Harmony?

Vissa dagar är det som om tiden springer iväg, andra riktigt segar sig fram. Ibland lyckas man göra allt man har planerat, bland inget alls. Förra veckan var en sån där vecka när tiden bara försvann. Samtidigt som det kändes som man hade fullt upp precis hela tiden, så fick man nästan ingenting gjort. Jättekonstigt, men framförallt jättejobbigt. En konfliktrapport om Tjetjenien skulle skrivas, och skrevs gjordes det. Precis hela tiden, nästan till och med dygnet runt. I snitt sovs det nog ungefär fem timmar per natt, och det var sena nätter som gällde. Allt för ett eländigt arbete som skulle lämnas i på torsdagsmorgonen. Och faktiskt, trots att det såg helt hopplöst ut, så blev det både klart och inlämnat i tid, utan att hela sista natten behövde offras.

I fredags morse kom kusinen till stan, och efter diverse krångel som spöregn, bussförsening på grund av busskrock och krånglande datasystem på Komvux, så kunde vi åka hem och avnjuta en härlig frukost. Efter en stunds vila fortsatte vi med promenad till UmU och vidare ner på stan för lunch och shopping på hög nivå. Sammantrålning med Jenny och lunch på Catarinas följdes av många butiker, och lite inköp av framförallt halsband. Efter närmare fyra timmar var vi hemma igen och tog igen oss, satte upp gardiner o skrev brev. Kvällen tillbringades hos kusinens polare med tacomiddag. Sängen var väääldigt skön sen. Det känns i hela kroppen att jag inte har tagit igen allt än!

Lördagen var ett under av effektivitet; tvätt (handtvätt inräknad), städ, dusch, städ av kök, matlagning, inköp av citronmeliss och grön växt nere på ICA, rengöring av krukor och ommöblering skedde mellan tio och två. Ett besök på Strömpilen ledde till ännu fler inköp av växter, och mat, och lite dricka, och sedan tillbringades ett bra tag med plantering, dammsugning, dusch (igen) och lite vila. Sedan fixades middag med Jenny; ungsstekt lax, varm potatissallad och stekt haloumiost. Förfestade gjorde vi hos Therese och Tomas, och sen drog vi ner på stan. Hemma var jag ungefär halv tre, och jag fullkomligt stöp i säng!



Cia förfestar. Lägg särskilt märke till den mycket tjusiga drinkpinnen i shotglaset!

Söndagen har tillbringats mest i sängen/på golvet/i fåtöljen på grund av akut trötthet. Men en skön trötthet - det är så skönt att ha fått helt iordning i rummet, det är lugn och skönt, och jag känner mig helt harmonisk för att låta Jennys uttryck!

Marthas lista

Martha Stewart har gjort en lista på saker man "ska" kunna klara av. När man läser i listan så börjar man inse att man borde vara tacksam över att mammas flytta-hemifrån-krav bara bestod av ett krav; att kunna laga till tio olika maträtter!

Få se nu hur många "poäng" jag lyckas skrapa ihop...

1. Skapa ett säkerhetskit att ha hemma. (Om plåster, vattenflaska, huvudvärkstabletter och gasbinda räknas, så... 1p)
2. Knyta slips (Det kan jag! 2p)
3. Göra iordning en salladstallrik (Ja, det är ju inte så värst svårt... 3p)
4. Mixa en Marguerita (Nähä, mitt kunnande om drinkar är noll. Jag dricker dem ju knappt ens!)
5. Måla ett rum. (Vaddå måla ett rum? Vem målar hemma - man tapetserar väl?)
6. Fixa tvätten (Ja, jag kan sortera och så, men jag orkar sällan göra det. 4p)
7. Packa diskmaskinen (Med pappa som hänger över axeln kan man inte göra fel. 5p)
8. Göra köttfärsås (Fast helst gör jag den på quorn-färs. 6p)
9. Öppna en flaska champagne (Nä, jag dricker det ju knappt, varför skulle jag kunna öppna flaskan då? )
10. Äta hummer (Har jag aldrig gjort, så nej.)
11. Baka choccolate chip cookies (Om muffins med chokladbitar räknas, och det gör det, så kan jag! 7p)
12. Göra ett blomsterarrangemang (Jag kan faktiskt sätta ihop blommor ganska så snyggt! 8p)
13. Ta en bra bild (Kolla bara på en del av bilderna här. 9p)
14. Ta bort fläckar från kläder (Nä, jag undviker fläckar istället)
15. Skära upp en kalkon (Varför?)
16. Ugnssteka en kalkon (Nä, aldrig provat...)
17. Kunna styka en skjorta (När jag vill, så... 10p)
18. Göra en bordsdekoration (Det kan väl vem som helst? 11p)
19. Brygga en kopp te (Ja! 12p)
20. Göra en grillad ostmacka (Inga problem! 13p)
21. Bädda sängen (Varje dag, eller hur mamma? 14p)
22. Göra fattiga riddare (Nej, det kan jag inte. Men har ätit!)
23. Den perfekta omeletten (Jo, efter många försök så tror jag att jag har det perfekta sättet! 15p)
24. Duka (Ja, självklart! 16p)
25. Koka ris utan att det kladdar eller bränner fast (Övnng ger färdighet! 17p)
26. Baka en cholkadkaka (Säger bara kladdkaka! 18p)
27. Göra en BLT (Bacon, sallad och tomat i en macka? Nja...)
28. Packa en resväska (Beror på hur man definerar packa! 18p)
29. Göra pannkakor (Ja, senast igår... 19p)
30. Göra en crudité (Vad är en crudité?)

Sammantaget 19 poäng av 30 möjliga. Inte alls illa måste jag säga!

Tankespiraler av drömmar

Ibland kan man undra varför vissa saker återkommer gång, på gång, på gång, utan att man nånsin får reda på varför. Drömmar, tankar, önskningar... Samma saker som mal och mal, och varje gång undrar man vad det är ens undermedvetna försöker säga en, egentligen. Kanske är det ett sätt att bearbeta redan upplevna händelser, kanske ett sätt att försöka förutse framtiden?

Hur kommer det sig egentligen att vissa saker, ljud, dofter betyder så mycket för en enda person? När man hör den där speciella låten börjar det pirra i bröstet, långt därinne och man känner sig så levande! Allt jobbigt försvinner, allt blir lätt, lätt, och man nästan flyger fram. Sådana ögonblick är ganska sällsynta, men när de kommer lyfter de upp en, så att man orkar en stund till, ännu några dagar i det gråa vardagsträsket som är fullt med valfläsk och anorektiska modeller i busskurerna.

Sådana ögonblick upplever jag varje gång jag lyssnar på min skiva med Tsunami, den taikoensemble som jag var en del av under en tid. Det är stark, dynamisk, känslofylld musik med melodiska flöjter och stark trummor som tillsammans ger en spänning som får hela mig att vibrera, snurra, dansa. Ytterligare en dimension läggs till detta, när även minnen från spelningar, stunder med gruppen, och bilfärder bidrar men känslostormar och minnesbilder. Tsunami är borta, men skivan finns kvar. Känslan, minnena, människorna. Och jag har förmånen att kunna plocka fram de där ögonblicken, ur det röda fodralet med den gamla kinesiska trumman Berit på utsidan, bara för att kunna njuta, för att få sväva fram på vingar och övervinna livets svårigheter ännu en dag.

Gryningsljus i höstmörker

Så var vi här igen. Sommarens sista solstrålar har farit förbi för länge sedan, och nu väntar höstens mörka kvällar, stormiga dagar och regniga nätter. Den där mörka, bistra tiden som inte verkar ha nåt slut. Tills plötsligt världen är vit igen. Vit av snö, gnistrande, glimmande, skimrande vita snöflingor som lägger sitt täcke över allt som inte har liv nog att skaka den av sig.

På nåt sätt är det en härlig tid, höstens långa väntan efter ljuset och kylan som man vet kommer, trots att det kan verka så avlägset. Det är nu man kan kura ihop sig under filten med en bra bok och en stor kopp te i handen. Se på en bra film, njuta av nybakta scones runt köksbordet med tända ljus och i goda vänners lag. Man kan spela de där spelen man aldrig tar sig tid att spela under sommaren när allt är lek, sol och varma sommarnätter, träffa de där vännerna, gå de där långa promenaderna, lyssna på de där skivorna som tiden inte räcker till för annars.

Regnet som smattrar mot rutorna, löven som har blivit gula, röda, bruna och singlar runt, runt i den piskande vinden. Det är då jag vill ta fram penseln för att måla av de vackra färgerna, visa skiftningarna i nyanser mellan lönnrött, ekbrunt och björkgult, med svepande penseldrag redogöra för allt det är som får mig att andas, att vilja leva ännu en dag. Men eftersom mina konstnärliga talanger sviker mig, så blir det istället pennan som får måla känslor, tankar och drömmar i ord. I form av meningar, som tillsammans blir en helhet växer mitt förflutna, mitt nu och kanske också min framtid fram, om och om igen över det bleka papprets rader.

Att befästa sitt liv i bläck är en process, en böljande förändring som hela tiden skiftar form och konsistens. Någonstans där ute, någon gång, kommer den att bli fast och solid, att bli till beständighet. Men inte idag, inte under höstens mörka timmar. Ännu är det för tidigt för livet att bestämma sig för vart det vill föra mig. Därför skiftar det ständigt skepnad, och skapar ständigt nya vägar, vägar som jag bestämmer mig för att följa tills jag ser slutet...

New place

Så, nu har jag flyttat, både i cybervärlden och i verkliga livet. Min gamla blogg Gråzon finns här, om någon skulle känna sig manad att läsa ikapp lite. Ny blogg innebär nytt namn också! Tibicina är latin och betyder (kvinnlig) flöjtist, och det är en bra beskrivning på mig och mitt liv hittills, så varför inte? I och för sig finns det ganska mycket annat i mitt liv just nu och kanske inte så mycket flöjtspel som jag vilja. Fast det beror visst på att flöjten fortfarande är i Skövde, medan jag numera bor i Umeå. Saknar den så mycket, jag har ett stort behov av att uttrycka mig genom musik just nu. Så det nynnas och skrålas för fullt i mitt lilla, men fina, korridorsrum.

Det är mycket som händer just nu, livet sätter igång igen efter sommarens relativa dvala. Plugg, vänner, träning... Allt på en gång. På ett sätt är det skönt att sätta igång, men samtidigt känns det segt. När hjärnan har gått på tomgång hela sommaren är den trögstartad, och förväntad rapportskrivning går inte sådär värst bra. Men jag har en vecka kvar, så det ska nog gå bra det här också!

Jaha, det blev visst mest ett svammelinlägg det här, men jag måste ju prova den nya layouten på nåt sätt, och idag har jag faktiskt inte särskilt mycket att tillföra världen annat än mitt fantastiskt falska nynnande!