Tillbakablickar

Ibland måste man börja fundera på det som man redan har lagt bakom sig. Det kan handla om relationer med andra människor, om handlingar, om händelser eller om längre perioder i livet. Ett sådant tillfälle har jag haft de senaste dagarna när jag, mer eller mindre konstant, har suttit och tänkt tillbaka på tiden i Kristinehamn.

Det är konstigt, men så fort man börjar tänka på något som inte har varit helt trevligt så kommer känslorna från det där speciella tillfället tillbaka och liksom översköljer en. Och det finns absolut ingenting man kan göra åt det. Inget alls.

Jag har precis (nåja, i onsdags, men ändå!) skrivit klart min praktikrapport om tiden i Kristinehamn. Men den handlar egentligen bara om själva jobbet och praktikplatsen. Allt annat runt omkring, som stället man bor på exempelvis, har bara flugit runt i huvudet medan man har gjort sig av med allting som handlade om praktikuppgifter, handledare och sånt.

På ett sätt är det skönt att faktiskt få tillfälle att bearbeta allt det där. Samtidigt vill jag bara glömma. Inte praktiken, men den där tiden i tråkiga lilla Kristinehamn då jag verkligen var ensam. Det är väl säkert så att även det var en nyttig erfarenhet, men vem vill minnas sådant som har varit riktigt riktigt jobbigt?

Nu ska jag bara klara av opponeringen, och förhoppningsvis inte behöva komplettera själva rapporten. Sen är vårterminen officiellt avslutad och avklarad!