Två gånger varje år, dels när sommaren så smått börjar dra sig mot höst och dels när nyårsklockorna har klingat ut och det nya året sätter igång så sakteliga, gör sig habegäret påminnt. Jakten på den mest perfekta, finaste och mest praktiska kalendern tar sin början.
Hur ser då egentligen den bästa kalendern ut? Ja, det är just detta som är problemet. Kalendrarna kommer i alla storlekar, former och färger. Vissa har mycket utrymme att skriva på, andra lite. En del har till och med hur mycket anteckningsyta som helst, i kombination med ytterst liten yta per dag. Men tro inte att det trots detta gigantiska utbud finns någon som passar just mig.
Trots många långa upprepade turer till stadens bokhandlar är det ytterst sällan man kommer hem med en kalender som känns helt rätt i väskan. Antingen är formen fel, färgen ful eller så vet man redan från början med sig att man aldrig i livet kommer få plats med allt viktigt som ska skrivas. Man är ju trots allt väldigt, väldigt upptagen och behöver mycket utrymme för att kunna planera sina aktiviteter.
I går var det dags igen. Årets första kalender skulle inköpas. Efter flera vändor kring hyllorna i etablerade bok- och pappershandlar såväl som på de större varuhusen fick jag ändå ge mig. Inte heller i år har någon lyckats producera en kalender med precis lagom skrivutrymme, lagom format och rätt typ av kolumner.
Som den mycket ansvarsfulla person jag är (host) tog jag beslutet att denna gång skulle ingen nästan-tillräckligt-bra kalender inköpas. Istället blir det till att rota fram en trevlig anteckningsbok, ett par pennar och en linjal och på egen hand skapa det nästintill ouppnåliga; den perfekta kalendern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar