Repeat

Vissa dagar hamnar jag på repeat, precis som jag ibland kan lyssna på samma låt hela dagen. Eller i alla fall samma skiva. Och idag har det varit Thåströms "flicka med guld". Det är en alldeles fantastiskt text, som tillsammans med en mjuk melodi och stilla gitarrkomp i kombination med hans lite raspiga röst blir till nåt alldeles underbart. Jag kan lyssna på den gång på gång, utan att tröttna alls. Just den låten har något magiskt, skimrande över sig. Orden är poesi som tål att om och om igen framviskas i melodi.

Flicka med guld

Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll
och klär mig för att gå på kalas.
I en bok som jag sparat enkom för denna natt
ska jag skriva dem vackraste ord.

Sen målar jag om december till augusti för att
få klä mig i handskar och hög hatt.
Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
och lägger dem i en liten blå ask.

Och ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Nä, ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.

Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
att det är lugnet som jagat dig tills nu.
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
och jag vet att ljusen aldrig tar slut.

Och ljuset skall vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö.
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
skiftar den färg från blå till röd.

Och ingen vet om att jag ska ge den till...

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När Du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.

Och ingen vet om att jag ska ge mig till...
En flicka med guldbruna ögon.

Vissa dagar sättar man till och med sig själv på repeat. Man gör samma saker, följer samma rutin om och om igen. Sätta in foton i album, sätta in papper i pärm, plugga i formen läsa-översätta-skriva... Kanske är det så att själva livet går på repeat ibland? Man går upp, duschar-klärsig-äter, går till skolan, kommer hem, pluggar, tränar, äter, ja ni vet. Dag in och dag ut, år efter år.

Jag tror att den där rutinen måste brytas då och då. Inte av något så banalt som en tur ner på stan nån gång eller ett byte av ICA, utan nåt mer, nåt drastiskt. Man måste våga ändra på sig och sina ramar för att inte fastna i gamla hjulspår. Byta riktning och våga prova nya stigar. Själv har jag gjort det ett par gånger hittills, och fler kommer det säkert bli, men just nu är jag ganska nöjd med att ha "Flicka med guld" på repeat på stereon, och att harva på som jag brukar. Det känns tryggt!

Vare sig livet är upprepande och enahanda eller inte kan dagarna ändå bjuda på överraskningar. Dagens ar riktigt, riktigt stor; det har snöat! Wiihii och jippi och jubel! Äntligen kommer det snö, och lyser upp lite i det alldeles för mörka mörkret. Underbart! Nu återstår bara att se om det kanske, eventuellt kan tänkas komma mera snö i natt, och kanske till och med ligga nån dag, det vore väl härligt?