Inte konstigt att tjejer väljer att vara singlar om det här är vad som erbjuds.

Smart tjej, det där...

När solens strålar når ända in

...i hjärtat blir man glad. Idag är en sån dag.

Solen skiner, det är fortfarande lite värme i luften även om höstdofterna tar över mer och mer. En klar, härlig höstdag. Idag är det också dags för Uppsalas Kulturnatten när det är full rulle på stan från morgon till sena kvällen. För min del blir det inte så mycket kulturat skulle jag tro, jag ska prata lite lajv i Lyan, äta lunch, och så kanske det blir en snabb sväng på stan också. Och en tur förbi Myrorna blir det också, har massa saker att lämna in (skor, väskor, kläder) som jag har rensat ur. Och så är jag lite på jakt efter bra saker till min karaktär Nova, som inte riktigt har tagit fysisk gestalt än men det är bara en tidsfråga...

Ikväll blir det en sväng till Uplands med Hanna, förhoppningsvis lite musik och nåt att äta. Hoppas verkligen att jag orkar - jag har inte riktigt lika mycket energi som jag brukar just nu, men det ger sig.

Solen - här kommer jag!

Tänkte bara säga att när man inte måste ligga nedbäddad i sängen är världen ändå allt bra trevlig!

Återvända till livet utanför

Efter att ha legat nedbäddad sen i söndagskväll (och varit sjuk sen förra torsdagen) så börjar saker och ting så smångingom återgå till det normala. Lite städning efter helgen och all röra som har uppstått i febril jakt på den (fortfarande) försvunna febertermometern, skriva lite saker till skolan som har blivit lidande, börja plocka fram utrustningen för nästa helg... Det är mycket som ska fixas, samtidigt som jag tar det lugnt. Det är ingen mening med att stressa kroppen även om huvudet gärna vill komma igång.

Lite knäpp har jag nog blivit efter min febriga helg ute på äventyr, och av att sitta instängd. Hjärnan går på högvarv, nästan i spinn, och det finns massa saker jag vill göra.

Men men, nu händer det roliga saker i helgen och veckan som kommer, det känns galet bra. Och snart ska Ylva få komma ut och lufta sig igen. Som jag har längtat efter det... Äntligen dags att leva i framtiden igen! Vi syns i Bequerelskogen!

Holocaust med Placebo

Lyssna på melodin, läs texten, sjunk in. Det är vackert, sorgligt och befriande.

Holocaust
Your eyes are almost dead
can't get out of bed
And you can't sleep

You're sitting down to dress
and you're a mess
You look in the mirror

You look in your eyes
Then you realize

Everybody goes
leaving those
who fall behind

Everybody goes
as far as they can
They don't just care

They stood on the stairs
Laughing at your airs

Your mother's dead
She said
"Don't be afraid"

Your mother's dead
You're on your own
She's in her bed

Everybody goes
Leaving those
Who fall behind

Everybody goes
As far as they can
They don't just care

You're a wasted face
you're a sad-eyed lie
You're a holocaust

"I just wanna go home!"

Dags för ännu en av dessa väldigt sporadiska rapporter ur mitt liv. Sommaren har kan sammanfattas med mycket jobb, soleksem och roliga saker mellan varven. Och så avslutades det hela med en härlig tenta i mikrobiologi för två veckor sedan. Som tur är gick den bra, godkänd med råge, så nu är alla orosmoln borta från himlen. När tentan väl var skriven var jag hemma i Skövde en vecka och hann med att göra massa roliga saker!

Nu har skolan kört igång med en rivstart, och det är en kort men intensiv kurs som pågår just nu. Typiskt nog har jag lyckats råka ut för världens förkylning, så det känns mest som jag har polkagrissmet i hela huvudet. Inte helt bra. En dag i sängen kanske gör det hela bättre. Hoppas på det, i alla fall... Tyvärr har väl kanske inte min helgaktivitet gjort saken bättre heller, tyvärr.

Var nere i skogarna utanför Nässjö för att vara med på Politics of Pressure, ett airsoftarrangemang med en del lajvinslag. Jag spelade en civil roll, en svensk tjej som skulle ut och vandra i Moldavien tillsammans med nån hon hade träffat över internet, men som hamnade helt fel och traskade rakt in i konflikten om Transnistrien (info om den riktiga konflikten finns här). Inte helt optimalt för nån som inte är så bra på stressiga och oväntade situationer. Till saken hörde att de två tjejerna dessutom hade blivit bestulna på karta, pass och pengar, vilket ställde till det ytterligare för dem. Rätt vad det var när de satt på en trädstam för att vila lite så dök det upp soldater i skogsbrynet. Efter mycket kringvirrande i skogen där de såg till uniformklädda män vid vägarna så tog de sig till ett flyktingläger/bar/liten bosättning, där de sedan stannade ett par dagar. Utsatta för beskjutningar, frusna, trötta och ganska så uppgivna blev de dessutom ovänner. Men, när den ena tjejen blev bortförd och överlämnad till NATO-soldaterna och min stackars karaktär blev ensam kvar så försvann ilskan och det fanns bara ensamhet och rädsla kvar. Som tur var överlevde de i alla fall till spelslut, även om Alex, min karaktär, fann sig behandlad på samma sätt som de tidigare beväpnade bofasta...

Det var en kall, regnig men rolig helg. Tyvärr orkade jag inte alls spela som jag skulle önskat på grund av den här eländiga förkylningen. Feber gör det inte lättare att agera ut, om man säger så, men det var roligt i alla fall!