Musik musik musik

Jag minns än idag första gången jag hörde en imperietlåt. Jag satt i köket i en av längorna med studentboende på Sötåsen tillsammans med i alla fall Millan och lyssnade på ett inspelat band jag hade fått av en klasskompis. Det var höst, eller kanske vinter, och jag gick i ettan på musikgymnasiet. Den första låten på hela bandet vad Vad pojkar vill ha, en låt som jag än idag har lite svårt för, antaligen för att jag associerar den lite väl mycket med dansband (fråga mig inte varför!). Därefter avlöste låtarna varandra. Särskilt fastnade jag för C.C Cowboys, men inte förrän jag kom till Österns röda ros var jag helt fast.

Nog för att jag hade lyssnat en hel del på Ebba Grön, och i alla fall börjat närma mig Thåströms soloplattor litegrann, men jag tror att det där bandet med blandade Imperietlåtar definitivt fick mig att fastna i det som skulle komma att bli en konstant förälskelse som sitter i än idag.

Fortfarande, efter närmare åtta års Thåströmmissbruk, finns den där nyfikenheten som jag alltid har kännt inför all musik han har varit inblandad i kvar. Låtarna har fortfarande inte slutat tala till mig, och ännu överraskar jag mig själv genom helt oväntade reaktioner på gamla och vid det här laget välkända låtar och texter. Österns röda ros är fortfarande en av de mest fantastiska låtar jag har hört. Den speglar något jag känner inombords, vilket är något som få låtar faktiskt lyckas med, trots att de talar till mig och väcker känslor lyckas de sällan ge mig känslan av att låten är skriven just utifrån mig. Det gör den här låten. Och jag lyssnar på den, om och om igen, och hamnar för en stund utanför mig själv.


Österns röda ros
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever

Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros