Jordgubbar och klimatfunderingar

Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste det här. Jordgubbar mitt i vintern, (ja, här uppe är det kallt och snöigt - alltså är det mitt i vintern), knepigt värre.

Kanske är det bara jag, men det känns som om det de senaste åren har varit mer och mer konstiga saker som händer vid fel tidpunkt på året. Träd som knoppas redan på hösten, blommor som kommer fram i januari och nu dessa jordgubbar i mitten av november... Eller har det alltid varit så, bara att ingen har påpekat det tidigare?

Tankarna kommer inte helt osökt in på allt prat om klimathotet. Det är svårt att veta vad man egentligen ska tro, för varje argument för att hotet är verkligt finns det ett motargument av samma dignitet, och det är svårt även för någon som försöker hålla sig insatt att reda ut vad som egentligen är mest sannolikt och riktigt.

Jag kan tycka att det finns mer akuta problem att ta tag i just idag. Samtidigt kan man inte skjuta klimat- och miljöproblemen på framtiden - förr eller senare kommer det att vara för sent för att göra någonting åt saken. Det är oroväckande, men inte överraskande, när människor tar klimathotet på större allvar och ser det som ett större problem, än exempelvis de pågående svältkatastrofer som återkommer år efter år i samma områden i vissa delar av Afrika. Återigen är det människans oförmåga - eller kanske också i många fall ovilja - att se det som händer långt bort som något som berör alla som spökar. Varför bry sig om de tusental som dör av någon sjukdom som bara finns just på den där kontinenten och aldrig kommer bli ett problem för oss här? Vad gäller klimathotet kommer det i det långa loppet påverka alla, överallt. Kanske är det därför en medialt större fråga och något som är lättare att relatera till när det inte bara hotar människor långt bort i andra delar av världen?

Samtidigt kan man fråga sig vad som är viktigast: rädda liv nu så att det finns någon kvar att rädda jorden för sedan, eller att göra så mycket sommöjligt för klimatet nu och sedan ta hand om de människor som finns kvar? Vi i de rikare delarna av världen måste ta på oss ett ansvar för de konsekvenser våra handlingar ger. Samtidigt är det svårt att vara engagerad i alltför många frågor samtidigt, i alla fall om man vill kunna göra bästa möjliga insats överallt, de ekonomiska resurserna finns men frågan är om man kan, och vill, frigöra tillräckligt på en gång för att kunna hantera "enstaka" svältkatastrofer, epidemier och utbredd fattigdom och konflikter samtidigt som man hindrar klimatet att förändras alltför mycket. Om det ska lyckas måste en attitydförändring till, bland vanliga svenssons som du och jag, men också bland politiker, regeringar och andra makthavare. Företag och andra typer av bolag måste också ändra inställning från att tänka på ekonomisk vinning till att se fördelarna med en hållbar utveckling och verksamhet som inte påverkar miljön så som den gör idag. är det möjligt? Jag vill gärna tro det. Jag hoppas verkligen det. Men innerst inne är jag tveksam.