Förundrad eller mörkrädd. Både ock, kanske

Säga vad man vill om aftonbladet.se, dn.se, expressen.se och så vidare, men ibland är det faktiskt praktiskt att kunna surfa in där och kolla läget. Visst, vilken vettig människa som helst vet att det man inte ska lägga alltför stor vikt vid vad de skriver, men de ger ändå en ganska bra överblick på vad som händer i världen. Och i Sverige.

Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.

Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.

Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.

Buy nothing day

I morgon är det den internationella köpfria dagen (Buy nothing day) men jag tjuvstartar redan idag. Eftersom den nordamerikanska dagen är idag så kör jag två köpfria dagar i rad.

Det är inte precis så att jag faktiskt köper saker varje dag. Snarare är det kanske livsmedel varannan, men genom att aktivt välja att låta bli att köpa saker under två dagar så medvetandegör jag mig själv om hur lätt det faktiskt är att köpa saker trots att man egentligen inte alls tänkt göra det.

Det har riktats kritik mot den köpfria dagen från flera håll. Bland annat anser vissa att det inte går att vara köpfri på riktigt, eftersom man vare sig man vill det eller måste äta/konsumera vissa grundläggande saker. Det tycker jag är skitsnack. Det är väl ingen i det samhälle vi lever i idag som inte ser nödvändigheten i att köpa den mat vi äter. Snarare skulle jag vilja säga att det handlar om att bli medveten om den överkonsumtion vi i väst ägnar oss åt, både vad gäller mat och saker. Vem behöver egentligen de senaste teknikprylarna?

Så, ägna en dag eller två åt lite eftertanke och låt bli att köpa saker, eller mat, det närmaste dygnet. Om inte annat så får du lite extra tid till att fundera om du verkligen behöver köpa allt det du har tänkt!

Även DN.se skriver om detta idag.

Hur tänkte de nu då?

Läste just om på SR att Sverige ska köpa in vaccin nog för hela befolkningen vid en eventuell influensapandemi. Två doser per person ska ge var och en av oss svenskar fullgott skydd om/när en pandemi utbryter. Det får mig med mina små, men goda, medicinska kunskaper att genast undra hur de har tänkt lösa det?

Trots allt, det finn väldigt många influensastammar. De som blir pandemier är ofta allvarliga, börjar någonstans i Asien och sprids så småningom hit till oss. Ingen kan förutse hur dessa stammar kommer vara uppbyggda, och kan därför inte heller göra ett vaccin förrän pandemin redan brutit ut. Och då ska alltså vi kunna få det troligtvis ännu inte utvecklade vaccinet i tid för att vara skyddade? Jag vet inte, det låter lite som en önskedröm...

Abstinens?

Efter att ha ägnat en stund åt att surfa runt på diverse speedway-relaterade sidor och bloggar insåg jag att det den senaste tiden har blivit alltför dåligt med livematcher för min del. Nog för att säsongen är över för denna gång - men att endast ha lyckats se en enda tävling, och det var inte inte ens speedway utan en gräsbanetävling i Tibro (Kateryd), på hela sommaren när jag var hemma känns lite lamt. Får bättre mig nästa sommar, tror jag bestämt. Även om Örnarna "bara" kör Allsvenskan så är det alltid skoj att se.

Just nu ligger ju isracingsäsongen i startgroparna, och jag hoppas på att i alla fall kunna se SM-finalen på Studenternas i Uppsala, i regi av Funbo, i år igen. Förra årets final gav en riktig energikick, och det var häftigt att se att gammal fortfarande är äldst i det sista startförsöket för finalheatet. Spänning från det att tejpen gick upp in över mållinjen. Rundbana när det är som bäst!

Nerköp i det långa loppet?

Idag skriver DN om Lejonens köp av Nicki Pedersen, världsmästaren i speedway. Det är förstås roligt att lagen både i den svenska elitserien och motsvarande serier i England, Polen osv har förare i den absoluta världstoppen. Särskilt bra känns det förstås för Lejonen som med sitt nyförvärv förhoppningsvis kan stå sig bra i förhållande till övriga lag trots att de är nya i serien.

Men värvningen av utländska förare till svenska lag har nackdelar. När man kan ta in lovande förare utifrån blir också den svenska återväxten lidande. Jag minns när jag som liten fick följa med pappa till Örnarnas Husky Arena (som då hette kort och gott Grevby) och de svenska namnen övervägde. Skaraborgspôjkarna Karlsson och Klingberg utgjorde ju lagets stomme, och flera andra "inhemska" namn fanns med. Idag är det sällan förare är uppvuxna i klubben där de har sitt kontrakt och utländska förare är mer regel än undantag.

Samtidigt har ju nya förmågor som exempelvis Antonio Lindbäck dykt upp de senaste åren och imponerat stort. Det vore väldigt synd om klubbarna tappade förmågan att lyfta fram, stötta och integrera dessa i sin verksamhet för att ge sporten nya lyft. Trots allt har svensk speedway varit mycket framgångsrik genom åren, förhoppningsvis kan den vara det även i framtiden!

Jordgubbar och klimatfunderingar

Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste det här. Jordgubbar mitt i vintern, (ja, här uppe är det kallt och snöigt - alltså är det mitt i vintern), knepigt värre.

Kanske är det bara jag, men det känns som om det de senaste åren har varit mer och mer konstiga saker som händer vid fel tidpunkt på året. Träd som knoppas redan på hösten, blommor som kommer fram i januari och nu dessa jordgubbar i mitten av november... Eller har det alltid varit så, bara att ingen har påpekat det tidigare?

Tankarna kommer inte helt osökt in på allt prat om klimathotet. Det är svårt att veta vad man egentligen ska tro, för varje argument för att hotet är verkligt finns det ett motargument av samma dignitet, och det är svårt även för någon som försöker hålla sig insatt att reda ut vad som egentligen är mest sannolikt och riktigt.

Jag kan tycka att det finns mer akuta problem att ta tag i just idag. Samtidigt kan man inte skjuta klimat- och miljöproblemen på framtiden - förr eller senare kommer det att vara för sent för att göra någonting åt saken. Det är oroväckande, men inte överraskande, när människor tar klimathotet på större allvar och ser det som ett större problem, än exempelvis de pågående svältkatastrofer som återkommer år efter år i samma områden i vissa delar av Afrika. Återigen är det människans oförmåga - eller kanske också i många fall ovilja - att se det som händer långt bort som något som berör alla som spökar. Varför bry sig om de tusental som dör av någon sjukdom som bara finns just på den där kontinenten och aldrig kommer bli ett problem för oss här? Vad gäller klimathotet kommer det i det långa loppet påverka alla, överallt. Kanske är det därför en medialt större fråga och något som är lättare att relatera till när det inte bara hotar människor långt bort i andra delar av världen?

Samtidigt kan man fråga sig vad som är viktigast: rädda liv nu så att det finns någon kvar att rädda jorden för sedan, eller att göra så mycket sommöjligt för klimatet nu och sedan ta hand om de människor som finns kvar? Vi i de rikare delarna av världen måste ta på oss ett ansvar för de konsekvenser våra handlingar ger. Samtidigt är det svårt att vara engagerad i alltför många frågor samtidigt, i alla fall om man vill kunna göra bästa möjliga insats överallt, de ekonomiska resurserna finns men frågan är om man kan, och vill, frigöra tillräckligt på en gång för att kunna hantera "enstaka" svältkatastrofer, epidemier och utbredd fattigdom och konflikter samtidigt som man hindrar klimatet att förändras alltför mycket. Om det ska lyckas måste en attitydförändring till, bland vanliga svenssons som du och jag, men också bland politiker, regeringar och andra makthavare. Företag och andra typer av bolag måste också ändra inställning från att tänka på ekonomisk vinning till att se fördelarna med en hållbar utveckling och verksamhet som inte påverkar miljön så som den gör idag. är det möjligt? Jag vill gärna tro det. Jag hoppas verkligen det. Men innerst inne är jag tveksam.

Tankeväckare

Mitt förra inlägg fick mina tankar i rullning, och jag insåg att jag inte hade publicerat några av mina mer kritiska dikter på Syrinxx, min skrivblogg ännu. Sagt och gjort, nu har jag i alla fall lagt upp dem där för allmän beskådan. De är gamla, och de håller kanske inte jättehög kvalité - men de uttrycker en åsikt som inte får försvinna obetänkt!

Medial uppmärksamhet och de bortglömda problemen

Ibland blir jag fruktansvärt upprörd över vad och hur vissa nyhetsmedier vinklar sina artiklar eller inslag. Saker som absolut inte har något som helst nyhetsvärde i mina ögon blåses upp och blir hur stort som helst, medan man på sin höjd skriver någon liten notis om något som egentligen förtjänar att ta mycket större plats. Men ibland lyckas man faktiskt till och med på aftonbladet.se skriva om det som faktiskt är viktigt och som kan innebära en förändring.

Idag förfasar jag mig, antagligen tillsammans med en hel hög med andra, över förhållandena i den serbiska psyksjukvården. Det är fruktansvärt när människor av en eller annan anledning behandlas som djur bara för att de inte råkar vara som alla andra, är utan familj eller har så små ekonomiska resurser att de inte kan få annan hjälp. Dock är det inte det faktum att man har upptäck hur dåliga förhållanden som råder i Serbien som är värst, utan snarare misstanken om att situationen ser ut på samma sätt på många platser runt om i världen som gror i mitt medvetande. Och det rör inte bara sjukvård. Barnhem, äldreboenden och liknande institutioner i länder eller områden som lider av svag ekonomi och stora klyftor i samhället med segregering, fattigdom och svält som följd är också drabbade av dålig hygien, för lite personal och överbeläggning, allmänt dålig omvårdnad och vanvård.

Frågan man kan ställa sig är hur kan vi som har det förhållandevis bra med våra sjukvårdssystem osv hjälpa till att förändra på andra platser? Jag vet inte, jag har inga svar. Men jag tror att vi måste bry oss och engagera oss innan det det är försent

Tänkvärt och vidrigt

Filmen "Human trafficking" tar upp problematiken kring den omfattande människohandel som förekommer runt om i världen idag. I främst staterna i forna Sovjet och Yoguslavien, men också överallt där fattigdomen är utbredd, kidnappas, luras eller köps människor, både barn, kvinnor och män, för att säljas som sexslavar och utnyttjas som prostituerade runt om i världen. Unga flickor luras med löften om välavlönande arbeten eller modelljobb om de reser utomlands, barn säljs av familjer som inte har något val, eller kidnappas på gatan.

"Human trafficking" är uppdelad i två delar, tillsammans nästan tre timmar långa, och visar trafficking från flera olika perspektiv, offrens kamp för överlevnad, hallickarnas försök att hålla verksamheten hemlig och så lönsam så möjligt, och myndigheternas kamp för att hitta och ta fast förbrytarna. Det är en väldigt känslomässigt jobbig film, många scener är direkt obehagliga och framförallt tvingar en känsla av maktlöshet. Mer om filmen och om trafficking i allmänhet kan man läsa här.

Jag rekomenderar verkligen alla att se den här filmen, dels för att få kunskap om människohandeln som faktiskt förekommer och för att förstå hur utbrett det är, men också för att få en gnutta hopp. Det är inte omöjligt att komma till rätta med problemen, även om det är svårt. Bara nu i veckan har flera personer gripits för människosmuggling, och tämligen ofta hör man om hur stora organisationer avslöjats. Dock är det svårt att komma åt de som håller i trådarna, vilket gör att organisationer och nätverk kan återuppstå om och om igen.


Genom att öka kunskapen om trafficking blir det lättare att känna igen varningssignaler, och på så sätt lättare att avslöja människosmugglare. Så se "Human trafficking", bli berörd och engagera dig i arbetet mot trafficking!

Kina och orättvisorna

Hur sjukt får ett system vara innan omvärlden ser och reagerar på det? DN skrev igår om hur Kinas rättsystem snarare är utformat utifrån politik än juridik, och i princip bara fäller anklagade i brottsmålsrättegånger. Så få som 0,66% frikändes på nio år, vilket innebär ca 41 000 personer av flera miljoner totalt. Då börjar man verkligen undra hur ett sådant system kan vara utformat? När man dessutom läser en bit längre ner i artikeln framkommer det också att dödsstraff kan utdömas efter två timmars rättegång, och att det inte är ovanligt att bevisningen inte är riktigt lika utförlig som i en ex. svensk domstol.

Hur kan ett sådant system överhuvudtaget existera utan att de som påverkas av det protesterar? Nog för att korruptionen är utbredd, och partiet med stort p håller landet i ett järngrepp, men accepterar man verkligen ett sådant snett rättsväsende? Eller vågar man helt enkelt inte yttra sin skeptisism av rädsla för påföljder?

Man kan ju tycka att även omvärlden borde reagera. Men då har vi återigen den hårfina linjen mellan att hjälpa och stjälpa, för att inte tala om suveränitetsprincipen. Har man inte rätt avsikter får man inte kränka annan stat. Och nej, det är väl bra. Men när ett lands befolkning förtrycks på ett eller annat sätt, är det då inte dags att agera?

Artikeln om Kinas rättsväsende kan du läsa här.

Kan de så kan vi!

För några veckor sedan fick jag möjlighet att åka till Oslo på ett läger för ungdomar i den norska påverkansorganisationen Changemaker. Det var deras årliga läger Höst-SNU som skulle gå av stapeln, och vi var ditbjudna för att se hur de arbetar och vad de arbetar med. Helgens fokus låg på HIV/aids-problematik och klimtförändringsfrågor, vilket de har arbetat mycket med under flera år. Changemakers hemsida finns att kolla på här.

En av helgens stora händelser hade dock inte med något av detta att göra. Changemaker har under flera år arbetat aktivt för att Norge ska avskriva utlandsskulder, speciellt orättfärdiga sådana där Norge har tjänat mycket pengar, medan lånetagarnas befolkning har det mycket svårt och återbetalningen av skulderna skulle kunna användas till att förbättra deras situation. En sådan utlandsskuld har skeppsskulden varit. Med hjälp av Changemakers uppmärksammande och uttryckande av åsikter kring detta har frågan kommit upp till behandling, och faktiskt har vissa av dessa skulder avskrivits. Tack vare Changemakers engagemang!

Det var fantastiskt roligt att få vara med och fira detta. Jag kan inte säga annat än att deras engagemang och vilja att förändra slår de mesta andra sådana organisationer som arbetar med denna typ av frågor. Det går inte att bli annat än imponerad av deras stora kunskap och kännedom i de stora världsfrågorna.

Och nu undrar jag - om de kan, varför skulle inte vi kunna! Börja tänka, tycka och tala så kan vi också förändra världen till det bättre!

Nu då?

Det är inte ens en vecka sedan USA gick till val. Resultatet, att demokraterna vann i de flesta valkretsarna, innebär att George W. Bush kan få problem med att föra fram sin egen politik. Inte en helt enkel situation för den gode presidenten som redan har låtit den ansvarige för Irak-kriget lämna sin post. Det kommer bli intressant att se hur Bush och demokraterna skall kunna samarbeta de kommande åren, mycket kan hända. Förhoppningsvis kommer det märkas skillnader i USAs utrikespolitik, som ju faktiskt påverkar i stort sett hela världen - och får långt ifrån positiva följdverkningar överallt.

Kanske är det dags att fler börjar inse att den världsordning som råder idag inte är optimal på något sätt. Kan vi som "goda svenskar" verkligen acceptera att Sverige säljer vapen till krigförande länder, trots att det bryter mot våra egna regler? Kan vi acceptera att företagen vi handlar våra kläder hos inte kontrollerar arbetsförhållandena för arbetarna hos nderleverantörerna? Är det okej att HIV är en sjukdom som dödar i syd, men inte i norr för att vi här har råd att köpa medicinen trots patentavtal medan fattiga runt om i världen måste välja mellan mat och medicin, om de ens har det så gott ställt att de kan skaffa tillräckligt med mat?

Kanske är det en utopi, men borde inte vi kunna förändra den situationen? Det finns absolut ingenting som säger att vi inte kan det! Bara en sån enkel sak som att fråga efter hur ett klädesplagg är tillverkat kan ge försäljare och företag en rejäl tankeställare. Att skänka en slant för att kunna bygga skolor och informera om HIV/aidsprevention i de värst drabbade områdena kan faktiskt hjälpa till att främja det landets ekonomiska utveckling och i förlängningen hejda sjukdomens framfart.

Om jag fick önska mig en sak, precis vad som helst, den här julen så vet jag precis vad jag skulle vilja. Möjlighet för alla - precis alla att få utbildning. Idag är det många som antingen inte har råd att gå i skola på grund av avgifter, eller för att de måste arbeta för att hjälpa familjen att klara sig ekonomiskt. Eller så kanske det inte ens finns någon skola som man får gå till - kanske är den endast till för de som bekänner sig till en viss religion, eller hör till en viss folkgrupp, eller kanske saknas skolan helt?

För att överhuvudtaget kunna förändra saker och ting är kunskap viktig. Kunskap och insikt om sin egen situation, om andras situation, och om vad man har rätt till är grundläggande. Utan den kan man aldrig ha makt att förändra sitt eget liv. Aldrig.

Dagens val

Idag är det den stora dagen. Dagen för USAs kongressval. Dagen som kan komma att sätta på för president Bushs framfart på den världsarenan. Det är intressant att ett politiskt system kan vara uppbyggt på ett sådant sätt att en kandidat som inte fått det högsta antalet röster ändå blir den som förklaras vinnare, samtidigt som ett helt annat val kan leda till att den som satts till makten inte längre kan utöva sin politik. Om hur detta hänger ihop kan du läsa här.

Det skulle nog vara ganska så bra för USAs, eller rättare sagt Bushadministrationens, utrikespolitik. För att inte tala om det något stridslystna förhållningssättet till världens "problemstater". Ibland undrar jag om inte någon borde ta och utbilda världens ledare i grundläggande etik och moral, och framförallt i människovärde. Tror att världen skulle se något trevligare ut då!