Framtidsstress

Jag har en plan.

Nej, jag har inte sett för mycket på Jönssonligan, även om när jag var yngre tyckte de filmerna var väldigt roliga. Jag har bara lyckats planera mitt liv fram till jul (och en bra bit efter också), och börjar känna lite ångest för allt som ingår där.

Besökande vänner, förslagsutkastskrivande, kampanjmöten, styrelsesammanträden, resor och veckolånga vistelser, julklappsinköp, julledighet, uppsatsskrivande, flyttar, ännu flera möten, uppsatsseminarium.... Listan kan göras, och är!, hur lång som helst. Och mycket ska hinnas med innan jul för att minimera det som ska göras efter (och under) jul.

Det är liksom bara uppsatsskrivande som gäller nu. Nästan i alla fall. Men det är där tyngdpunkten ligger, och enligt min plan ska jag vara så färdig som möjligt innan jul, även om den inte ska in förrän i början av januari. Jag vill helt enkelt slippa sitta över jul med annat än språklig bearbetning och möjligen lite formaliafixande. Förhoppningsvis lyckas jag, men det kommer krävas en massa disciplin.

Veckan som kommer ska ägnas helt åt att skriva teori, till exempel. Sedan är det "bara" resten kvar. Den stora biten är ju empirin - att lyckas hitta bra, aktuellt och relevant material är inte helt enkelt. Det är heller inte helt lätt att få det på pränt på ett strukturerat, välformulerat och intressant sätt, även om det nog egentligen är mitt minsta problem.

Jag måste erkänna att jag är mer nervös för hur jag ska få ihop det här än jag nog visar utåt. Samtidigt vet jag att jag kan. Jag är bra på att skriva, och jag är duktig på att se relevans och samband. Så det ska inte vara nåt problem, om jag bara kan vara så disciplinerad att jag följer min stenhårda plan. Och enligt den bör jag om två veckor, eller ja, tio dagar, redan ha fått ihop halva uppsatsen. Och tja, jag är väl inte riktigt där än, om man säger så. Men det är på gång. Det gäller bara att jobba på...