Så var vi här igen. Sommarens sista solstrålar har farit förbi för länge sedan, och nu väntar höstens mörka kvällar, stormiga dagar och regniga nätter. Den där mörka, bistra tiden som inte verkar ha nåt slut. Tills plötsligt världen är vit igen. Vit av snö, gnistrande, glimmande, skimrande vita snöflingor som lägger sitt täcke över allt som inte har liv nog att skaka den av sig.
På nåt sätt är det en härlig tid, höstens långa väntan efter ljuset och kylan som man vet kommer, trots att det kan verka så avlägset. Det är nu man kan kura ihop sig under filten med en bra bok och en stor kopp te i handen. Se på en bra film, njuta av nybakta scones runt köksbordet med tända ljus och i goda vänners lag. Man kan spela de där spelen man aldrig tar sig tid att spela under sommaren när allt är lek, sol och varma sommarnätter, träffa de där vännerna, gå de där långa promenaderna, lyssna på de där skivorna som tiden inte räcker till för annars.
Regnet som smattrar mot rutorna, löven som har blivit gula, röda, bruna och singlar runt, runt i den piskande vinden. Det är då jag vill ta fram penseln för att måla av de vackra färgerna, visa skiftningarna i nyanser mellan lönnrött, ekbrunt och björkgult, med svepande penseldrag redogöra för allt det är som får mig att andas, att vilja leva ännu en dag. Men eftersom mina konstnärliga talanger sviker mig, så blir det istället pennan som får måla känslor, tankar och drömmar i ord. I form av meningar, som tillsammans blir en helhet växer mitt förflutna, mitt nu och kanske också min framtid fram, om och om igen över det bleka papprets rader.
Att befästa sitt liv i bläck är en process, en böljande förändring som hela tiden skiftar form och konsistens. Någonstans där ute, någon gång, kommer den att bli fast och solid, att bli till beständighet. Men inte idag, inte under höstens mörka timmar. Ännu är det för tidigt för livet att bestämma sig för vart det vill föra mig. Därför skiftar det ständigt skepnad, och skapar ständigt nya vägar, vägar som jag bestämmer mig för att följa tills jag ser slutet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar