Från början blev det en vårdikt. Sedan följde sommaren, och vintern och hösten, bara efter. Jag kunde inte sluta. Årstidernas skiftningar och karaktärer förtrollar.
Förnimmelser
En tyst viskning,
försiktigt porlande
Tunga droppar faller,
likt sommarregn,
från tak och rösen
Trevande sträcker träden ut sina späda blad
i längtan efter solljuset
Sakta,
försiktigt sökande,
breder våren ut sig över nejden.
***
En svag bris,
långsamt smekande
Från flodens forsar
sprids klara droppar
Solbelysta, regnbågsskiftande.
Markens mossa kryper försiktigt fram över stigen
i väntan på försiktiga fötters tramp
Tyst,
rofyllt slumrande,
ligger sommaren och väntar
***
En fuktig doft,
jordmättad, tung
Vackert virvlande,
ovarsamt losslitna,
faller löv mot eldfärgad mull
Spjutspetsformade regndroppar piskar fälten till gyttja
och tonger allt i gråstensgrått
Hösten,
vildsint vrålande,
ruskar världen till oigenkännlighet
***
En stilla tystnad,
blänkande kylslagen
Stjärnhimlen mörknar,
norrskenet slocknar.
Snöflingor faller och faller och faller
Tystnaden bäddar ömsint mjuka täcken kring snåren
där skogslivens spår sakta suddas ut
Varsamt,
under tystnad,
vakar vintern över världens vila
2 kommentarer:
Jag älskar den jag älskar den jag älskar den!
Det är som att orden har kommit alldeles av sig själva och du bara råkade vara där med papper och penna redo. Men jag misstänker att det finns en hel del jobb bakom den, med tanke på uppbygnaden/rytmen :)
Har lämnat en kommentar på Catahya också, men jag tror att den här blev bättre. Ibland behöver man lite tid för att smälta skönhet...
Som jag sa på catahya, det är faktiskt inte så mycket arbete bakom. Rytmen kom automatiskt ganska så på en gång. Det är väl därför den inte är riktigt perfekt överallt, men det känns inte som att det behövs. Varför binda sig i former när man kan vara fri?
Skicka en kommentar