torsdag, oktober 16, 2008
Dumdag
Jag har mått illa precis hela dagen. Nu ikväll har det lättat lite, tack och lov, men det är fortfarande kvar. Mycket är rörigt i skallen just nu, finns saker som jag funderar över och klurar på, och saker som jag inte vet om jag kommer klara av. Vi får se...
söndag, augusti 31, 2008
Med hela hjärtat (Kiwi II)
För ett tag sedan skrev jag om filmen Kiwi, och hur ledsen jag blir varenda gång jag ser den, samtidigt som den är så fin. Häromdagen hittade jag ett alternativt slut på den, ett som inte lämnar mig med ett hål i hjärtat.
Reccarnas samlade fånerier
Tidigare idag, när jag hade stått och spelat en del gamla favoritstycken på min flöjt, bestämde jag mig för att öva ordentligt en stund. Sagt och gjort - jag rotade igenom nothögen efter sviten jag behöver öva på, men hittade den ingenstans. En vild jakt i lådor, högar, backar och tidskriftsamlare följde, men noterna stod ingenstans att finna. Däremot hittade jag nåt annat.
2008 års första Västgötacorrespången (Västgöta nations egen tidning), där mittuppslaget ägnas åt nationens reccemottagning. Där, mitt på sidan, stod det vinnande bidraget från tävlingen tidningens station hade på vandringen i nationshuset. Jag visste ju att det var texten vi hade skrivit, men jag hade helt glömt bort den, och ägnade en liten stund åt att garva - först åt texten, sedan åt minnet av när vi skrev den. Uppgiften var att i valfri litterär form skriva om en frukost. Nu minns jag inte ens vilka som var med i gruppen längre - men texten kan jag bjuda på!
Den tunga tystnaden bröts av ett plötsligt rop från någonstans långt borta. Tunga steg närmade sig bestämt dörren, och en hård knackning följdes av ett barskt rop:
- Frukost!
- Var är jag? tänkte jag när jag, med matoset hängande runt mig, rörde mig mot det jag antog var köket. För varje steg jag tog växte känslan av olust inför vad som komma skulle. Två väldiga ekdörrar var det enda som stod mellan mig och mitt öde.
Dörrarna svängde långsamt upp och jag möttes av en syn jag alltid kommer att minnas. Pannkakor låg staplade upp till taket, grisar marscherade taktfast mot stekpannorna där smöret fräste som ilskna kattor, och sirapen flödade i floder ner genom golvtiljornas sprickor. Min blick vandrade mot spisen där ärkeängeln Gabriel plötsligt uppenbarade sig iklädd förkläde och beväpnad med stekspadar. Med pilskhet i blicken vände han sig mot mig och sa:
- God morgon, älskling.
2008 års första Västgötacorrespången (Västgöta nations egen tidning), där mittuppslaget ägnas åt nationens reccemottagning. Där, mitt på sidan, stod det vinnande bidraget från tävlingen tidningens station hade på vandringen i nationshuset. Jag visste ju att det var texten vi hade skrivit, men jag hade helt glömt bort den, och ägnade en liten stund åt att garva - först åt texten, sedan åt minnet av när vi skrev den. Uppgiften var att i valfri litterär form skriva om en frukost. Nu minns jag inte ens vilka som var med i gruppen längre - men texten kan jag bjuda på!
Den tunga tystnaden bröts av ett plötsligt rop från någonstans långt borta. Tunga steg närmade sig bestämt dörren, och en hård knackning följdes av ett barskt rop:
- Frukost!
- Var är jag? tänkte jag när jag, med matoset hängande runt mig, rörde mig mot det jag antog var köket. För varje steg jag tog växte känslan av olust inför vad som komma skulle. Två väldiga ekdörrar var det enda som stod mellan mig och mitt öde.
Dörrarna svängde långsamt upp och jag möttes av en syn jag alltid kommer att minnas. Pannkakor låg staplade upp till taket, grisar marscherade taktfast mot stekpannorna där smöret fräste som ilskna kattor, och sirapen flödade i floder ner genom golvtiljornas sprickor. Min blick vandrade mot spisen där ärkeängeln Gabriel plötsligt uppenbarade sig iklädd förkläde och beväpnad med stekspadar. Med pilskhet i blicken vände han sig mot mig och sa:
- God morgon, älskling.
lördag, augusti 30, 2008
Sen sist har jag...
... varit sjuk med feber och grejer
... lyckats plugga tillräckligt för att förhoppningsvis vara godkänt på anatomi/fysiologitentan jag skrev igår
... haft tjejkväll med Therese, Hanna och Jessica. Och en del vin...
... upplevt hur det är att få migrän ovanpå en baksmälla. Inte att rekommendera.
... sett Garden State igen. Lika bra den här gången med.
... vart orolig för syster yster.
... börjat planera för ännu ett lajv, skräcklajv den här gången. Nämligen Lägret som Gud glömde.
... anmält mig till en danskurs
... bestämt mig för att vara med i skademarkörsgruppen i Stockholm.
... njutit av Thåström i diverse konstellationer
... ägnat mig åt att sjunga igenom ett par sångböcker a capella
... bestämt mig för att köpa en billig gitarr och lära mig, på riktigt.
Och imorgon ska jag läsa klart Staden som slutade andas och kanske börja på Brott & straff, eller läsa klart (läsa om) Neil Gaimans American Gods.
... lyckats plugga tillräckligt för att förhoppningsvis vara godkänt på anatomi/fysiologitentan jag skrev igår
... haft tjejkväll med Therese, Hanna och Jessica. Och en del vin...
... upplevt hur det är att få migrän ovanpå en baksmälla. Inte att rekommendera.
... sett Garden State igen. Lika bra den här gången med.
... vart orolig för syster yster.
... börjat planera för ännu ett lajv, skräcklajv den här gången. Nämligen Lägret som Gud glömde.
... anmält mig till en danskurs
... bestämt mig för att vara med i skademarkörsgruppen i Stockholm.
... njutit av Thåström i diverse konstellationer
... ägnat mig åt att sjunga igenom ett par sångböcker a capella
... bestämt mig för att köpa en billig gitarr och lära mig, på riktigt.
Och imorgon ska jag läsa klart Staden som slutade andas och kanske börja på Brott & straff, eller läsa klart (läsa om) Neil Gaimans American Gods.
torsdag, augusti 28, 2008
onsdag, augusti 20, 2008
Ingenmansland
Jag har blivit smått besatt. Igen. Och naturligtvis handlar det om musik. Igen.
Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.
Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.
Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!
Volodja kan man lyssna på här om man vill.
Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.
Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.
Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!
Volodja kan man lyssna på här om man vill.
söndag, augusti 17, 2008
Lite surrigt
Jag är glad. Och det betyder ganska mycket i en annars tämligen regngrå tillvaro som till största delen fylls av tentaplugg. Och så lyssnar jag på Volodjas tolkning av Vysotskij's Ingenmansland!
lördag, augusti 16, 2008
Speedway - inte helt ofarligt
Sitter hemma och väntar på att sändningen från speedway GPt i Målilla ska sätta igång, och snubblar under tiden över nyheten att Kim Jansson har skadats allvarligt under en division 1-match nu ikväll.
Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?
Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?
Det är tråkigt när olyckor händer, så klart. Tyvärr är inte det här den enda allvarliga olyckan på senare år. För ett drygt år sedan omkom Kenny Olsson under en match, och ungefär samtidigt skadades Robin Johansson så allvarligt att han blev förlamad. Och det är bara olyckor som har hänt i Sverige de två senaste säsongerna. Vad beror det egentligen på?
Efter förra säsongens allvarliga olyckor restes frågan om säkerheten vid speedwaymatcher på alla möjliga håll, men har något egentligen gjorts för att förbättra säkerhetsläget? Det som efterfrågades i första hand var luftsarger, istället för fjädrande nät, men är det verkligen det enda man kan göra? I takt med att cyklarna kan gå fortare och fortare verkar förarna bli djärvare och djärvare, och då bör också säkerheten ökas i samma takt. Eller?
Sommarslut
Mitten av augusti. Två veckor till omtenta, två veckor till terminstart. Och sommarvärmen är borta.
Sommaren 2009 i korthet:
- studentfirande
- träffa familjen
- dubbelt upp med midsommarfestande
- jobbajobbajobba
- fixa läger
- solbränna
- baka
- Catibesök
- lajvdebut på Ingenmansland
- flytt
- klänningar
- tentaplugg
Ganska bra. :)
Sommaren 2009 i korthet:
- studentfirande
- träffa familjen
- dubbelt upp med midsommarfestande
- jobbajobbajobba
- fixa läger
- solbränna
- baka
- Catibesök
- lajvdebut på Ingenmansland
- flytt
- klänningar
- tentaplugg
Ganska bra. :)
söndag, juli 06, 2008
Sommarro
Flyttkartongerna är uppackade och undanstuvade, grejerna ligger på sina rätta platser i nya hemmet, och själv ligger jag utsträckt i den idag en vecka gamla soffan. Lite över en månad sen sist. Lite över en månad sen flyttkartongerna var mer eller mindre packade och stort kaos rådde i den dåvarande lägenheten.
Nu är det sommar. Stillheten fyller hela mig och sipprar ända ut i tårna. Trots jobb, kompletteringar, släptentor och omtentaplugg är det ändå ett stort lugn som inget förmår rubba. Visst, jag har lajvförberedelser kvar att göra, mycket sådana. Men det är ingen panik, jag hinner till det också. Lugn, bara lugn, är mitt motto.
Det är något med sommaren som alltid gör mig glad. Eller, glad är nog fel ord. Förnöjsam är kanske mer rätt. Kanske. Inte helt, men ganska nära i alla fall. Det är skönt med folk som är lediga från sina vanliga vardagssysslor och bara njuter. Och även om man jobbar eller pluggar även över sommaren så är känslan en annan. Allt är lättare på sommaren - solen som (kanske) skiner gör livet ljusare och dagarna lättare att ta sig igenom.
En filt, en bok och eventuellt en balkong räcker för att man ska må riktigt gott.
Nu är det sommar. Stillheten fyller hela mig och sipprar ända ut i tårna. Trots jobb, kompletteringar, släptentor och omtentaplugg är det ändå ett stort lugn som inget förmår rubba. Visst, jag har lajvförberedelser kvar att göra, mycket sådana. Men det är ingen panik, jag hinner till det också. Lugn, bara lugn, är mitt motto.
Det är något med sommaren som alltid gör mig glad. Eller, glad är nog fel ord. Förnöjsam är kanske mer rätt. Kanske. Inte helt, men ganska nära i alla fall. Det är skönt med folk som är lediga från sina vanliga vardagssysslor och bara njuter. Och även om man jobbar eller pluggar även över sommaren så är känslan en annan. Allt är lättare på sommaren - solen som (kanske) skiner gör livet ljusare och dagarna lättare att ta sig igenom.
En filt, en bok och eventuellt en balkong räcker för att man ska må riktigt gott.
onsdag, juni 04, 2008
Flyttdag
Sitter i soffan och ser mig om på kartongerna, högarna av saker, skräp och skrynkligt tidningspapper. Just precis - flyttkaos råder i min söta lägenhet.
Just nu tar jag en liten paus. Har varit uppe sedan 5.55 och grejat nästan hela tiden. Men nu börjar det kännas som klart - även om det är massor med saker jag inte kan/vill göra så länge jag är ensam. Som att plocka ner lampor, köksgardiner och duschdraperi. För att inte tala om att skruva isär sängen... Mina stolar är ju liksom livsfarliga, så... Det blir i vilket fall en hel del småkartonger och plastkassar med saker - oftast blandat hej vilt i hänsyn till innehåll. Det gäller bara att de kartonger jag har kan lyftas - en del av dem är riktigt tunga - men det går nog. Det kniviga blir att få dem uppför trappan till nya lägenheten, men det ska nog ordna sig. Man får ju vara glad över att det är fint väder i alla fall, så att jag inte behöver oroa mig för grejerna som måste köras utstickande.
Men nu ska jag sätta fart igen. Nu är det bara småplock kvar att packa, och sedan ska jag försöka organisera allt så att det kanske rentav går att dammsuga en aning. För det behövs, kan man säga...
Just nu tar jag en liten paus. Har varit uppe sedan 5.55 och grejat nästan hela tiden. Men nu börjar det kännas som klart - även om det är massor med saker jag inte kan/vill göra så länge jag är ensam. Som att plocka ner lampor, köksgardiner och duschdraperi. För att inte tala om att skruva isär sängen... Mina stolar är ju liksom livsfarliga, så... Det blir i vilket fall en hel del småkartonger och plastkassar med saker - oftast blandat hej vilt i hänsyn till innehåll. Det gäller bara att de kartonger jag har kan lyftas - en del av dem är riktigt tunga - men det går nog. Det kniviga blir att få dem uppför trappan till nya lägenheten, men det ska nog ordna sig. Man får ju vara glad över att det är fint väder i alla fall, så att jag inte behöver oroa mig för grejerna som måste köras utstickande.
Men nu ska jag sätta fart igen. Nu är det bara småplock kvar att packa, och sedan ska jag försöka organisera allt så att det kanske rentav går att dammsuga en aning. För det behövs, kan man säga...
måndag, maj 26, 2008
Tentaångest
Trots flera veckors intensivt pluggande är ångesten inför onsdagens tenta ett faktum. Fast frågestunden idag kändes ändå relativt bra, det känns som jag har övergripande koll på allt, hyfsat i alla fall. Men frågan är om jag kan någonting riktigt riktigt bra? Det lär väl visa sig på onsdag om inte annat. Morgondagen ska ägnas åt att repetera ännu en gång - men kvällen ska var fri från allt vad plugg heter, för det hjälper ändå inte att plugga ända inpå. Det värsta som kan hända är att det blir en omtenta i slutet av sommaren - och det kan jag leva med i så fall!
I helgen var jag hemma i Skövde och firade födelsedagar och Mors Dag, och var i Göteborg för att se speedway. Skojskoj! Härligt att träffa alla, sist jag var hemma var i påskas. Nästa vända hem blir om tre veckor, även om jag kommer vara i krokarna även om två veckor när det är dags på körresa neråt Skaraborg och Varnhem.
Nu ska jag ta ännu en dust med mina åhörarkopior. Det är inte nådigt vad mycket papper det blir över en 10-veckorskurs...
I helgen var jag hemma i Skövde och firade födelsedagar och Mors Dag, och var i Göteborg för att se speedway. Skojskoj! Härligt att träffa alla, sist jag var hemma var i påskas. Nästa vända hem blir om tre veckor, även om jag kommer vara i krokarna även om två veckor när det är dags på körresa neråt Skaraborg och Varnhem.
Nu ska jag ta ännu en dust med mina åhörarkopior. Det är inte nådigt vad mycket papper det blir över en 10-veckorskurs...
torsdag, maj 01, 2008
Innan jag dör
För ett tag sedan fick jag läsa en ganska gammal novell av en vän. En novell som satte en tagg djupt inne i mitt hjärta och fick mina ögon att tåras. Det är nu inte särskilt svårt att få mina tårar att börja rinna, men den där novellen hade nåt speciellt, något som berörde mig väldigt mycket.
De senaste dagarna har jag lyssnat på Innan jag dör av Jenny Downham, som handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och bara några få månader kvar att leva. Hon tycker det är så mycket hon inte har hunnit uppleva än, så hon skriver en lista med några saker som hon ska hinna göra innan hon dör. Att bli av med oskulden, att köra bil, att bli kär, att prova droger är bara några av sakerna på listan som hon betar av en efter en. Det är en berättelse om kärlek, om att vara ung, om vänskap, familjeband och om att revoltera. Men mest av allt är det en berättelse om att förverkliga sig själv och att acceptera döden. Det är bra. Det ger rysningar i hela kroppen, och även denna sätter djupa spår i mig.
Innan jag dör påminner mig väldigt mycket om novellen jag läste, som fick mig att sitta tom hur länge som helst bara för att jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag tycker om böcker och noveller som griper tag och som lämnar spår hos mig, som lämnar mig med en känsla av lycka, glädje, sorg eller hopplöshet. Som låter mig känna någonting alls. För på så sätt märker jag att jag också lever.
De senaste dagarna har jag lyssnat på Innan jag dör av Jenny Downham, som handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och bara några få månader kvar att leva. Hon tycker det är så mycket hon inte har hunnit uppleva än, så hon skriver en lista med några saker som hon ska hinna göra innan hon dör. Att bli av med oskulden, att köra bil, att bli kär, att prova droger är bara några av sakerna på listan som hon betar av en efter en. Det är en berättelse om kärlek, om att vara ung, om vänskap, familjeband och om att revoltera. Men mest av allt är det en berättelse om att förverkliga sig själv och att acceptera döden. Det är bra. Det ger rysningar i hela kroppen, och även denna sätter djupa spår i mig.
Innan jag dör påminner mig väldigt mycket om novellen jag läste, som fick mig att sitta tom hur länge som helst bara för att jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag tycker om böcker och noveller som griper tag och som lämnar spår hos mig, som lämnar mig med en känsla av lycka, glädje, sorg eller hopplöshet. Som låter mig känna någonting alls. För på så sätt märker jag att jag också lever.
tisdag, april 15, 2008
Blowin' in the wind
Drömmar flyger så snabbt sin kos om man inte fångar dem direkt. Tankar svävar vidare utan att någonsin ens ha satt ett litet märke i minnet. Men ibland minns man dem - och blir glad.
Tittade runt i lite gamla bilder för att få en paus i det något segdragna pluggandet av latinska termer till anatomin och hittade några godbitar. Den här måste vara från när jag var ungefär sex år, Anna borde vara enn drygt halvår och Teresia kanske fyra och ett halvt. Mitt linblonda väldigt raka hår blev nåt helt annat några år senare, och har så förblivit.
Just nu längtar jag bara ut på dagarna. Jag sitter ju inne i skolan hela tiden, och när jag väl sätter mig ute är solen så stark att jag får akta mig så att jag vare sig bränner mig eller får soleksem. Massor av solkräm kan åtminstone hålla det stånget ett tag, men inte i längden. Drömmarna om solen finns dock alltid inne i mig, och nu märks det verkligen att det börjar gå åt rätt håll. Det blir grönt, det är varmt och fåglarna kvittrar hela tiden!
I helgen ska jag åka till Oslo och träffa de andra i den nordiska kommitteen, vilket ska bli skoj. Mindre roligt är dock att jag ska tillbringa ungefär åtta timmar på tåg på fredag, och åtta timmar tåg på söndag. Härligt härligt. Misstänker att jag nog, trots allt, tar med mig minst en bok samt anteckningar även om jag hade tänkt låta bli det. Men nu ska jag återgå till mina glosor. Inte helt enkelt att banka in alla latinska former i skallen inte!
Ja, jag vet att det är fel datum på det här inlägget -skrevs 21/4 - men jag orkar inte fixa till det.
söndag, april 13, 2008
Idag - igår - imorgon
Imorgon återgår mitt liv åter till det vanliga efter veckans monsterförkylning. Äntligen träffa lite folk, äntligen vara lite social. Och framförallt - äntligen sätta igång med pluggandet på allvar. Det har jag inte haft ork till under veckan, och nu känner jag att jag nästan ligger lite efter. Eller jag skulle kunna göra det, om jag inte var säker på att kunna lägga i en riktigt hög växel för att kunna hänga med och läsa ikapp. Eller ikapp och ikapp, mer se till att jag inte hamnar efter.
Jag har faktiskt orkat städa lite idag, så nu är jag redo för en ny vecka. En ny vecka som kommer avslutas med en ledig helg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag tror jag ska läsa nåt bra, har ju A feast for crows, fjärde delen av R.R. Martins A Song of Ice and Fire liggandes brevid sängen och på begränsad tid, så den ligger nära till hands att ta tag i. Annars vore det roligt att spela en stund kanske, var länge sedan sist. Å andra sidan kanske det är dags att socialisera och göra nåt aktivt för en gångs skull - den här gångna veckan har verkligen varit tråkig när jag har legat i soffan under filten och bara mått dåligt...
Nå ja. Ny vecka - nya tag. Ett stort kliv ut i verkligheten!
Jag har faktiskt orkat städa lite idag, så nu är jag redo för en ny vecka. En ny vecka som kommer avslutas med en ledig helg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag tror jag ska läsa nåt bra, har ju A feast for crows, fjärde delen av R.R. Martins A Song of Ice and Fire liggandes brevid sängen och på begränsad tid, så den ligger nära till hands att ta tag i. Annars vore det roligt att spela en stund kanske, var länge sedan sist. Å andra sidan kanske det är dags att socialisera och göra nåt aktivt för en gångs skull - den här gångna veckan har verkligen varit tråkig när jag har legat i soffan under filten och bara mått dåligt...
Nå ja. Ny vecka - nya tag. Ett stort kliv ut i verkligheten!
lördag, april 12, 2008
Smakprov
Min något återvändande energi har inte lett till något produktivt, men nu orkar jag faktiskt läsa och även så smått försöka plugga in saker. Så vad ägnar jag min lördag åt, om inte till att att läsa mera Dan Andersson och drömma mig bort?
Här följer ett par guldklimpar som förutom att vara vackra också ger något att tänka på.
Jag har mod
Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta vära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.
Ur Krigssång
Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.
Här följer ett par guldklimpar som förutom att vara vackra också ger något att tänka på.
Jag har mod
Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta vära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.
Ur Krigssång
Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.
Drömtider
I takt med att molnen spricker upp utanför fönstret känner jag mig allt piggare igen. Jag är fortfarande fantastiskt trött i kroppen, men har inte direkt ont i halsen längre även om jag är raspig. Huvudet har slutat dunka, och det känns faktiskt helt okej att andas.
Och idag gör den här låten mig glad, mest på grund av flöjtsolot i slutet, men också för att den påminner mig så otroligt mycket om sommar.
Solen stiger upp
Sitter i ett träd
luften känns så fri
Ringar på vattenytan
och solen stiger upp
Bor i ett hus
med ett tak gjort av gräs
går omkring medsols
och tänker på ditt bo
Soldammet ryker
fåglarna kan se
långt upp i tallarna
du kanske trillar ner
Jag vet en bro
som går över en å
Där kan man hoppas
att allting är som förr
Ligger på en äng
i en flickas knä
Springer i sommarnatten
Du kanske följer med
Och idag gör den här låten mig glad, mest på grund av flöjtsolot i slutet, men också för att den påminner mig så otroligt mycket om sommar.
Solen stiger upp
Sitter i ett träd
luften känns så fri
Ringar på vattenytan
och solen stiger upp
Bor i ett hus
med ett tak gjort av gräs
går omkring medsols
och tänker på ditt bo
Soldammet ryker
fåglarna kan se
långt upp i tallarna
du kanske trillar ner
Jag vet en bro
som går över en å
Där kan man hoppas
att allting är som förr
Ligger på en äng
i en flickas knä
Springer i sommarnatten
Du kanske följer med
torsdag, april 10, 2008
Rapport från en filt
Nej, det blev ingen lägenhetskoll. Istället blev det nedbäddning och nässpray för hela slanten. Dunderförkylningen har slagit till, så jag lever just nu mitt liv i min kära soffa. Kuddar, filtar, vattenflaskor, nässpray och tekoppar slåss om utrymmet, och jag blir bara mattare och tröttare för varje sekund. Ändå sover jag som en gris hela nätterna och en stor del av dagarna.
Inte mycket skolarbete blir gjort. Eller nåt annat arbete heller för den delen. Den enda friska luften jag får i mig är den som strömmar in genom det öppna fönstret, eller när jag går ut på balkongen för att prata i mobilen (mmhm, för jag har ingen mottagning inne i lägenheten...). Jag orkar helt enkelt inte. En tur till ica slår ut mig totalt, och min hals är raspig som sjutton. Jag planerar att även tillbringa morgondagen i soffan, för att sedan börja försöka mig på att leva igen. Får se hur det går. Over and out.
Inte mycket skolarbete blir gjort. Eller nåt annat arbete heller för den delen. Den enda friska luften jag får i mig är den som strömmar in genom det öppna fönstret, eller när jag går ut på balkongen för att prata i mobilen (mmhm, för jag har ingen mottagning inne i lägenheten...). Jag orkar helt enkelt inte. En tur till ica slår ut mig totalt, och min hals är raspig som sjutton. Jag planerar att även tillbringa morgondagen i soffan, för att sedan börja försöka mig på att leva igen. Får se hur det går. Over and out.
måndag, april 07, 2008
Det är ett tag sedan jag senast skrev något nu. Och det beror, bland annat, på att jag har varit utan uppkoppling i närmare en vecka. Inte på grund av problem med nätet eller nåt sånt, utan på grund av att jag har varit avstängd från studentnätet. Orsaken är oklar, men efter lite meckande, och många timmars surfande på skolan efter skoltid, är det i alla fall ordnat. Tack och lov.
Sedan sist har det väl inte hänt så jättemycket. Hade nutritionsvecka hela förra veckan, vilken avslutades med en liten tenta som var avklarad på 40 minuter. Skönt att det gick fort i alla fall... Sedan åkte jag iväg till Stockholm och träffen med Catahyas styrelse över helgen, vilket var roligt, men tröttande. Inte konstigt att jag var riktigt trött förresten - idag snorar och snörvlar jag värre än någonsin. Annars var det skoj, faktum var att hela styrelsen var på plats - med en bonusmedlem i lilla Dante som gurglade, skrattade, skrek och kravlade omkring på golvet. Världens sötaste, gosigaste lilla charmtroll!
I veckan som kommer blir det mest plugg, plugg och mera plugg, innan det blir en tur till Kolmården för Linköpings DÅM på lördag. Måste bara fixa biljetten... Samtidigt håller jag ett öga på utbudet av studentlägenheter. Hanna (en klasskompis) och jag har bestämt oss för att tillsammans dela en trea från och med i sommar, så nu är vi i full gång med att söka. Redan imorgon ska vi kika på en trea i Flogsta, mitt emot huset som Felicia och Magnus bor i. Tänkte, om jag orkar, gå förbi en sväng och prata en stund, det var så länge sedan sist.
Nu ska jag läsa igenom åhörarkopiorna till morgondagens föreläsning om cellen (Anatomi och Fysiologi-kursen började idag...) och sedan sova. Måste upp redan halv sju om jag ska hinna både duscha, äta, och komma i tid till skolan. Usch och fy!
Sedan sist har det väl inte hänt så jättemycket. Hade nutritionsvecka hela förra veckan, vilken avslutades med en liten tenta som var avklarad på 40 minuter. Skönt att det gick fort i alla fall... Sedan åkte jag iväg till Stockholm och träffen med Catahyas styrelse över helgen, vilket var roligt, men tröttande. Inte konstigt att jag var riktigt trött förresten - idag snorar och snörvlar jag värre än någonsin. Annars var det skoj, faktum var att hela styrelsen var på plats - med en bonusmedlem i lilla Dante som gurglade, skrattade, skrek och kravlade omkring på golvet. Världens sötaste, gosigaste lilla charmtroll!
I veckan som kommer blir det mest plugg, plugg och mera plugg, innan det blir en tur till Kolmården för Linköpings DÅM på lördag. Måste bara fixa biljetten... Samtidigt håller jag ett öga på utbudet av studentlägenheter. Hanna (en klasskompis) och jag har bestämt oss för att tillsammans dela en trea från och med i sommar, så nu är vi i full gång med att söka. Redan imorgon ska vi kika på en trea i Flogsta, mitt emot huset som Felicia och Magnus bor i. Tänkte, om jag orkar, gå förbi en sväng och prata en stund, det var så länge sedan sist.
Nu ska jag läsa igenom åhörarkopiorna till morgondagens föreläsning om cellen (Anatomi och Fysiologi-kursen började idag...) och sedan sova. Måste upp redan halv sju om jag ska hinna både duscha, äta, och komma i tid till skolan. Usch och fy!
fredag, mars 28, 2008
Spenatlax på nytt sätt
Inspirerad av dagens recept på Mat&Dryckdelen av dn.se, gräddkokt röding med senap, improviserade jag ihop en liknande rätt med lax och spenat som huvudingridenser.
Först ordnade jag med potatisen så att den skulle vara klar lagom när resten var fixat. Därefter delade jag en laxfilé i tre jämnstora bitar, och stekte dem lätt i smör. Tinade och fräste lite spenat i samma panna när fisken var genomstekt men utan yta, och tillsatte sedan en klick creme fraiche med smak av franska örter, en skvätt citronsaft och hälften så mycket rött vin som creme fraiche. Lät det koka upp och puttra lite tills det var lite mindre rinnigt, och lade tillbaka laxbitarna för att puttra på låg värme i ett par minuter. Alltihopa kryddades med lite salt och peppar.
Själva såsen fick en lite skum färg till en början, lite rosabrunt, men när vätskan försvann lite tog spenaten över färgdominansen. Blev toppengott - prova gärna!
Först ordnade jag med potatisen så att den skulle vara klar lagom när resten var fixat. Därefter delade jag en laxfilé i tre jämnstora bitar, och stekte dem lätt i smör. Tinade och fräste lite spenat i samma panna när fisken var genomstekt men utan yta, och tillsatte sedan en klick creme fraiche med smak av franska örter, en skvätt citronsaft och hälften så mycket rött vin som creme fraiche. Lät det koka upp och puttra lite tills det var lite mindre rinnigt, och lade tillbaka laxbitarna för att puttra på låg värme i ett par minuter. Alltihopa kryddades med lite salt och peppar.
Själva såsen fick en lite skum färg till en början, lite rosabrunt, men när vätskan försvann lite tog spenaten över färgdominansen. Blev toppengott - prova gärna!
torsdag, mars 20, 2008
Kiwi
Fick en länk till en av de vackraste små filmer jag någonsin har sett för ett tag sedan. Den är sorglig och underbar på samma gång, och lämnar mig alltid snyftandes med ett hål i hjärtat. Se den.
onsdag, mars 19, 2008
Cross your fingers, hold your toes
Jag har insett att när jag är ledig vill jag verkligen vara ledig, på riktigt. Så därför ska jag ägna helgen åt att läsa intressanta, roliga, sorgsna, fantastiska böcker som ropar på mig från bokhyllan (och från diverse andra ställen i lägenheten) så snart jag går förbi. Och åt att lyssna på härlig musik som får mig att vilja rusa ut i solskenet och bara njuta av livet.
Alldeles nyligen upptäckte jag två fantastiska sångerskor med underbara röster. Båda två faller inom kategorin singer/songwriter, men har väldigt individuell stil. Laura Marling har en förmåga att göra sagor av allt hon sjunger om, och känslan blir sådär riktigt söt även när texten är skum i övrigt. Rösten är inte alltid vad man förväntar sig, och har en heshet som kommer fram på ett väldigt effektfullt sätt då och då. Lyssna på Cross your fingers så tror jag du kommer att förstå vad jag menar.
Yael Naim å andra sidan har en ren skön röst som fungerar som rena avslappningspillret för mig. Den är mjuk och följsam på ett sätt som får mig att tänka på sammet och dunbolster. Hennes låtar har en ganska sorgesam klang, men är inte på något sätt sorgliga. Snarare fungerar de som soft bakgrund till det mesta, men man kan också sitta och bara drömma sig bort i låtarna. New soul däremot har en lite gladare klang som i alla fall får mig att tänka på solstrålar, fågelkvitter och söta vårpojkar.
(Tack för tipsen, Sandra)
Alldeles nyligen upptäckte jag två fantastiska sångerskor med underbara röster. Båda två faller inom kategorin singer/songwriter, men har väldigt individuell stil. Laura Marling har en förmåga att göra sagor av allt hon sjunger om, och känslan blir sådär riktigt söt även när texten är skum i övrigt. Rösten är inte alltid vad man förväntar sig, och har en heshet som kommer fram på ett väldigt effektfullt sätt då och då. Lyssna på Cross your fingers så tror jag du kommer att förstå vad jag menar.
Yael Naim å andra sidan har en ren skön röst som fungerar som rena avslappningspillret för mig. Den är mjuk och följsam på ett sätt som får mig att tänka på sammet och dunbolster. Hennes låtar har en ganska sorgesam klang, men är inte på något sätt sorgliga. Snarare fungerar de som soft bakgrund till det mesta, men man kan också sitta och bara drömma sig bort i låtarna. New soul däremot har en lite gladare klang som i alla fall får mig att tänka på solstrålar, fågelkvitter och söta vårpojkar.
(Tack för tipsen, Sandra)
Vårglad
Idag är jag glad. Lättad. Befriad. Som alltid efter en tenta eller inlämning känns det hur skönt som helst att ha kursen avklarad. Är tämligen säker på att ha klarat den också, så jag behöver inte tänka på den alls mera. Skönt det.
Den nästan två veckor långa ledigheten som ligger framför mig och mina kursare firades med en stunds prat och lunch på Rififi, och med inköp av de underbaraste skorna jag har sett på väldigt länge. Kan knappt vänta på tillfälle att använda dem, och det kommer säkert fortare än man kan ana. Hoppas jag.
Det snöade för övrigt på väg från skolan ner på stan - stora ulliga mysiga flingor. Det var som om någon blåste bomull över oss där vi, bokstavligen, gick trallandes fram. Sen kom solen! Så cykelturen hem blev betydligt säkrare än cykelturen till skolan imorse när det var glashalt och snö överallt...
Annars försöker jag få ta på jobbet, planerar att sova en stund och sen storstäda innan det blir matlagande av. Ska hitta på nåt skoj att göra ikväll också, får se lite vad som händer. Är inte så sugen på Kalmars med en stor del av klassen - det är ändå folk jag inte har nån större lust att umgås med, liksom... Så, tja, kanske blir det popcorn och filmmys på egen hand i soffan. Det funkar också utmärkt!
Den nästan två veckor långa ledigheten som ligger framför mig och mina kursare firades med en stunds prat och lunch på Rififi, och med inköp av de underbaraste skorna jag har sett på väldigt länge. Kan knappt vänta på tillfälle att använda dem, och det kommer säkert fortare än man kan ana. Hoppas jag.
Det snöade för övrigt på väg från skolan ner på stan - stora ulliga mysiga flingor. Det var som om någon blåste bomull över oss där vi, bokstavligen, gick trallandes fram. Sen kom solen! Så cykelturen hem blev betydligt säkrare än cykelturen till skolan imorse när det var glashalt och snö överallt...
Annars försöker jag få ta på jobbet, planerar att sova en stund och sen storstäda innan det blir matlagande av. Ska hitta på nåt skoj att göra ikväll också, får se lite vad som händer. Är inte så sugen på Kalmars med en stor del av klassen - det är ändå folk jag inte har nån större lust att umgås med, liksom... Så, tja, kanske blir det popcorn och filmmys på egen hand i soffan. Det funkar också utmärkt!
tisdag, mars 18, 2008
Snurriga spel, tentaplugg och tulpanporr
Den senaste tiden har det mesta kretsat kring tentaplugg och praktiska prov. Igår var det dags för det praktiska eldprovet, och min uppgift blev att ge en subcutan injektion i en liten bit lår. Ja, för naturligtvis gjorde vi inte proven på människor utan på diverse atrapper. Och det räckte att göra ett av fyra moment. Jag klarade mig, så det känns riktigt bra.
Mindre bra känns det att tentan är imorgon medan jag i förrgår (eller när det nu var) fastnade i det här spelet som någon så vänligt (?) länkade. Hysteriskt, yrselframkallande, frustrerande, svårt och hur kul och beroendeframkallande som helst... Inte helt ultimat i tentapluggstider, men det funkade i alla fall bra som undanflykt för att inte plugga. Och som pausunderhållning.
I fredags var det förresten fest på g. Stinisen, BabyBell, Petran och jag förfestade hejvilt på Rundels med plattänger, vattenpipa, spännande musik och mycket fnitter.
Sen bar det av ut till ett alltför fullt Värmlands, så Stinan och jag knatade till Uplands och spanade in folk, var fördomsfulla och drack drinkar, medan de andra drog till Snerkes för att dansa. (Fler bilder från kvällen finns här.)
Annars så läser jag vänners och andras bloggar lite titt som tätt, och idag läste jag ett synnerligen roande inlägg på Arianrhod, nämligen om (och med) tulpanporr. Mycket underhållande, fick mig att skratta i flera minuter. Och det får avsluta det här inlägget och den här dagen. Nu gäller det bara att klara tentan i morgon (så håll tummarna!) så är det nästan två veckors lov som gäller. Underbart skönt!
Mindre bra känns det att tentan är imorgon medan jag i förrgår (eller när det nu var) fastnade i det här spelet som någon så vänligt (?) länkade. Hysteriskt, yrselframkallande, frustrerande, svårt och hur kul och beroendeframkallande som helst... Inte helt ultimat i tentapluggstider, men det funkade i alla fall bra som undanflykt för att inte plugga. Och som pausunderhållning.I fredags var det förresten fest på g. Stinisen, BabyBell, Petran och jag förfestade hejvilt på Rundels med plattänger, vattenpipa, spännande musik och mycket fnitter.
Sen bar det av ut till ett alltför fullt Värmlands, så Stinan och jag knatade till Uplands och spanade in folk, var fördomsfulla och drack drinkar, medan de andra drog till Snerkes för att dansa. (Fler bilder från kvällen finns här.)
Annars så läser jag vänners och andras bloggar lite titt som tätt, och idag läste jag ett synnerligen roande inlägg på Arianrhod, nämligen om (och med) tulpanporr. Mycket underhållande, fick mig att skratta i flera minuter. Och det får avsluta det här inlägget och den här dagen. Nu gäller det bara att klara tentan i morgon (så håll tummarna!) så är det nästan två veckors lov som gäller. Underbart skönt!
onsdag, mars 12, 2008
Förbannad
"Ska man satsa på ett yrke där man har stor chans att få jobb, exempelvis vårdyrken, eller ska man välja efter sitt brinnande intresse?"
Det sa en reporter på aktuellt alldeles nyss, och jag blev skitirriterad. Visst, vårdstudenter har stor chans att få jobb när de är färdigutbildande, men skulle det vara det som ligger till grund för att så många väljer att utbilda sin inom vården?
De får det att framstå som att mitt intresse för att vilja hjälpa människor genom att utbilda mig inom vården är betydligt mindre viktigt för mitt yrkesval, än någon som exempelvis går journalistutbildning på grund av dennes "brinnande intresse". Jag blir förbannad när de inte kan tänka till lite!
Det sa en reporter på aktuellt alldeles nyss, och jag blev skitirriterad. Visst, vårdstudenter har stor chans att få jobb när de är färdigutbildande, men skulle det vara det som ligger till grund för att så många väljer att utbilda sin inom vården?
De får det att framstå som att mitt intresse för att vilja hjälpa människor genom att utbilda mig inom vården är betydligt mindre viktigt för mitt yrkesval, än någon som exempelvis går journalistutbildning på grund av dennes "brinnande intresse". Jag blir förbannad när de inte kan tänka till lite!
lördag, mars 08, 2008
Ideellt arbete ger vård till papperslösa
Det finns en organisation som kallas Läkare i Världen, som arbetar för att alla skall få den vård som de har rätt till. Lika rätt till vård för alla.
I Stockholm driver de en klinik dit personer som av en eller anledning saknar papper, personnummer eller liknande, kan komma och få vård, kostnadsfritt. På vanliga vårdinstitutioner, som sjukhus och vårdcentraler, skall dessa människor också få vård, men där måste de bekosta den själva, vilket är betydligt dyrare än man kanske kan tro om man inte har sett siffrorna.
Det är precis sådant arbete som jag skulle vilja vara med och utföra när jag "blir stor" och är färdig med pluggandet. Arbeta på det sättet vid sidan om ett betalt jobb, men kanske också åka ut med MSF, SRV eller någon annan organisation som arbetar på fältet, företrädesvis inom medicin, men kanske också inom något annat där jag kan bidra.
Naivt eller inte, jag hoppas, och tror, att jag kan bidra för att göra världen till en bättre plats!
I Stockholm driver de en klinik dit personer som av en eller anledning saknar papper, personnummer eller liknande, kan komma och få vård, kostnadsfritt. På vanliga vårdinstitutioner, som sjukhus och vårdcentraler, skall dessa människor också få vård, men där måste de bekosta den själva, vilket är betydligt dyrare än man kanske kan tro om man inte har sett siffrorna.
Det är precis sådant arbete som jag skulle vilja vara med och utföra när jag "blir stor" och är färdig med pluggandet. Arbeta på det sättet vid sidan om ett betalt jobb, men kanske också åka ut med MSF, SRV eller någon annan organisation som arbetar på fältet, företrädesvis inom medicin, men kanske också inom något annat där jag kan bidra.
Naivt eller inte, jag hoppas, och tror, att jag kan bidra för att göra världen till en bättre plats!
måndag, mars 03, 2008
Nostalgiskt
Youtube är perfekt när man känner för att snoka upp de där gamla låtarna man älskade en gång i tiden. Särskilt minns jag mina kära gamla Absolute Dance 6 och Absolute Dance 9-plattor, som tillsammans med Nordman, Roxette och Magnus Uggla utgjorde de första inslagen i skivsamlingen.
Schampoo - Trouble blev genast en av favoriterna, liksom The Grid - Swamp Thing och Herbie - Pick it up. Sen tyckte man förstås att Sin with Sebastian - Shut up (and sleep with me), Look Twice - Feel the night och Sonic Dream Collective - Oh, baby all var nästan lika bra.
Nostalgi när den är som bäst!
Schampoo - Trouble blev genast en av favoriterna, liksom The Grid - Swamp Thing och Herbie - Pick it up. Sen tyckte man förstås att Sin with Sebastian - Shut up (and sleep with me), Look Twice - Feel the night och Sonic Dream Collective - Oh, baby all var nästan lika bra.
Nostalgi när den är som bäst!
Roande saker
" 'Be din läkare om råd om du har problem att urinera på grund av en förstorad prostata', stod det på paketet till en värktablett för mensvärk. Man kan fråga sig varför de som lider av mensvärk ska oroa sig för en förstorad prostata?"
När man mår dåligt är det bra med sidor som samlar roliga, underhållande eller fåniga saker. På dinapengar.se finns det, tro det eller ej en hel del sånt. Citatet ovan är hämtat från en artikel med mer eller mindre korkade varningstexter, och det finns en hel del andra godbitar där. Enjoy!
När man mår dåligt är det bra med sidor som samlar roliga, underhållande eller fåniga saker. På dinapengar.se finns det, tro det eller ej en hel del sånt. Citatet ovan är hämtat från en artikel med mer eller mindre korkade varningstexter, och det finns en hel del andra godbitar där. Enjoy!
torsdag, februari 28, 2008
Krångel
Den här dagen... Tja, krångel kan vara ett bra ord.
I morse vaknade jag och satte mig käpprak upp i sängen med panik i blicken. Tror jag i alla fall. Klockan var kvart i åtta och jag skulle ju vara på skolan kvart över åtta! PANIK! Ett ögonblick eller två senare kom jag på att visst ja, det var inte förrän klockan tio vi började nej. Puuh.
Morgonen var lugn. Jag förberedde lite grejer, såg till att allt var med och begav mig mot skolan i god tid. Inte skulle jag komma försent när jag nu äntligen är frisk igen inte. I god tid var jag också när jag kom fram - hela tio minuter till godo kunde jag gratulera mig till. Men säg den glädje som varar länge... Cykeln parkerad och klar och vad upptäcker jag? Jo, att väskan - väskan med kamera, plånbok med ganska mycket pengar, mobil och kalender - var puts väck! Den hade tydligen trillat av pakethållaren någonstans på vägen där jag, intet ont anandes, cyklade och lyssnade på väl valda låtar på mp3n.
Det blev till att cykla hela vägen hem igen. Och tillbaka till skolan. Utan väska. Och med många stopp för att kolla med folk och i mackar osv... Ingen väska. Men som tur var ringde jag till min mobil, och någon svarade! Då var väskan inlämnad till polisen, med allt kvar i. Det var en glad jag som kom en halvtimma sent till lektionen sedan.
I morse vaknade jag och satte mig käpprak upp i sängen med panik i blicken. Tror jag i alla fall. Klockan var kvart i åtta och jag skulle ju vara på skolan kvart över åtta! PANIK! Ett ögonblick eller två senare kom jag på att visst ja, det var inte förrän klockan tio vi började nej. Puuh.
Morgonen var lugn. Jag förberedde lite grejer, såg till att allt var med och begav mig mot skolan i god tid. Inte skulle jag komma försent när jag nu äntligen är frisk igen inte. I god tid var jag också när jag kom fram - hela tio minuter till godo kunde jag gratulera mig till. Men säg den glädje som varar länge... Cykeln parkerad och klar och vad upptäcker jag? Jo, att väskan - väskan med kamera, plånbok med ganska mycket pengar, mobil och kalender - var puts väck! Den hade tydligen trillat av pakethållaren någonstans på vägen där jag, intet ont anandes, cyklade och lyssnade på väl valda låtar på mp3n.
Det blev till att cykla hela vägen hem igen. Och tillbaka till skolan. Utan väska. Och med många stopp för att kolla med folk och i mackar osv... Ingen väska. Men som tur var ringde jag till min mobil, och någon svarade! Då var väskan inlämnad till polisen, med allt kvar i. Det var en glad jag som kom en halvtimma sent till lektionen sedan.
tisdag, februari 26, 2008
Förvåning
Hade när jag vaknade nåt vagt minne av att jag faktiskt hade pysslat med Tibicina i natt när jag inte kunde sova. Tänkte att jag väl gjorde nåt smått, skrev nåt eller så. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag visst hade ändrat hela utseendet!
Synd att jag gjorde det, nu finns ju inte det gamla kvar... Men jag antar att jag kan ändra senare om det är så. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka orka mig ut i friska luften en stund!
Synd att jag gjorde det, nu finns ju inte det gamla kvar... Men jag antar att jag kan ändra senare om det är så. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka orka mig ut i friska luften en stund!
Nytt
I brist på sömn och med hjärnan allmänt dimmig så har jag förändrat utseendet på bloggen en aning. Ganska rejält faktiskt. Kanhända ångrar jag det imorgon bitti, men vad sjutton, gjort är gjort och jag orkade inte spara det gamla formatet, så nu får det bära eller brista. Egentligen hade det formatet gjort sig fantastiskt bra till Syrinxx, men det är lite sent påtänkt så jag får ordna till den bloggen en annan dag. Och visst är väl den ändå ganska vilsam?
Nattliga tankar
03.30
Nej. Jag brukar inte sitta uppe så här dags. Jag skulle helst slippa. Men inatt dunkar mitt huvud som om det håller på att sprängas, febern skickar svallvågor av värme genom min kropp och hjärnan vägrar stänga av sig och gå in i viloläge.
Ja, jag är sjuk. Halsont, huvudvärk, feber och allmänt ont i kroppen. Men är det inte då kroppen borde se till att få så mycket sömn som möjligt? Jag har sovit nån timma nu i natt, men det är lögn att lyckas somna om, en timmas väntetid är mer än tillräckligt för att få vem som helst att masa sig ur sängen och i morgonrocken bara för att få lite miljöombyte.
Så nu sitter jag i soffan med datorn i mitt knä och förbannar det faktum att jag inte har 1) en portabel skivspelare och 2) en lagom meningslös ljudbok att sätta på för att låta mig vaggas till sömns av ett svagt mumlande. Inte heller har jag någon som kan klia mig i håret och få mig att slappna av, så nu dricker jag kopiösa mängder vatten, kompletterar senaste Ibumetindosen med Eeze migränmedicin och försöker lura ut bästa sättet att faktiskt somna.
Frågan är om jag ska läsa något? Sätta igång radio via datorn? Sätta på tvn och kolla på nåt tills jag somnar av tristess? Ut vill jag inte gärna gå såhärdags, i alla fall inte ensam, och nåt sällskap har jag inte inom replängds avstånd. Så, tja, jag tar mig en clementin och hoppas på bättre tider. Och väntar på John Blund.
Nej. Jag brukar inte sitta uppe så här dags. Jag skulle helst slippa. Men inatt dunkar mitt huvud som om det håller på att sprängas, febern skickar svallvågor av värme genom min kropp och hjärnan vägrar stänga av sig och gå in i viloläge.
Ja, jag är sjuk. Halsont, huvudvärk, feber och allmänt ont i kroppen. Men är det inte då kroppen borde se till att få så mycket sömn som möjligt? Jag har sovit nån timma nu i natt, men det är lögn att lyckas somna om, en timmas väntetid är mer än tillräckligt för att få vem som helst att masa sig ur sängen och i morgonrocken bara för att få lite miljöombyte.
Så nu sitter jag i soffan med datorn i mitt knä och förbannar det faktum att jag inte har 1) en portabel skivspelare och 2) en lagom meningslös ljudbok att sätta på för att låta mig vaggas till sömns av ett svagt mumlande. Inte heller har jag någon som kan klia mig i håret och få mig att slappna av, så nu dricker jag kopiösa mängder vatten, kompletterar senaste Ibumetindosen med Eeze migränmedicin och försöker lura ut bästa sättet att faktiskt somna.
Frågan är om jag ska läsa något? Sätta igång radio via datorn? Sätta på tvn och kolla på nåt tills jag somnar av tristess? Ut vill jag inte gärna gå såhärdags, i alla fall inte ensam, och nåt sällskap har jag inte inom replängds avstånd. Så, tja, jag tar mig en clementin och hoppas på bättre tider. Och väntar på John Blund.
måndag, februari 25, 2008
Two minds trapped in one body
Idag:
Feber
Tulpaner
Sol
Instängd
Jordgubbar
Sömnlöshet
Ensamhet
Tystnad
Tårar
Hotel Rwanda
Evergrey
Foto
Bloggtankar
Svamp
Cloverfield
Feber
Tulpaner
Sol
Instängd
Jordgubbar
Sömnlöshet
Ensamhet
Tystnad
Tårar
Hotel Rwanda
Evergrey
Foto
Bloggtankar
Svamp
Cloverfield
lördag, februari 23, 2008
Min stora kärlek
Jag är förälskad. Gissa i vem?
Inte någon alls, utan i min underbara lägenhet. I och för sig skulle man kunna säga att det är en hon eller han, men... Nja, inte riktigt. Det är synd bara att jag antagligen inte kommer få bo här mer än det här halvåret. Okej, jag har inte hört nåt, men jag ställer in mig på att vara tvungen att flytta, så kanske jag istället blir glatt överraskad om jag trots allt får bo kvar.
Lägenheten finns att beskåda här för alla nyfikna.
Inte någon alls, utan i min underbara lägenhet. I och för sig skulle man kunna säga att det är en hon eller han, men... Nja, inte riktigt. Det är synd bara att jag antagligen inte kommer få bo här mer än det här halvåret. Okej, jag har inte hört nåt, men jag ställer in mig på att vara tvungen att flytta, så kanske jag istället blir glatt överraskad om jag trots allt får bo kvar.
Lägenheten finns att beskåda här för alla nyfikna.
Barn
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Ser dem leka utanför mitt fönster
Deras värld är en harmoni
och jag lever för rutin
Den eviga monotonin
Barn leker bara
Barn hittar mycket
Barn skrattar mera
Barn vill bara vara barn
Sitter i ett kök klätt med kakel
Försök på försök
Men inga mirakel
Var är barnet i mig
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Fostrad av konstaplar, sablar och gevär
Mitt liv är en G-film utan karaktär
Söker efter dig, barnet i mig
Söker efter mig
Barnet i dig
Ur filmen G!
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Ser dem leka utanför mitt fönster
Deras värld är en harmoni
och jag lever för rutin
Den eviga monotonin
Barn leker bara
Barn hittar mycket
Barn skrattar mera
Barn vill bara vara barn
Sitter i ett kök klätt med kakel
Försök på försök
Men inga mirakel
Var är barnet i mig
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Skratta, sjunga, skrika och gråta
leva som unga i en ändlös gåta
Barn krigar inte
Barn älskar bara
Barn undrar bara
Barn vill bara vara barn
Fostrad av konstaplar, sablar och gevär
Mitt liv är en G-film utan karaktär
Söker efter dig, barnet i mig
Söker efter mig
Barnet i dig
Ur filmen G!
Newsflash
Liten uppdatering på mitt liv:
Jag insåg att jag glömde att berätta det senaste på jobbfronten. (Ja, jobbfronten uppstod alldeles nyss faktiskt!). Jag har sökt en del jobb på sistone, dels lite kommunsaker som personal på ett fritidsområde, bland annat, men också en hel del timviksjobb som vårdbiträde och liknande inom äldreomsorgen här i stan.
I onsdagskväll satt jag och skickade ytterligare ansökningar. Klockan var rätt mycket, och jag lade väl inte ner jättemycket energi på dem, men kände att jag ändå behövde få iväg dem så fort som möjligt. Och gissa vad! I torsdags eftermiddag ringde de minsann från ett demensboende mitt inne i stan och bad mig komma på intervju. Jag blev så paff att jag tappade kalendern på gräsmattan utanför. Jag stod ju i vanlig ordning på balkongen och pratade, det finns liksom ingen mottagning inne i lägenheten (vilken är ett inlägg helt för sig...), och lutade kalendern mot räcket. Och hux flux trillade den bara iväg. Men men, smidig som man är byltade jag på mig och gick ut och hämtade den. Tur att den inte hamnade i hundskiten en halvmeter längre ut i alla fall.
Så, på onsdag blir det intervju!
Jag insåg att jag glömde att berätta det senaste på jobbfronten. (Ja, jobbfronten uppstod alldeles nyss faktiskt!). Jag har sökt en del jobb på sistone, dels lite kommunsaker som personal på ett fritidsområde, bland annat, men också en hel del timviksjobb som vårdbiträde och liknande inom äldreomsorgen här i stan.
I onsdagskväll satt jag och skickade ytterligare ansökningar. Klockan var rätt mycket, och jag lade väl inte ner jättemycket energi på dem, men kände att jag ändå behövde få iväg dem så fort som möjligt. Och gissa vad! I torsdags eftermiddag ringde de minsann från ett demensboende mitt inne i stan och bad mig komma på intervju. Jag blev så paff att jag tappade kalendern på gräsmattan utanför. Jag stod ju i vanlig ordning på balkongen och pratade, det finns liksom ingen mottagning inne i lägenheten (vilken är ett inlägg helt för sig...), och lutade kalendern mot räcket. Och hux flux trillade den bara iväg. Men men, smidig som man är byltade jag på mig och gick ut och hämtade den. Tur att den inte hamnade i hundskiten en halvmeter längre ut i alla fall.
Så, på onsdag blir det intervju!
Ögonblick
Lite fastetsade ögonblick från alla hjärtans dagsmiddagen på Max i vinterstormen finns här, och mysbilder från gårdagens häng med Stinan finns här.
För övrigt blev det lite ändrade planer för helgen, så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Lite plugg under morgondagen i alla fall, men i eftermiddag och i kväll? En promenad, kanske. Och lite fotande!
Och naturligtvis en god bok på kvällskvisten.
För övrigt blev det lite ändrade planer för helgen, så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Lite plugg under morgondagen i alla fall, men i eftermiddag och i kväll? En promenad, kanske. Och lite fotande!
Och naturligtvis en god bok på kvällskvisten.
torsdag, februari 21, 2008
Tillbakablick
Mitt i alla vårkänslor som bubblar runt trots att det inte ens är mars än glömde jag visst bort att berätta om den intressanta början jag hade på den här veckan.
Av olika anledningar var jag inte på KTC för genomgång och övning av kateterisering i fredags som planerat, vilket innebar att jag skulle ta igen det på måndagseftermiddagen. Förmiddagen ägnades åt att öva på att ge injektioner. Plastgummirumpsatrapper kan vara riktigt fascinerande när ett gäng sjuksköterskestudenter (kvinnliga sådana, naturligtvis) ska ge brutala sprutor i dem. Underhållande var det definitivt... Eftermiddagsplanerna gick om intet när jag kom på att vi visst skulle sitta och jobba med ett omvårdnadspm, Hanna, Stina och jag. Sagt och gjort, vi placerade oss vid lämpligt bord, slog på musik, kikade lite på youtube, kollade på galenskaparnaklipp och pratade en himla massa strunt i flera timmar. Gissa hur mycket vi fick gjort? Just det, absolut ingenting. Jag introducerade stina för Zyklon-E, så Stab the nurse är tydligen numera vårt ledmotiv. Inte mig emot, det passar rätt bra.
Tisdagsmorgonen kom jag för sent till övningarna i allmän omvårdnad för att jag hade tagit en halvtimma fel på tiden. Men ingen skada skedd, stackars Niklas fick både frukost, tvätt och renbäddad säng av syster Cia och studenten Stina, minsann. Sedan var det Stinas tur att bli matad, tvättad och omkringskjutsad i sängen, och till sist även min. Det var en intressant förmiddag. Det var liksom bara som en naturlig fortsättning på föregående eftermiddag när alla tre bara skrattade.
Eftersom både Stina och jag hade missat kateteriseringen så gick vi två i samlad tropp (ja, en liten samlad tropp, men väldigt samlade var vi i alla fall!) ner till ackis och KTC för att ansluta oss till grupp J. Det skulle vi inte ha gjort... När läraren kom in blev hon upprörd över att vi var två extra, och värre blev det när ytterligare en extra stövlade in. Det var på gränsen till att Stina och jag tog vårt pick och pack och drog... Otrevligare kärring har världen sällan skådat, det kan jag nästan lova. Men trots stämningen var riktigt jobbig stannade vi, eftersom ingen av oss kände för att komma tillbaka dagen därpå som var enda alternativet. Lektionen började med att vi fick lära oss hur man tar på sig sterila handskar utan att göra dem osterila. Det var ett meck, kan jag lova, men det gick till slut. Sedan började vi med teorin inför kateteriseringen, och då ändrades intrycket av läraren totalt... Hon sa en del fantastiskt roliga saker som gick rakt in i citatboken, och resten av dagen blev riktigt trevlig. Och Stina och jag hade skoj när vi övade på att "hålla penis stadigt" och sätta kateter...
Tisdagkvällen ägnade jag sedan åt första körövningen med VG-kören. Trevligt och fantastiskt skoj att äntligen sjunga i kör igen. Resten av veckan ägnas åt städning, plugg och allmänt softhet. Precis som det ska vara.
Av olika anledningar var jag inte på KTC för genomgång och övning av kateterisering i fredags som planerat, vilket innebar att jag skulle ta igen det på måndagseftermiddagen. Förmiddagen ägnades åt att öva på att ge injektioner. Plastgummirumpsatrapper kan vara riktigt fascinerande när ett gäng sjuksköterskestudenter (kvinnliga sådana, naturligtvis) ska ge brutala sprutor i dem. Underhållande var det definitivt... Eftermiddagsplanerna gick om intet när jag kom på att vi visst skulle sitta och jobba med ett omvårdnadspm, Hanna, Stina och jag. Sagt och gjort, vi placerade oss vid lämpligt bord, slog på musik, kikade lite på youtube, kollade på galenskaparnaklipp och pratade en himla massa strunt i flera timmar. Gissa hur mycket vi fick gjort? Just det, absolut ingenting. Jag introducerade stina för Zyklon-E, så Stab the nurse är tydligen numera vårt ledmotiv. Inte mig emot, det passar rätt bra.
Tisdagsmorgonen kom jag för sent till övningarna i allmän omvårdnad för att jag hade tagit en halvtimma fel på tiden. Men ingen skada skedd, stackars Niklas fick både frukost, tvätt och renbäddad säng av syster Cia och studenten Stina, minsann. Sedan var det Stinas tur att bli matad, tvättad och omkringskjutsad i sängen, och till sist även min. Det var en intressant förmiddag. Det var liksom bara som en naturlig fortsättning på föregående eftermiddag när alla tre bara skrattade.
Eftersom både Stina och jag hade missat kateteriseringen så gick vi två i samlad tropp (ja, en liten samlad tropp, men väldigt samlade var vi i alla fall!) ner till ackis och KTC för att ansluta oss till grupp J. Det skulle vi inte ha gjort... När läraren kom in blev hon upprörd över att vi var två extra, och värre blev det när ytterligare en extra stövlade in. Det var på gränsen till att Stina och jag tog vårt pick och pack och drog... Otrevligare kärring har världen sällan skådat, det kan jag nästan lova. Men trots stämningen var riktigt jobbig stannade vi, eftersom ingen av oss kände för att komma tillbaka dagen därpå som var enda alternativet. Lektionen började med att vi fick lära oss hur man tar på sig sterila handskar utan att göra dem osterila. Det var ett meck, kan jag lova, men det gick till slut. Sedan började vi med teorin inför kateteriseringen, och då ändrades intrycket av läraren totalt... Hon sa en del fantastiskt roliga saker som gick rakt in i citatboken, och resten av dagen blev riktigt trevlig. Och Stina och jag hade skoj när vi övade på att "hålla penis stadigt" och sätta kateter...
Tisdagkvällen ägnade jag sedan åt första körövningen med VG-kören. Trevligt och fantastiskt skoj att äntligen sjunga i kör igen. Resten av veckan ägnas åt städning, plugg och allmänt softhet. Precis som det ska vara.
onsdag, februari 20, 2008
Vårfnitter
Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Buskarna har börjat få gröna blad. Snön lyser med sin frånvaro. Solen värmer skönt. Inombords bubblar det av känslor, fnitter och galenskaper. Tur att det finns folk att fnittra tillsammans med i solen.
Det börjar bli vår helt enkelt.
Det börjar bli vår helt enkelt.
fredag, februari 08, 2008
Valskinerad nåldyna
Jag börjar känna mig lite som en nåldyna. Först blodcentralen förra torsdagen, sedan stickövningar i skolan på fredagen, och ppdtest i måndags. Igår var det dags för avläsning och ytterligare en spruta - BCG-vaccin. Det gjorde inte ett dugg ont, till skillnad från ppdtestet som sved som bara den direkt så sved det här en stund efter, men desan kändes det inte alls. Förrän idag.
Jag har fått en två centimeter i diameter stor bula på armen, ilsket röd och jätteöm. Hela området däromkring gör lite ont om man rör armen lite obekvämt, eller råkar stöta emot nåt. Till och med jackan kändes, liksom!
Jag hoppas verkligen att det ger med sig inom en mycket snar framtid, det känns inte bra om det ska bli till ett sånt där varande sår eller en böld som de sa att det kunde.
Men men, på måndag är det dags för nästa vaccinering - komplettering av alla "barnvaccin" samt hepatit b. Måste komma ihåg att de ska ta dem i högerarmen... Får ju inte vaccinera i samma arm som BCGet! Men sedan dröjer det väl i alla fall en månad innan jag blir stucken igen när hepatiten ska fyllas på. Om det nu inte är så att vi ska öva injektion på varandra. I så fall blir jag ännu mer nåldyna.
Några bilder från den gångna veckan finns här.
Jag har fått en två centimeter i diameter stor bula på armen, ilsket röd och jätteöm. Hela området däromkring gör lite ont om man rör armen lite obekvämt, eller råkar stöta emot nåt. Till och med jackan kändes, liksom!
Jag hoppas verkligen att det ger med sig inom en mycket snar framtid, det känns inte bra om det ska bli till ett sånt där varande sår eller en böld som de sa att det kunde.
Men men, på måndag är det dags för nästa vaccinering - komplettering av alla "barnvaccin" samt hepatit b. Måste komma ihåg att de ska ta dem i högerarmen... Får ju inte vaccinera i samma arm som BCGet! Men sedan dröjer det väl i alla fall en månad innan jag blir stucken igen när hepatiten ska fyllas på. Om det nu inte är så att vi ska öva injektion på varandra. I så fall blir jag ännu mer nåldyna.
Några bilder från den gångna veckan finns här.
fredag, februari 01, 2008
Stick
Jaha. Då har man för första gången utfört något praktiskt som faktiskt gör att utbildningen känns som på riktigt (vilket den ju naturligtvis är, men det har liksom varit lite surrealistiskt hittills). Idag hade basgrupp F sin första lektion i medicinsk teknik - venprovtagning.
Till en början fick vi en genomgång av hur man skulle göra och vad man skulle tänka på, och sedan fick vi öva på att hitta blodkärl som var lämpliga att sticka i på varandra. Större delen av själva övningsmomentet gjorde vi helt realistiskt på gummiarmar specialtilverkade för detta ändamål - jag kan inte säga hur många provrör jag fyllde med rödfärgat vatten under förmiddagens övningstimmar, antagligen en bit över tjugo eller så...
Sedan kom vi då till eldprovet - vi skulle ta prov på människor, på varandra! Jag var sist med att sticka, och det var hur läskigt som helst, men det hela gick bra. I alla fall om man bortser från att jag efter att ha bytt rör inte riktigt fick till det förrän jag hade justerat kanylen lite. Men det gick bra, Sofie som var min försöksperson skrek iaf inte av smärta, och jag gjorde inga större misstag. Det fick bra, helt enkelt.
Nu ska jag äta fredagsmiddag bestående av stekt strimlad kyckling, smaksatt med curry och en gnutta teryakisås, ungsstekt klyftpotatis samt grönsallad och en slurk vin för att ta slut på flaskan. Inte illa va?
Till en början fick vi en genomgång av hur man skulle göra och vad man skulle tänka på, och sedan fick vi öva på att hitta blodkärl som var lämpliga att sticka i på varandra. Större delen av själva övningsmomentet gjorde vi helt realistiskt på gummiarmar specialtilverkade för detta ändamål - jag kan inte säga hur många provrör jag fyllde med rödfärgat vatten under förmiddagens övningstimmar, antagligen en bit över tjugo eller så...
Sedan kom vi då till eldprovet - vi skulle ta prov på människor, på varandra! Jag var sist med att sticka, och det var hur läskigt som helst, men det hela gick bra. I alla fall om man bortser från att jag efter att ha bytt rör inte riktigt fick till det förrän jag hade justerat kanylen lite. Men det gick bra, Sofie som var min försöksperson skrek iaf inte av smärta, och jag gjorde inga större misstag. Det fick bra, helt enkelt.
Nu ska jag äta fredagsmiddag bestående av stekt strimlad kyckling, smaksatt med curry och en gnutta teryakisås, ungsstekt klyftpotatis samt grönsallad och en slurk vin för att ta slut på flaskan. Inte illa va?
torsdag, januari 31, 2008
Blod och is
I morse hade gårdagens underbara snöslask frusit till, så allt var spårigt och eländigt. Det tog mig en halvtimme till skolan eftersom jag cyklade i ultrarapid, och väl där blev det grupparbete. Artikelgransking minsann. Skittråkigt. Men det blev vissa rätt intressanta diskussioner utifrån artikeln vi snackade om - om akutppiller och vilka som använder dem och varför, särskilt när vi svävade ut lite väl långt.
På vägen hem skuttade Sofie och jag in på blodcentralen och tog blodprov för att kolla om man får lämna blod eller inte. Åtta rör, går snabbt som sjutton!
Hade en jättetrevlig ssk som tog hand om mig, och när jag berättade att jag precis börjat plugga till sska så förklarade han varenda grej han gjorde, gav mig lite tips om hur man skulle göra för att det skulle bli så enkelt som möjligt för att ta blodprov m.m. Mycket trevligt med tanke på att det imorgon är dags för vår första medicinsktekniska övning - venprovtagning! Vi kommer få sticka först i låtsasarmar, men sedan också i varandra. Det är ju bara att hoppas på att man inte darrar ihjäl den stackars patientens blodkärl...
Det är inte utan att det känns lite läskigt, men med lite övning ska jag nog klara det här också. Hoppas det kommer blod. :)
På vägen hem skuttade Sofie och jag in på blodcentralen och tog blodprov för att kolla om man får lämna blod eller inte. Åtta rör, går snabbt som sjutton!
Hade en jättetrevlig ssk som tog hand om mig, och när jag berättade att jag precis börjat plugga till sska så förklarade han varenda grej han gjorde, gav mig lite tips om hur man skulle göra för att det skulle bli så enkelt som möjligt för att ta blodprov m.m. Mycket trevligt med tanke på att det imorgon är dags för vår första medicinsktekniska övning - venprovtagning! Vi kommer få sticka först i låtsasarmar, men sedan också i varandra. Det är ju bara att hoppas på att man inte darrar ihjäl den stackars patientens blodkärl...
Det är inte utan att det känns lite läskigt, men med lite övning ska jag nog klara det här också. Hoppas det kommer blod. :)
måndag, januari 28, 2008
En ovanligt dålig dag
Den här dagen blev...intressant. Monsterhuvudvärken sen i morses gick över så småningom, och nu är det bara ett dovt bultande kvar. Nog så jobbigt, men i alla fall skönt att det värsta är över igen. Nåväl. Jag har under eftermiddagen lyckats med att få ett eluttag i handen. Det lossnade när jag skulle dra ur en sladd ur kontakten, höll emot, men nog sjutton lossnade den ändå. Så himla typiskt! Och det var ändå det uttaget de var här och lagade för inte alls länge sedan!
Men inte nog med det. Lite senare skulle jag sätta mig på stolen, men precis när jag drog ut den så trillade den ihop. Mina köksstolar är minsann inte att leka med - tror bestämt att jag ska gå lös på dem med karlsson klister och en del spik. Jag kan ju inte dras med köksstolar som hotar att falla i bitar när man ska sitta eller stå på dem!
Slutligen lyckades jag hälla en del vinbål på mig eftersom korken inte satt på ordentligt och flaskan vällte när jag öppnade kylskåpsdörren.
Ska jag alltid råka ut för så här mycket grejer?
Men inte nog med det. Lite senare skulle jag sätta mig på stolen, men precis när jag drog ut den så trillade den ihop. Mina köksstolar är minsann inte att leka med - tror bestämt att jag ska gå lös på dem med karlsson klister och en del spik. Jag kan ju inte dras med köksstolar som hotar att falla i bitar när man ska sitta eller stå på dem!
Slutligen lyckades jag hälla en del vinbål på mig eftersom korken inte satt på ordentligt och flaskan vällte när jag öppnade kylskåpsdörren.
Ska jag alltid råka ut för så här mycket grejer?
What matters
Sitter hemma, nedbäddad i soffan. Jag har haft en hemsk huvudvärk i flera dagar, men nu är det värre än det har varit. Struntar i dagens föreläsningar och satsar på att kurera mig istället. Promenad, massor av vatten, huvudvärkstabletter och vila. Förhoppningsvis hjälper det lite iaf.
Har ägnat förmiddagen åt att se Lords of Dogtown, en film om ett gäng killar som tar skateboardåkandet till en ny nivå och påverkar hela skateboardkulturen. Den utspelar sig i Venice, Californien, under 70-talet, och ett stort fokus läggs på vänskap och hur vänskapen mellan killarna förändras när de blir kända. Både en film som är tänkvärd, som lämnar en tagg i hjärtat, men som också är riktigt häftig med allt skateboardåkande även för en icke-intresserad som jag. Kan verkligen rekommendera den!
Jag tror jag ska ta en till luftrunda. Alltså en till kortpromenad runt kvarteret för att få lite frisk luft. Eller kanske sätta mig på balkongen en stund... Fast då krävs det en del filtar och så - det är inte precis varmt ute!
Har ägnat förmiddagen åt att se Lords of Dogtown, en film om ett gäng killar som tar skateboardåkandet till en ny nivå och påverkar hela skateboardkulturen. Den utspelar sig i Venice, Californien, under 70-talet, och ett stort fokus läggs på vänskap och hur vänskapen mellan killarna förändras när de blir kända. Både en film som är tänkvärd, som lämnar en tagg i hjärtat, men som också är riktigt häftig med allt skateboardåkande även för en icke-intresserad som jag. Kan verkligen rekommendera den!
Jag tror jag ska ta en till luftrunda. Alltså en till kortpromenad runt kvarteret för att få lite frisk luft. Eller kanske sätta mig på balkongen en stund... Fast då krävs det en del filtar och så - det är inte precis varmt ute!
torsdag, januari 24, 2008
Ny dag - nya utmaningar - ny lista!
Fiaskot med gårdagens att-göra-lista blev ett faktum. Totalt lyckades jag genomföra en (1) av punkterna på den, och minst en, antagligen flera tillkom. Jag tror att jag kanske eventuellt måste göra ett rejält ryck idag. Det är mycket som ska göras, om tolv timmar är familjen här, och lagom till i eftermiddag någon gång är det skönt att vara klar med allt flängjobb. Då kan man sätta sig ner i lugn och ro och se till att få allt som ska skrivas gjort. Kanske läsa det där som ska läsas också... Måste ju på nåt sätt ha gjort klart det innan de andra dyker upp!
Den reviderade att-göra-listan ser alltså ut som följer:
[x] diskberget ska tas om hand
[ ] inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
[x] lägenheten ska städas grundligt
[ ] tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
[x] kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
[x] webbföreläsningen i etik borde ses
[ ] artikelgranskningsartiklarna ska läsas
[ ] en lista/schema över all skolgång och allt som ska läsas och göras de närmaste åtta veckorna ska sammanställas
Naturligtvis att följas upp under dagen. Klarar jag det, månntro?
Den reviderade att-göra-listan ser alltså ut som följer:
[x] diskberget ska tas om hand
[ ] inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
[x] lägenheten ska städas grundligt
[ ] tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
[x] kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
[x] webbföreläsningen i etik borde ses
[ ] artikelgranskningsartiklarna ska läsas
[ ] en lista/schema över all skolgång och allt som ska läsas och göras de närmaste åtta veckorna ska sammanställas
Naturligtvis att följas upp under dagen. Klarar jag det, månntro?
onsdag, januari 23, 2008
Ur mörkret i ljuset.
Jag säger bara Eluvium.
Lyssna på plattan Copia och säg att allting kommer ordna sig. Den andas avslappning, styrka, skönhet.
Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen - låten Prelude for time feelers går att lyssna på hur många gånger som helst. Och är man lite nere och trött, irriterad och sur är det faktiskt ett riktigt bra sätt att bara vara i sina känslor och låta dem landa. Jag lovar - efter några varv med låten känns allting mycket bättre!
Och för övrigt tycker jag inte om när livet inte blir som man tänkt sig, eller saker och ting bara blir konstiga. Så det så.
Lyssna på plattan Copia och säg att allting kommer ordna sig. Den andas avslappning, styrka, skönhet.
Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen - låten Prelude for time feelers går att lyssna på hur många gånger som helst. Och är man lite nere och trött, irriterad och sur är det faktiskt ett riktigt bra sätt att bara vara i sina känslor och låta dem landa. Jag lovar - efter några varv med låten känns allting mycket bättre!
Och för övrigt tycker jag inte om när livet inte blir som man tänkt sig, eller saker och ting bara blir konstiga. Så det så.
Saker att göra
Idag var det riktigt segt att gå upp. Somnade inte före halv tre, gick upp halv åtta. Av någon konstig anledning drömde jag en mardröm med massa konstigheter som jag inte minns, men en detalj finns kvar: jag var tydligen höggravid. Det var ganska skönt att vakna och upptacka att magen var platt (nåja, inte gravid i alla fall) då kan jag säga.
Hade en rätt seg förmiddagsföreläsning om vårdhygien och blodsmitta, och om vinterkräksjuka. Nu igen... Jag blir ju nästan rädd för att sticka näsan utanför ytterdörrn när hygiensjuksköterskan går på sådär! Men men, man måste ju leva och kan inte sitta hemma hela tiden. Så jag lunchade med Jimmy och Johanna på Upplands istället. Mycket trevligt, även om pastan var lite väl välkokt, om man säger så. Sedan stack jag hem för att försöka få nåt gjort, men fastnade vid datorn och lite grejer som var tvungna att fixas omgående så nu är det dags att slita sig.
Har en diger lista på saker som ska göras idag, eller senast imorgon:
- diskberget ska tas om hand
- inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
- lägenheten ska städas grundligt
- tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
- kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
- webbföreläsningen i etik borde ses
- artikelgranskningsartiklarna ska läsas
Återkoppling imorgon bör göras så att jag inte missar nåt innan familjen invaderar imorgonkväll.
För övrigt tänker jag kika på en eller några Heathfilmer ikväll. Det känns liksom rätt.
Hade en rätt seg förmiddagsföreläsning om vårdhygien och blodsmitta, och om vinterkräksjuka. Nu igen... Jag blir ju nästan rädd för att sticka näsan utanför ytterdörrn när hygiensjuksköterskan går på sådär! Men men, man måste ju leva och kan inte sitta hemma hela tiden. Så jag lunchade med Jimmy och Johanna på Upplands istället. Mycket trevligt, även om pastan var lite väl välkokt, om man säger så. Sedan stack jag hem för att försöka få nåt gjort, men fastnade vid datorn och lite grejer som var tvungna att fixas omgående så nu är det dags att slita sig.
Har en diger lista på saker som ska göras idag, eller senast imorgon:
- diskberget ska tas om hand
- inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
- lägenheten ska städas grundligt
- tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
- kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
- webbföreläsningen i etik borde ses
- artikelgranskningsartiklarna ska läsas
Återkoppling imorgon bör göras så att jag inte missar nåt innan familjen invaderar imorgonkväll.
För övrigt tänker jag kika på en eller några Heathfilmer ikväll. Det känns liksom rätt.
tisdag, januari 22, 2008
R.I.P
Sent nu i kväll kom beskedet om att Heath Ledger, en av Hollywoods största skådespelare just nu, hittades död i sin lägenhet idag. Det är tragiskt att en 28-åring, med en dotter på två år, ska dö av vad som misstänks vara en överdos på det här sättet.
Just nu är jag lite chockad. Ledger har, ända sedan jag såg hans genombrottsfilm, 10 Things I Hate About You, varit min absoluta favoritskådespelare, och det är inte många av hans filmer som jag inte har sett om och om igen. Casanova, Brokeback Mountain och A Knight's Tale I är bara några av alla de filmer som han deltagit i.
I mina ögon var han en väldigt duktig skådespelare, och nog var jag nog lite småkär i honom som tonåring, det kan jag inte förneka.
Det är alltid sorgligt när någon dör ung. När personen dessutom har familj, och är känd och omtyckt av många människor blir det på något sätt ännu värre. Jag hoppas att filmvärlden aldrig glömmer honom.
Rest in peace, Heath.
Just nu är jag lite chockad. Ledger har, ända sedan jag såg hans genombrottsfilm, 10 Things I Hate About You, varit min absoluta favoritskådespelare, och det är inte många av hans filmer som jag inte har sett om och om igen. Casanova, Brokeback Mountain och A Knight's Tale I är bara några av alla de filmer som han deltagit i.
I mina ögon var han en väldigt duktig skådespelare, och nog var jag nog lite småkär i honom som tonåring, det kan jag inte förneka.
Det är alltid sorgligt när någon dör ung. När personen dessutom har familj, och är känd och omtyckt av många människor blir det på något sätt ännu värre. Jag hoppas att filmvärlden aldrig glömmer honom.
Rest in peace, Heath.
Snöigt
Kom utanför dörren efter lunch för att snabbt och lätt ta mig upp till skolan medelst cykel, och vad ser jag? Världen har blivit vit! Nåja, tidsbrist som jag hade slängde jag mig upp på cykeln (som faktiskt höll luften, måste varit nåt konstigt med den igår) och trampade mot skolan. Och höll på att glida rakt ut i gatan liggandes när jag bromsade lite väl häftigt. Som tur var lyckades jag få styr på både mig själv och cykeln och undvek allt vad olyckor heter. Resten av vägen upp var som vanligt lite jobbig i slutet, men lugn.
Imorgon har jag förmiddagsföreläsning på Ackis, vilket är skönt. Det går så mycket snabbare att ta sig dit än att ta sig till skolan. Nackdelen är att jag knappt vågar sätta foten på bygget efter måndagens föreläsning och info om att vinterkräksjukan härjar där. Men jag måste väl, antar jag. Det KAN ju sägas nåt nytt som jag inte har hört förut. Och visst kan det väl vara nyttigt att öva sig i att sprita sina händer?
Imorgon har jag förmiddagsföreläsning på Ackis, vilket är skönt. Det går så mycket snabbare att ta sig dit än att ta sig till skolan. Nackdelen är att jag knappt vågar sätta foten på bygget efter måndagens föreläsning och info om att vinterkräksjukan härjar där. Men jag måste väl, antar jag. Det KAN ju sägas nåt nytt som jag inte har hört förut. Och visst kan det väl vara nyttigt att öva sig i att sprita sina händer?
Väckarklockans förbannelse
Finns det nåt värre än att vakna av väckarklockan bara några få timmar efter att man somnade till att börja med, och att då dessutom inte känna sig utvilad för fem öre?
Ja, faktiskt. Att vakna av sig själv, flera timmar efter att klockan borde ringt, bara för att inse att skolan började för en kvart sedan och väckarklockan har stannat på 20 över fem. Underbart. Det hände mig nu idag, och just då är det inte läge att stressa, eftersom man ändå kommer ha missat över halva föreläsningen om man lyckas hinna dit innan den är slut över huvud taget. Istället satsar jag på den obligatoriska träffen senare idag. Första lektionen med basgrupp F, första riktigt intressanta delen (hoppas jag). Gårdagens föreläsning i vårdhygien bjöd ju inte på några som helst nyheter, det enda föreläsaren lyckades med var att göra mig halvt skräckslagen för att vistas på Akademiska sjukhuset på grund av vinterkräksjukeutbrottet där, emetofob som jag är. Nåja, med lite tur kanske jag rent av slipper tenta vissa delar av det här, vilket vore väldigt skönt. Inte för att jag inte skulle gå på föreläsningarna ändå, men det är ju skönt att slippa plugga till en tenta i alla fall!
Nu sitter jag och väntar på att min lunch ska bli klar, klyftpotatis och stekt tofu blir det idag. Ska laga lite rejälare käk ikväll - nudelwook tänkte jag mig då, men det finns inte riktigt tid till det nu, eftersom jag ska vara på skolan vid fem i ett och träffa gruppen lite innan lektionen börjar. Måste bara ta reda på vart vi egentligen ska vara...
Annars känns det skönt att skolan iaf har kommit igång, även om det inte är jätteintensivt. Måste börja leta böcker nu, för det känns som det är dags att börja hänga med i litteraturen snarast, faktiskt. Om inte annat för att slippa stressa senare...
Ja, faktiskt. Att vakna av sig själv, flera timmar efter att klockan borde ringt, bara för att inse att skolan började för en kvart sedan och väckarklockan har stannat på 20 över fem. Underbart. Det hände mig nu idag, och just då är det inte läge att stressa, eftersom man ändå kommer ha missat över halva föreläsningen om man lyckas hinna dit innan den är slut över huvud taget. Istället satsar jag på den obligatoriska träffen senare idag. Första lektionen med basgrupp F, första riktigt intressanta delen (hoppas jag). Gårdagens föreläsning i vårdhygien bjöd ju inte på några som helst nyheter, det enda föreläsaren lyckades med var att göra mig halvt skräckslagen för att vistas på Akademiska sjukhuset på grund av vinterkräksjukeutbrottet där, emetofob som jag är. Nåja, med lite tur kanske jag rent av slipper tenta vissa delar av det här, vilket vore väldigt skönt. Inte för att jag inte skulle gå på föreläsningarna ändå, men det är ju skönt att slippa plugga till en tenta i alla fall!
Nu sitter jag och väntar på att min lunch ska bli klar, klyftpotatis och stekt tofu blir det idag. Ska laga lite rejälare käk ikväll - nudelwook tänkte jag mig då, men det finns inte riktigt tid till det nu, eftersom jag ska vara på skolan vid fem i ett och träffa gruppen lite innan lektionen börjar. Måste bara ta reda på vart vi egentligen ska vara...
Annars känns det skönt att skolan iaf har kommit igång, även om det inte är jätteintensivt. Måste börja leta böcker nu, för det känns som det är dags att börja hänga med i litteraturen snarast, faktiskt. Om inte annat för att slippa stressa senare...
söndag, januari 20, 2008
Tanketimmar i Sigtuna
Efter flera dagars intensiv nollning, info och runtflängande i Uppsala har lugnet sänkt sig. Jag sitter i en av de små samlingssalarna på Sigtuna Folkhögskola och funderar över min plötsliga lediga eftermiddag. Visserligen kommer jag få i uppdrag att köra och hämta flera medlemmar ur den nordiska samarbetskommittén, men det är liksom inte nåt som stör min fridfulla stund utan snarare känns som ett roligt avbrott. Trots allt är det ju det jag är här för – att lära känna de andra sju medlemmarna och att tillsammans med dem utforma och dra upp riktlinjer för det kommande samarbetet oss emellan.
Medan tankarna flödar och rör sig fritt runt varandra vandrar blicken runt i rummet. Två tavlor, vid första anblicken utan motiv, händer sida vid sida framför mig. Den ena med olika nyanser av svart, vitt och grått, den andra med rött, blått, och gult. De är varandras kontraster, men ändå inte. För där den ena skapar djup och rörelse endast med hjälp av gråskala och korta penseldrag som liksom skapar en bild av kallt hårt regn mot en fönsterruta ger den andra en känsla av värme, eld och djup. Tankarna går till en skog i brand, en skog som är helt övertänd, där man inte längre kan skönja några egentliga konturer annat de långa, utbredda lodräta penseldragen som driver fram trädstammarnas form, slickade av eldslågorna. I det dunkla ljuset förnimmer snarare än ser jag färger även i gråskalan. Blått och grönt verkar träda fram när jag försjunker i det oregelbundna mönstret. Två så olika tavlor, men ändå hänger de samman så starkt att bandet mellan dem nästan träder fram fullt synligt på väggen. De inbjuder till eftertanke och tolkningar långt fler än vad som först verkar möjligt. Motiven framträder ett efter ett ur de vid första anblicken oregelbundna, oplanerade penseldragen. Så olika, men ändå så lika.
Ju längre jag sitter här, desto mer känner jag hur jag slappnar av. De senaste veckornas stress över uppsatsskrivande, flytt, nya vänner och uppstartad utbildning släpper, och lämnar utrymme för känslor och tankar som länge trängts bort ur medvetandet. Allt mer fokuserar jag på nu och här, på min uppgift, mina tankar, min vilja att göra helgen till något bra. Trots allt är det nu det händer, och just nu är det här centrum är!
torsdag, januari 10, 2008
Jobbigheter
I måndags lämnade jag - äntligen - in uppsatsen, som jag för övrigt inte är särskilt nöjd med, men som förhoppningsvis blir godkänd och så är det inte mer med det. Det är bara en liten detalj kvar. Opponeringen. Jag fasar för den, och är hur nervös som helst. Inte för vad opponenten kan komma att säga, utan vad seminarieledaren har att bidra med. Förhoppningsvis är det saker som jag kan svara på, som jag HAR svar på. Annars kommer det bli skitjobbigt. Men ja, den dagen den sorgen. På fredag gäller det, sen är det avklarat iaf.
Fick idag reda på att jag börjar nästa kurs (och program!) nere i Uppsala redan nu på tisdag, vilket kom lite som en chock. Trodde inte jag skulle börja förrän en vecka senare, men tji fick jag. Nu jobbar jag på att lösa uppkopplingsfrågan. Men med lite tur kanske jag inte behöver fundera på det förrän i mitten av mars - om jag lyckas få igång mitt mobila modem så att det funkar med min nya dator vill säga. Annars sitter jag där i min lilla två, ensam och utan uppkoppling hela våren. Och det finns inte med i min världsbild! Jag MÅSTE kunna vara uppkopplad, om inte hela dagarna så i alla fall då och då, framförallt på kvällarna. På nåt sätt måste jag lösa det där, frågan är väl bara hur...
Såg att någon från UUs it/telefoniavdelning har ringt mig nu ikväll. Jag HOPPAS verkligen att denna någon hör av sig imorgon, och att det inte är nåt jobbigt som de har att säga. Jag vill ju inte gärna få reda på att jag inte kommer få börja, eller nåt annat lika traumatiskt...
Nåja, problem är till för att lösas, och jag antar att det mesta kommer fixa sig under morgondagen eller så. Nu ska här i alla fall sovas!
Fick idag reda på att jag börjar nästa kurs (och program!) nere i Uppsala redan nu på tisdag, vilket kom lite som en chock. Trodde inte jag skulle börja förrän en vecka senare, men tji fick jag. Nu jobbar jag på att lösa uppkopplingsfrågan. Men med lite tur kanske jag inte behöver fundera på det förrän i mitten av mars - om jag lyckas få igång mitt mobila modem så att det funkar med min nya dator vill säga. Annars sitter jag där i min lilla två, ensam och utan uppkoppling hela våren. Och det finns inte med i min världsbild! Jag MÅSTE kunna vara uppkopplad, om inte hela dagarna så i alla fall då och då, framförallt på kvällarna. På nåt sätt måste jag lösa det där, frågan är väl bara hur...
Såg att någon från UUs it/telefoniavdelning har ringt mig nu ikväll. Jag HOPPAS verkligen att denna någon hör av sig imorgon, och att det inte är nåt jobbigt som de har att säga. Jag vill ju inte gärna få reda på att jag inte kommer få börja, eller nåt annat lika traumatiskt...
Nåja, problem är till för att lösas, och jag antar att det mesta kommer fixa sig under morgondagen eller så. Nu ska här i alla fall sovas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)