Den här dagen... Tja, krångel kan vara ett bra ord.
I morse vaknade jag och satte mig käpprak upp i sängen med panik i blicken. Tror jag i alla fall. Klockan var kvart i åtta och jag skulle ju vara på skolan kvart över åtta! PANIK! Ett ögonblick eller två senare kom jag på att visst ja, det var inte förrän klockan tio vi började nej. Puuh.
Morgonen var lugn. Jag förberedde lite grejer, såg till att allt var med och begav mig mot skolan i god tid. Inte skulle jag komma försent när jag nu äntligen är frisk igen inte. I god tid var jag också när jag kom fram - hela tio minuter till godo kunde jag gratulera mig till. Men säg den glädje som varar länge... Cykeln parkerad och klar och vad upptäcker jag? Jo, att väskan - väskan med kamera, plånbok med ganska mycket pengar, mobil och kalender - var puts väck! Den hade tydligen trillat av pakethållaren någonstans på vägen där jag, intet ont anandes, cyklade och lyssnade på väl valda låtar på mp3n.
Det blev till att cykla hela vägen hem igen. Och tillbaka till skolan. Utan väska. Och med många stopp för att kolla med folk och i mackar osv... Ingen väska. Men som tur var ringde jag till min mobil, och någon svarade! Då var väskan inlämnad till polisen, med allt kvar i. Det var en glad jag som kom en halvtimma sent till lektionen sedan.
torsdag, februari 28, 2008
tisdag, februari 26, 2008
Förvåning
Hade när jag vaknade nåt vagt minne av att jag faktiskt hade pysslat med Tibicina i natt när jag inte kunde sova. Tänkte att jag väl gjorde nåt smått, skrev nåt eller så. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag visst hade ändrat hela utseendet!
Synd att jag gjorde det, nu finns ju inte det gamla kvar... Men jag antar att jag kan ändra senare om det är så. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka orka mig ut i friska luften en stund!
Synd att jag gjorde det, nu finns ju inte det gamla kvar... Men jag antar att jag kan ändra senare om det är så. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka orka mig ut i friska luften en stund!
Nytt
I brist på sömn och med hjärnan allmänt dimmig så har jag förändrat utseendet på bloggen en aning. Ganska rejält faktiskt. Kanhända ångrar jag det imorgon bitti, men vad sjutton, gjort är gjort och jag orkade inte spara det gamla formatet, så nu får det bära eller brista. Egentligen hade det formatet gjort sig fantastiskt bra till Syrinxx, men det är lite sent påtänkt så jag får ordna till den bloggen en annan dag. Och visst är väl den ändå ganska vilsam?
Nattliga tankar
03.30
Nej. Jag brukar inte sitta uppe så här dags. Jag skulle helst slippa. Men inatt dunkar mitt huvud som om det håller på att sprängas, febern skickar svallvågor av värme genom min kropp och hjärnan vägrar stänga av sig och gå in i viloläge.
Ja, jag är sjuk. Halsont, huvudvärk, feber och allmänt ont i kroppen. Men är det inte då kroppen borde se till att få så mycket sömn som möjligt? Jag har sovit nån timma nu i natt, men det är lögn att lyckas somna om, en timmas väntetid är mer än tillräckligt för att få vem som helst att masa sig ur sängen och i morgonrocken bara för att få lite miljöombyte.
Så nu sitter jag i soffan med datorn i mitt knä och förbannar det faktum att jag inte har 1) en portabel skivspelare och 2) en lagom meningslös ljudbok att sätta på för att låta mig vaggas till sömns av ett svagt mumlande. Inte heller har jag någon som kan klia mig i håret och få mig att slappna av, så nu dricker jag kopiösa mängder vatten, kompletterar senaste Ibumetindosen med Eeze migränmedicin och försöker lura ut bästa sättet att faktiskt somna.
Frågan är om jag ska läsa något? Sätta igång radio via datorn? Sätta på tvn och kolla på nåt tills jag somnar av tristess? Ut vill jag inte gärna gå såhärdags, i alla fall inte ensam, och nåt sällskap har jag inte inom replängds avstånd. Så, tja, jag tar mig en clementin och hoppas på bättre tider. Och väntar på John Blund.
Nej. Jag brukar inte sitta uppe så här dags. Jag skulle helst slippa. Men inatt dunkar mitt huvud som om det håller på att sprängas, febern skickar svallvågor av värme genom min kropp och hjärnan vägrar stänga av sig och gå in i viloläge.
Ja, jag är sjuk. Halsont, huvudvärk, feber och allmänt ont i kroppen. Men är det inte då kroppen borde se till att få så mycket sömn som möjligt? Jag har sovit nån timma nu i natt, men det är lögn att lyckas somna om, en timmas väntetid är mer än tillräckligt för att få vem som helst att masa sig ur sängen och i morgonrocken bara för att få lite miljöombyte.
Så nu sitter jag i soffan med datorn i mitt knä och förbannar det faktum att jag inte har 1) en portabel skivspelare och 2) en lagom meningslös ljudbok att sätta på för att låta mig vaggas till sömns av ett svagt mumlande. Inte heller har jag någon som kan klia mig i håret och få mig att slappna av, så nu dricker jag kopiösa mängder vatten, kompletterar senaste Ibumetindosen med Eeze migränmedicin och försöker lura ut bästa sättet att faktiskt somna.
Frågan är om jag ska läsa något? Sätta igång radio via datorn? Sätta på tvn och kolla på nåt tills jag somnar av tristess? Ut vill jag inte gärna gå såhärdags, i alla fall inte ensam, och nåt sällskap har jag inte inom replängds avstånd. Så, tja, jag tar mig en clementin och hoppas på bättre tider. Och väntar på John Blund.
måndag, februari 25, 2008
Two minds trapped in one body
Idag:
Feber
Tulpaner
Sol
Instängd
Jordgubbar
Sömnlöshet
Ensamhet
Tystnad
Tårar
Hotel Rwanda
Evergrey
Foto
Bloggtankar
Svamp
Cloverfield
Feber
Tulpaner
Sol
Instängd
Jordgubbar
Sömnlöshet
Ensamhet
Tystnad
Tårar
Hotel Rwanda
Evergrey
Foto
Bloggtankar
Svamp
Cloverfield
lördag, februari 23, 2008
Min stora kärlek
Jag är förälskad. Gissa i vem?
Inte någon alls, utan i min underbara lägenhet. I och för sig skulle man kunna säga att det är en hon eller han, men... Nja, inte riktigt. Det är synd bara att jag antagligen inte kommer få bo här mer än det här halvåret. Okej, jag har inte hört nåt, men jag ställer in mig på att vara tvungen att flytta, så kanske jag istället blir glatt överraskad om jag trots allt får bo kvar.
Lägenheten finns att beskåda här för alla nyfikna.
Inte någon alls, utan i min underbara lägenhet. I och för sig skulle man kunna säga att det är en hon eller han, men... Nja, inte riktigt. Det är synd bara att jag antagligen inte kommer få bo här mer än det här halvåret. Okej, jag har inte hört nåt, men jag ställer in mig på att vara tvungen att flytta, så kanske jag istället blir glatt överraskad om jag trots allt får bo kvar.
Lägenheten finns att beskåda här för alla nyfikna.
Barn
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Ser dem leka utanför mitt fönster
Deras värld är en harmoni
och jag lever för rutin
Den eviga monotonin
Barn leker bara
Barn hittar mycket
Barn skrattar mera
Barn vill bara vara barn
Sitter i ett kök klätt med kakel
Försök på försök
Men inga mirakel
Var är barnet i mig
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Fostrad av konstaplar, sablar och gevär
Mitt liv är en G-film utan karaktär
Söker efter dig, barnet i mig
Söker efter mig
Barnet i dig
Ur filmen G!
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Ser dem leka utanför mitt fönster
Deras värld är en harmoni
och jag lever för rutin
Den eviga monotonin
Barn leker bara
Barn hittar mycket
Barn skrattar mera
Barn vill bara vara barn
Sitter i ett kök klätt med kakel
Försök på försök
Men inga mirakel
Var är barnet i mig
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Fostrad av konstaplar, sablar och gevär
Mitt liv är en G-film utan karaktär
Söker efter dig, barnet i mig
Söker efter mig
Barnet i dig
Ur filmen G!
Newsflash
Liten uppdatering på mitt liv:
Jag insåg att jag glömde att berätta det senaste på jobbfronten. (Ja, jobbfronten uppstod alldeles nyss faktiskt!). Jag har sökt en del jobb på sistone, dels lite kommunsaker som personal på ett fritidsområde, bland annat, men också en hel del timviksjobb som vårdbiträde och liknande inom äldreomsorgen här i stan.
I onsdagskväll satt jag och skickade ytterligare ansökningar. Klockan var rätt mycket, och jag lade väl inte ner jättemycket energi på dem, men kände att jag ändå behövde få iväg dem så fort som möjligt. Och gissa vad! I torsdags eftermiddag ringde de minsann från ett demensboende mitt inne i stan och bad mig komma på intervju. Jag blev så paff att jag tappade kalendern på gräsmattan utanför. Jag stod ju i vanlig ordning på balkongen och pratade, det finns liksom ingen mottagning inne i lägenheten (vilken är ett inlägg helt för sig...), och lutade kalendern mot räcket. Och hux flux trillade den bara iväg. Men men, smidig som man är byltade jag på mig och gick ut och hämtade den. Tur att den inte hamnade i hundskiten en halvmeter längre ut i alla fall.
Så, på onsdag blir det intervju!
Jag insåg att jag glömde att berätta det senaste på jobbfronten. (Ja, jobbfronten uppstod alldeles nyss faktiskt!). Jag har sökt en del jobb på sistone, dels lite kommunsaker som personal på ett fritidsområde, bland annat, men också en hel del timviksjobb som vårdbiträde och liknande inom äldreomsorgen här i stan.
I onsdagskväll satt jag och skickade ytterligare ansökningar. Klockan var rätt mycket, och jag lade väl inte ner jättemycket energi på dem, men kände att jag ändå behövde få iväg dem så fort som möjligt. Och gissa vad! I torsdags eftermiddag ringde de minsann från ett demensboende mitt inne i stan och bad mig komma på intervju. Jag blev så paff att jag tappade kalendern på gräsmattan utanför. Jag stod ju i vanlig ordning på balkongen och pratade, det finns liksom ingen mottagning inne i lägenheten (vilken är ett inlägg helt för sig...), och lutade kalendern mot räcket. Och hux flux trillade den bara iväg. Men men, smidig som man är byltade jag på mig och gick ut och hämtade den. Tur att den inte hamnade i hundskiten en halvmeter längre ut i alla fall.
Så, på onsdag blir det intervju!
Ögonblick
Lite fastetsade ögonblick från alla hjärtans dagsmiddagen på Max i vinterstormen finns här, och mysbilder från gårdagens häng med Stinan finns här.
För övrigt blev det lite ändrade planer för helgen, så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Lite plugg under morgondagen i alla fall, men i eftermiddag och i kväll? En promenad, kanske. Och lite fotande!
Och naturligtvis en god bok på kvällskvisten.
För övrigt blev det lite ändrade planer för helgen, så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Lite plugg under morgondagen i alla fall, men i eftermiddag och i kväll? En promenad, kanske. Och lite fotande!
Och naturligtvis en god bok på kvällskvisten.
torsdag, februari 21, 2008
Tillbakablick
Mitt i alla vårkänslor som bubblar runt trots att det inte ens är mars än glömde jag visst bort att berätta om den intressanta början jag hade på den här veckan.
Av olika anledningar var jag inte på KTC för genomgång och övning av kateterisering i fredags som planerat, vilket innebar att jag skulle ta igen det på måndagseftermiddagen. Förmiddagen ägnades åt att öva på att ge injektioner. Plastgummirumpsatrapper kan vara riktigt fascinerande när ett gäng sjuksköterskestudenter (kvinnliga sådana, naturligtvis) ska ge brutala sprutor i dem. Underhållande var det definitivt... Eftermiddagsplanerna gick om intet när jag kom på att vi visst skulle sitta och jobba med ett omvårdnadspm, Hanna, Stina och jag. Sagt och gjort, vi placerade oss vid lämpligt bord, slog på musik, kikade lite på youtube, kollade på galenskaparnaklipp och pratade en himla massa strunt i flera timmar. Gissa hur mycket vi fick gjort? Just det, absolut ingenting. Jag introducerade stina för Zyklon-E, så Stab the nurse är tydligen numera vårt ledmotiv. Inte mig emot, det passar rätt bra.
Tisdagsmorgonen kom jag för sent till övningarna i allmän omvårdnad för att jag hade tagit en halvtimma fel på tiden. Men ingen skada skedd, stackars Niklas fick både frukost, tvätt och renbäddad säng av syster Cia och studenten Stina, minsann. Sedan var det Stinas tur att bli matad, tvättad och omkringskjutsad i sängen, och till sist även min. Det var en intressant förmiddag. Det var liksom bara som en naturlig fortsättning på föregående eftermiddag när alla tre bara skrattade.
Eftersom både Stina och jag hade missat kateteriseringen så gick vi två i samlad tropp (ja, en liten samlad tropp, men väldigt samlade var vi i alla fall!) ner till ackis och KTC för att ansluta oss till grupp J. Det skulle vi inte ha gjort... När läraren kom in blev hon upprörd över att vi var två extra, och värre blev det när ytterligare en extra stövlade in. Det var på gränsen till att Stina och jag tog vårt pick och pack och drog... Otrevligare kärring har världen sällan skådat, det kan jag nästan lova. Men trots stämningen var riktigt jobbig stannade vi, eftersom ingen av oss kände för att komma tillbaka dagen därpå som var enda alternativet. Lektionen började med att vi fick lära oss hur man tar på sig sterila handskar utan att göra dem osterila. Det var ett meck, kan jag lova, men det gick till slut. Sedan började vi med teorin inför kateteriseringen, och då ändrades intrycket av läraren totalt... Hon sa en del fantastiskt roliga saker som gick rakt in i citatboken, och resten av dagen blev riktigt trevlig. Och Stina och jag hade skoj när vi övade på att "hålla penis stadigt" och sätta kateter...
Tisdagkvällen ägnade jag sedan åt första körövningen med VG-kören. Trevligt och fantastiskt skoj att äntligen sjunga i kör igen. Resten av veckan ägnas åt städning, plugg och allmänt softhet. Precis som det ska vara.
Av olika anledningar var jag inte på KTC för genomgång och övning av kateterisering i fredags som planerat, vilket innebar att jag skulle ta igen det på måndagseftermiddagen. Förmiddagen ägnades åt att öva på att ge injektioner. Plastgummirumpsatrapper kan vara riktigt fascinerande när ett gäng sjuksköterskestudenter (kvinnliga sådana, naturligtvis) ska ge brutala sprutor i dem. Underhållande var det definitivt... Eftermiddagsplanerna gick om intet när jag kom på att vi visst skulle sitta och jobba med ett omvårdnadspm, Hanna, Stina och jag. Sagt och gjort, vi placerade oss vid lämpligt bord, slog på musik, kikade lite på youtube, kollade på galenskaparnaklipp och pratade en himla massa strunt i flera timmar. Gissa hur mycket vi fick gjort? Just det, absolut ingenting. Jag introducerade stina för Zyklon-E, så Stab the nurse är tydligen numera vårt ledmotiv. Inte mig emot, det passar rätt bra.
Tisdagsmorgonen kom jag för sent till övningarna i allmän omvårdnad för att jag hade tagit en halvtimma fel på tiden. Men ingen skada skedd, stackars Niklas fick både frukost, tvätt och renbäddad säng av syster Cia och studenten Stina, minsann. Sedan var det Stinas tur att bli matad, tvättad och omkringskjutsad i sängen, och till sist även min. Det var en intressant förmiddag. Det var liksom bara som en naturlig fortsättning på föregående eftermiddag när alla tre bara skrattade.
Eftersom både Stina och jag hade missat kateteriseringen så gick vi två i samlad tropp (ja, en liten samlad tropp, men väldigt samlade var vi i alla fall!) ner till ackis och KTC för att ansluta oss till grupp J. Det skulle vi inte ha gjort... När läraren kom in blev hon upprörd över att vi var två extra, och värre blev det när ytterligare en extra stövlade in. Det var på gränsen till att Stina och jag tog vårt pick och pack och drog... Otrevligare kärring har världen sällan skådat, det kan jag nästan lova. Men trots stämningen var riktigt jobbig stannade vi, eftersom ingen av oss kände för att komma tillbaka dagen därpå som var enda alternativet. Lektionen började med att vi fick lära oss hur man tar på sig sterila handskar utan att göra dem osterila. Det var ett meck, kan jag lova, men det gick till slut. Sedan började vi med teorin inför kateteriseringen, och då ändrades intrycket av läraren totalt... Hon sa en del fantastiskt roliga saker som gick rakt in i citatboken, och resten av dagen blev riktigt trevlig. Och Stina och jag hade skoj när vi övade på att "hålla penis stadigt" och sätta kateter...
Tisdagkvällen ägnade jag sedan åt första körövningen med VG-kören. Trevligt och fantastiskt skoj att äntligen sjunga i kör igen. Resten av veckan ägnas åt städning, plugg och allmänt softhet. Precis som det ska vara.
onsdag, februari 20, 2008
Vårfnitter
Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Buskarna har börjat få gröna blad. Snön lyser med sin frånvaro. Solen värmer skönt. Inombords bubblar det av känslor, fnitter och galenskaper. Tur att det finns folk att fnittra tillsammans med i solen.
Det börjar bli vår helt enkelt.
Det börjar bli vår helt enkelt.
fredag, februari 08, 2008
Valskinerad nåldyna
Jag börjar känna mig lite som en nåldyna. Först blodcentralen förra torsdagen, sedan stickövningar i skolan på fredagen, och ppdtest i måndags. Igår var det dags för avläsning och ytterligare en spruta - BCG-vaccin. Det gjorde inte ett dugg ont, till skillnad från ppdtestet som sved som bara den direkt så sved det här en stund efter, men desan kändes det inte alls. Förrän idag.
Jag har fått en två centimeter i diameter stor bula på armen, ilsket röd och jätteöm. Hela området däromkring gör lite ont om man rör armen lite obekvämt, eller råkar stöta emot nåt. Till och med jackan kändes, liksom!
Jag hoppas verkligen att det ger med sig inom en mycket snar framtid, det känns inte bra om det ska bli till ett sånt där varande sår eller en böld som de sa att det kunde.
Men men, på måndag är det dags för nästa vaccinering - komplettering av alla "barnvaccin" samt hepatit b. Måste komma ihåg att de ska ta dem i högerarmen... Får ju inte vaccinera i samma arm som BCGet! Men sedan dröjer det väl i alla fall en månad innan jag blir stucken igen när hepatiten ska fyllas på. Om det nu inte är så att vi ska öva injektion på varandra. I så fall blir jag ännu mer nåldyna.
Några bilder från den gångna veckan finns här.
Jag har fått en två centimeter i diameter stor bula på armen, ilsket röd och jätteöm. Hela området däromkring gör lite ont om man rör armen lite obekvämt, eller råkar stöta emot nåt. Till och med jackan kändes, liksom!
Jag hoppas verkligen att det ger med sig inom en mycket snar framtid, det känns inte bra om det ska bli till ett sånt där varande sår eller en böld som de sa att det kunde.
Men men, på måndag är det dags för nästa vaccinering - komplettering av alla "barnvaccin" samt hepatit b. Måste komma ihåg att de ska ta dem i högerarmen... Får ju inte vaccinera i samma arm som BCGet! Men sedan dröjer det väl i alla fall en månad innan jag blir stucken igen när hepatiten ska fyllas på. Om det nu inte är så att vi ska öva injektion på varandra. I så fall blir jag ännu mer nåldyna.
Några bilder från den gångna veckan finns här.
fredag, februari 01, 2008
Stick
Jaha. Då har man för första gången utfört något praktiskt som faktiskt gör att utbildningen känns som på riktigt (vilket den ju naturligtvis är, men det har liksom varit lite surrealistiskt hittills). Idag hade basgrupp F sin första lektion i medicinsk teknik - venprovtagning.
Till en början fick vi en genomgång av hur man skulle göra och vad man skulle tänka på, och sedan fick vi öva på att hitta blodkärl som var lämpliga att sticka i på varandra. Större delen av själva övningsmomentet gjorde vi helt realistiskt på gummiarmar specialtilverkade för detta ändamål - jag kan inte säga hur många provrör jag fyllde med rödfärgat vatten under förmiddagens övningstimmar, antagligen en bit över tjugo eller så...
Sedan kom vi då till eldprovet - vi skulle ta prov på människor, på varandra! Jag var sist med att sticka, och det var hur läskigt som helst, men det hela gick bra. I alla fall om man bortser från att jag efter att ha bytt rör inte riktigt fick till det förrän jag hade justerat kanylen lite. Men det gick bra, Sofie som var min försöksperson skrek iaf inte av smärta, och jag gjorde inga större misstag. Det fick bra, helt enkelt.
Nu ska jag äta fredagsmiddag bestående av stekt strimlad kyckling, smaksatt med curry och en gnutta teryakisås, ungsstekt klyftpotatis samt grönsallad och en slurk vin för att ta slut på flaskan. Inte illa va?
Till en början fick vi en genomgång av hur man skulle göra och vad man skulle tänka på, och sedan fick vi öva på att hitta blodkärl som var lämpliga att sticka i på varandra. Större delen av själva övningsmomentet gjorde vi helt realistiskt på gummiarmar specialtilverkade för detta ändamål - jag kan inte säga hur många provrör jag fyllde med rödfärgat vatten under förmiddagens övningstimmar, antagligen en bit över tjugo eller så...
Sedan kom vi då till eldprovet - vi skulle ta prov på människor, på varandra! Jag var sist med att sticka, och det var hur läskigt som helst, men det hela gick bra. I alla fall om man bortser från att jag efter att ha bytt rör inte riktigt fick till det förrän jag hade justerat kanylen lite. Men det gick bra, Sofie som var min försöksperson skrek iaf inte av smärta, och jag gjorde inga större misstag. Det fick bra, helt enkelt.
Nu ska jag äta fredagsmiddag bestående av stekt strimlad kyckling, smaksatt med curry och en gnutta teryakisås, ungsstekt klyftpotatis samt grönsallad och en slurk vin för att ta slut på flaskan. Inte illa va?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)