Tankespiraler av drömmar

Ibland kan man undra varför vissa saker återkommer gång, på gång, på gång, utan att man nånsin får reda på varför. Drömmar, tankar, önskningar... Samma saker som mal och mal, och varje gång undrar man vad det är ens undermedvetna försöker säga en, egentligen. Kanske är det ett sätt att bearbeta redan upplevna händelser, kanske ett sätt att försöka förutse framtiden?

Hur kommer det sig egentligen att vissa saker, ljud, dofter betyder så mycket för en enda person? När man hör den där speciella låten börjar det pirra i bröstet, långt därinne och man känner sig så levande! Allt jobbigt försvinner, allt blir lätt, lätt, och man nästan flyger fram. Sådana ögonblick är ganska sällsynta, men när de kommer lyfter de upp en, så att man orkar en stund till, ännu några dagar i det gråa vardagsträsket som är fullt med valfläsk och anorektiska modeller i busskurerna.

Sådana ögonblick upplever jag varje gång jag lyssnar på min skiva med Tsunami, den taikoensemble som jag var en del av under en tid. Det är stark, dynamisk, känslofylld musik med melodiska flöjter och stark trummor som tillsammans ger en spänning som får hela mig att vibrera, snurra, dansa. Ytterligare en dimension läggs till detta, när även minnen från spelningar, stunder med gruppen, och bilfärder bidrar men känslostormar och minnesbilder. Tsunami är borta, men skivan finns kvar. Känslan, minnena, människorna. Och jag har förmånen att kunna plocka fram de där ögonblicken, ur det röda fodralet med den gamla kinesiska trumman Berit på utsidan, bara för att kunna njuta, för att få sväva fram på vingar och övervinna livets svårigheter ännu en dag.