassystemet?
Ska jag vara alldeles ärlig är det inte förändringen i sig som är det jag funderar över. Nej, jag kan leva med att man betalar för det man vill ha, och att grundpriset ska kunna variera, tja, köper man just-nubiljetter i vanliga fall spelar det ingen roll om alla biljetter fungerar som dem, även om jag tror att det kan bli problem för till exempel äldre att förstå sig på det hela. Nej, det som triggar igång mig är snarare spekulationen om att man kan komma att ta bort möjligheten att köpa sistaminutenbiljetter som student eller pensionär. Ju fler som vill åka desto dyrare biljett. Ju längre man väntar desto dyrare blir det också. Är det verkligen något som man kommer att tjäna på som resenär? Det är ju gott och väl för den som har möjlighet att planera i god tid, men alla har inte den möjligheten. Som student har man inte tillgång till schema i hur god tid som helst, och man är kanske inte så välplanerad som man borde vara. I alla fall är inte jag det, och om jag vore hänvisad till ett sådant biljettsystem för att kunna ta mig hem skulle det säkerligen inte bli många resor. För jag skulle inte ha råd.
Ska jag vara alldeles ärlig är det inte förändringen i sig som är det jag funderar över. Nej, jag kan leva med att man betalar för det man vill ha, och att grundpriset ska kunna variera, tja, köper man just-nubiljetter i vanliga fall spelar det ingen roll om alla biljetter fungerar som dem, även om jag tror att det kan bli problem för till exempel äldre att förstå sig på det hela. Nej, det som triggar igång mig är snarare spekulationen om att man kan komma att ta bort möjligheten att köpa sistaminutenbiljetter som student eller pensionär. Ju fler som vill åka desto dyrare biljett. Ju längre man väntar desto dyrare blir det också. Är det verkligen något som man kommer att tjäna på som resenär? Det är ju gott och väl för den som har möjlighet att planera i god tid, men alla har inte den möjligheten. Som student har man inte tillgång till schema i hur god tid som helst, och man är kanske inte så välplanerad som man borde vara. I alla fall är inte jag det, och om jag vore hänvisad till ett sådant biljettsystem för att kunna ta mig hem skulle det säkerligen inte bli många resor. För jag skulle inte ha råd.
Abstinens?
Efter att ha ägnat en stund åt att surfa runt på diverse speedway-relaterade sidor och bloggar insåg jag att det den senaste tiden har blivit alltför dåligt med livematcher för min del. Nog för att säsongen är över för denna gång - men att endast ha lyckats se en enda tävling, och det var inte inte ens speedway utan en gräsbanetävling i Tibro (Kateryd), på hela sommaren när jag var hemma känns lite lamt. Får bättre mig nästa sommar, tror jag bestämt. Även om Örnarna "bara" kör Allsvenskan så är det alltid skoj att se.
Just nu ligger ju isracingsäsongen i startgroparna, och jag hoppas på att i alla fall kunna se SM-finalen på Studenternas i Uppsala, i regi av Funbo, i år igen. Förra årets final gav en riktig energikick, och det var häftigt att se att gammal fortfarande är äldst i det sista startförsöket för finalheatet. Spänning från det att tejpen gick upp in över mållinjen. Rundbana när det är som bäst!
Just nu ligger ju isracingsäsongen i startgroparna, och jag hoppas på att i alla fall kunna se SM-finalen på Studenternas i Uppsala, i regi av Funbo, i år igen. Förra årets final gav en riktig energikick, och det var häftigt att se att gammal fortfarande är äldst i det sista startförsöket för finalheatet. Spänning från det att tejpen gick upp in över mållinjen. Rundbana när det är som bäst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)