Min något återvändande energi har inte lett till något produktivt, men nu orkar jag faktiskt läsa och även så smått försöka plugga in saker. Så vad ägnar jag min lördag åt, om inte till att att läsa mera Dan Andersson och drömma mig bort?
Här följer ett par guldklimpar som förutom att vara vackra också ger något att tänka på.
Jag har mod
Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta vära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.
Ur Krigssång
Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar