Ingenmansland

Jag har blivit smått besatt. Igen. Och naturligtvis handlar det om musik. Igen.

Som inspiration för lajvet Ingenmansland som jag var på i slutet av juli, (som för övrigt var kanon!), och som exempel på musik som skulle fungera (i princip var det bara musik som var undantaget från vår "vanliga" värld - om man bortser från att vi gick ungefär 15 år fram i tiden, samt hade överlevt ett världskrig med atombomber och de efterföljande peståren) fanns bland annat Dan Berglund och Volodja.

Dan Berglund har jag lyssnat lite på i samband med min proggperiod (som kanske inte är helt slut än), men Volodja var en helt ny bekantskap, som jag inte kan släppa alls. De gör egna tolkningar av Vysotskijs texter, och det är ett härligt röj i låtarna, samtidigt som det är en speciell ton i texterna. Det kan förstås bero på att jag förknippar dem med Ingenmansland, men de ger ändå en väldigt särskild känsla inom mig.

Min absoluta favorit (av dem jag ha hört - har inte lyckats skaffa skivorna än) är just Ingenmansland, som är fantastiskt härlig. Lyssna på Volodja och bli glad. Eller ledsen, vemodig, sorgsen, eftertänksam, road. Skratta, gråt. Mycket känslor. Mycket vilja. Och underbart resultat!

Volodja kan man lyssna på här om man vill.