Nytt år - nya möjligheter

Så var årets sista dag här. Dags att börja om på ny kula med ny stad, nya vänner och nya utmaningar. Ser fram emot det, väldigt mycket, men samtidigt är det lite nervöst. Ny skola, nytt folk och nytt sätt att plugga på... Inte lika läskigt som det var att flytta till Sollefteå för tre och ett halvt år sedan, men ändå!

Skillnaden är ju att i Uppsala känner jag redan en hel drös med folk, vilket är väldigt skönt. Det är inte utan att jag är lite lättad över det, det är skönt att ha vänner som man inte pluggar tillsammans med utan känner sedan tidigare den här gången. IKK i all ära, men det är faktiskt en aning jobbigt att bara umgås med klassfolk hela tiden...

På torsdag går flyttlasset norrut (ja, jag är ju i Skövde och bor i kartonger sedan innan jul), och jag går i spänd förväntan inför att äntligen få se min lägenhet, som jag ju bara hört om tidigare. Nog tror jag väl att den ska funka bra, men man kan ju inte vara riktigt helt säker förrän man väl är där!

Nyåret ska firas in tillsammans med kusiner och annat, okänt, folk, vilket ska bli väldigt trevligt. Bortsett från en timmas väntetid mellan buss och skjuts, men det ska nog ordna sig. Tar med mig en bok och mp3n, så klarar jag allt.

Gott nytt år alla!

Jultid

Utanför river vinden i de kala träden, alla träden som reser sig i backarna kring vårt hus och som jag ser från soffan där jag sitter i mitt rum med datorn i knät. Hemma. Hos mamma och pappa över ännu en jul. En jul som för övrigt är slut, finito, over. Skinkan nästan uppäten, klapparna öppnade och kringströdda och finkläderna ligger i travar där de har hamnat sena kvällar.

Det har varit en bra jul. Lite snabbt har den kanske gått, men så är det väl alltid. Varje år går tiden fortare och fortare, så även jultiden. Var hemma med familjen med alla de traditionella inslagen på julafton - väckning med paket, kyrkan, ljuständning på gravarna, julbord, däckande i soffan framför Kalle Anka, fika, julklappar, mera julklappar, mat igen. Juldagen hämtade jag mormor så vi fick träffa henne, jag var hos Ellen en sväng, och sedan var vi på bio och såg Arnfilmen. Jag är skeptisk men positiv till den, skulle man kunna säga. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig, i alla fall inte i början, men tog sig i slutet. Ser fram den andra delen nästa år.

Annandagen var som vanligt en radda av släktträffar: först lunch hos kusinerna i Lidköping. Trevligt, som alltid. Särskilt roligt var det att träffa Govi, blindhunden, som Berit har haft ett halvår snart. Jättego hund! Kvällen tillbringades med alla kusiner och mostrar och så på mammas sida, helt traditionsenligt med gröt och skinka. Skönt att komma hem på kvällen sen...

I torsdags var hela familjen, inklusive Annans Felix, i Göteborg för att dels gå en shoppingtur, dels gå på musikalen Footloose på Storan. Inhandlade ett par stövlar iabsolut sista minuten innan vi åkte hemåt, samt balsam från Lush, som visade sig vara bästa köpet på länge! Vi käkade kinabuffé, Teresia hade med sig Emmy också, så vi var ett helt gäng på resturangen. Skoj!

Footloose är i grunden en bra och medryckande musikal, men jag är tacksam över att Måns Zelmerlöv, som egentligen har en av huvudrollerna just den dagen ersattes av Linus Wahlgren. Ett klart uppköp! För övrigt var den bra, men det är alltid synd att de letar kända namn till huvudrollerna när det finns musikalartister som är mycket duktigare som skulle platsat bättre i de rollerna. Sedan var ljudet kasst, förstår inte hur ljudteknikerna tänkte alls... Men alltsom allt är i alla fall jag nöjd med föreställningen. Och dagen!

Nu är det nya tag med uppsatsen som gäller, bara en dryg vecka kvar till deadline, men det ska nog gå bra. Ska bara hinna med att flytta också...

Förundrad eller mörkrädd. Både ock, kanske

Säga vad man vill om aftonbladet.se, dn.se, expressen.se och så vidare, men ibland är det faktiskt praktiskt att kunna surfa in där och kolla läget. Visst, vilken vettig människa som helst vet att det man inte ska lägga alltför stor vikt vid vad de skriver, men de ger ändå en ganska bra överblick på vad som händer i världen. Och i Sverige.

Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.

Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.

Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.

Besatthet

Jag har blivit besatt. Nu igen.

Den här gången är det Eluvium, Matthew Cooper's alter ego där han mixar diverse spännande stilar med genomgående teman som elektroniskt och piano, som har satt sig rejält. Framför allt är det en låt från senaste plattan Copia som sitter som berget och som kan snurra varv efter varv i timtal medan jag bara njuter. Låten heter Prelude for time feelers och kan lyssnas på här. (Bildspelet som låten ackompanjerar är för övrigt sevärt, kanske ska man dock lyssna innan man kollar på bilderna eller tvärt om, det är nämligen väldigt starka bilder från terrorattackerna mot World Trade Center 2001.)

Underbart att hitta nya artister/låtar/plattor/grupper som man kan lyssna på hur mycket som helst, utan att vare sig tröttna eller tycka att det inte passar in. Fler sådana låtar har jag pratat om i det här inlägget.

Musik musik musik

Jag minns än idag första gången jag hörde en imperietlåt. Jag satt i köket i en av längorna med studentboende på Sötåsen tillsammans med i alla fall Millan och lyssnade på ett inspelat band jag hade fått av en klasskompis. Det var höst, eller kanske vinter, och jag gick i ettan på musikgymnasiet. Den första låten på hela bandet vad Vad pojkar vill ha, en låt som jag än idag har lite svårt för, antaligen för att jag associerar den lite väl mycket med dansband (fråga mig inte varför!). Därefter avlöste låtarna varandra. Särskilt fastnade jag för C.C Cowboys, men inte förrän jag kom till Österns röda ros var jag helt fast.

Nog för att jag hade lyssnat en hel del på Ebba Grön, och i alla fall börjat närma mig Thåströms soloplattor litegrann, men jag tror att det där bandet med blandade Imperietlåtar definitivt fick mig att fastna i det som skulle komma att bli en konstant förälskelse som sitter i än idag.

Fortfarande, efter närmare åtta års Thåströmmissbruk, finns den där nyfikenheten som jag alltid har kännt inför all musik han har varit inblandad i kvar. Låtarna har fortfarande inte slutat tala till mig, och ännu överraskar jag mig själv genom helt oväntade reaktioner på gamla och vid det här laget välkända låtar och texter. Österns röda ros är fortfarande en av de mest fantastiska låtar jag har hört. Den speglar något jag känner inombords, vilket är något som få låtar faktiskt lyckas med, trots att de talar till mig och väcker känslor lyckas de sällan ge mig känslan av att låten är skriven just utifrån mig. Det gör den här låten. Och jag lyssnar på den, om och om igen, och hamnar för en stund utanför mig själv.


Österns röda ros
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever

Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Funderingar

Snart är det jul. Det är bara en knapp vecka dit, och tre dagar tills flyttlasset går från Umeå till Uppsala via Skövde och julfirande. Vart har året tagit vägen egentligen?

2007 var året..
- som jag inledde med en rejäl ridtur och jätteträningsvärk tillsammans med Karin på nyårsdagen
- då jag blev insnöad och kvar i Skövde istället för att åka upp till Umeå som planerat i januari
- som jag insåg att Räddningsverket och kontorsjobb inte är något för mig
- när jag utforskade Kristinehamn på en halv minut och hade tråkigt de andre 3,5 månaderna jag höll till där
- jag hamnade i ytterligare en styrelse och fixade sommarläger
- jag undvek höstdepression helt. Hur gick det egentligen till?
- då jag insåg hur illa jag tycker om inofficiella klädkoder i olika sammanhang

Under 2008 kommer...
- jag att flytta ner till Uppsala
- jag att avsluta en utbildning och påbörja en annan
- jag att börja spela på allvar igen
- bli året då jag äntligen bor själv igen
- colan och godiset åka ut en gång för alla
- matlådorna drälla i frysen
- mina broderier bli klara
- jag att börja dansa!

Det kommer hända mycket under nästa år. Men först ska det nuvarande avslutas med uppsats, jul och opponering. Full fart framåt!

Sjukling

Jag har blivit dunderförkyld. Som en blixt från klar himmel kom det över mig när jag vaknade igår, och nu har jag bara snor i huvudet, som för övrigt känns som om det hotar att sprängas. Jag hade planerat åttatimmars pluggdagar fram till onsdag om en vecka, men just nu verkar det inte finnas rum nog i hjärnan för några som helst logiska och vettiga tankar.

Har tillbringat dagen på skolan, sittandes med min kära dator i Café Tornet och försökt fått nåt gjort. Man kan väl itne säga att det har lyckats nåt vidare precis. Handledningen gick i alla fall bra, så nu är det bara full fart framåt som gäller. Trots hosta, snor och huvudvärk.

Lägesuppdatering

Nu var det ett tag sedan jag förgyllde bloggvärlden med mina alldeles fantastiska inlägg om mitt liv och annat oviktigt. Har tillbringat en dryg vecka nere i söder med möten och besök hos släkt och vänner.

Jag inledde med FSsammanträde i Uppsala första helgen i december. Ett möte med många viktiga beslut, julmiddag, mys, julklappar och adventsgudstjänst, dock inte i Domkyrkan utan i St Per som ligger i närheten av lägenheten jag flyttar till efter jul. Riktigt mysig, och trevligt att träffa alla!

Min lilla turné fortsatte på söndagkvällen hem till FSarna Emma och Johan i Tullinge för adventsfika hemma hos dem på söndagkvällen. Skoj att se deras lägenhet, och gott fika bjöds det på dessutom. Enda smolket i den bägaren var väl att jag kom ohjälpligt sist när vi spelade Buzz. Bara för att jag råkade skjuta mig själv...

Senare på kvällen fortsatte jag ut till Sollentuna där kusinen Mattias och hans Karolina håller till. Jättemysig lägenhet som de hade fått iordning igen efter vattenskadantidigt i höstas (somras?). Där sov jag ett par nätter medan jag ägnade måndagen åt shopping, lunchande och fika inne i Stockholm. Bland annat bjöds det på julmarknad i gamla stan, i hällande regn och rätt många plusgrader. Inte blev det mer stämningsfullt av att de provkörde flyglarmet just när jag kom dit. Typiskt mig att pricka det. Lyckades i alla fall köpa en kappa som jag har kikat på till och från under hösten - med mer än 50 % rabatt! Så nu betalade jag knappt 300. Gissa om jag är nöjd.

Efter ännu en natt på soffan i Sollentuna styrde jag kosan mot Uppsala igen. Väl där skaffade jag mig lite lunch, postade en bok till UB och lyckades bli hittad av Johanna när jag gick förbi ett lunchställe. Inte illa alls. Jag avverkade också samtliga skobutiker utmed gågatan (i alla fall alla jag hittade) men lyckades inte med bedriften att hitta ett par stövlar som är 1) bruna 2) platta 3) snygga 4) bekväma och 5) lagom dyra. Det var nummer fem som strulade till det mest. Plus mina vader! Nåja, stövelbristen till trots traskade jag till VG och träffade Ted, fikade på Östgöta och snackade bort ett tag. Trevligt att hinna med det också!

Sedan begav jag mig ut till Flogsta och Felicia och katterna som mötte mig i dörren. Där tillbringade jag sedan onsdag-torsdag med att umgås, hjälpa till med matlagning, klappa katter, skriva lite uppsats, och ha allmänt trevligt. Ett par promenader blev det också, även om det regnade och det inte blev särskilt långa turer. Passade på att våldgästa Johan också när jag ändå var i krokarna.

På fredagen packade jag mina väskor och pallrade mig till Sthlm igen, denna gång för styrelseträff med catahyastyrelsen. Mera möte alltså. Vi var inte många, men vi fick en hel del gjort. Och så kollade vi på Sunes Jul, förstås!

På söndagkvällen satte jag mig på nattåget norrut, och måndagmorgon var jag äntligen hemma igen. Det är fantastiskt skönt att komma hem till ensamheten efter en dryg vecka med dygnet runt-socialisering. Och inte blev det sämre av att min nya dator anlände, så eftermiddagen tillbringades med att få den att fungera som jag ville ha den.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig vecka, men som alltid är det skönt att komma hem. Nu väntar nya tag med uppsatsen, som för övrigt kommer behöva utvecklas mer än vad som var tänkt. Livet suger, jag nyser och snorar och kan inte prata vettigt. Men jag har i alla fall en väldigt bra fungerande dator!