Stick

Jaha. Då har man för första gången utfört något praktiskt som faktiskt gör att utbildningen känns som på riktigt (vilket den ju naturligtvis är, men det har liksom varit lite surrealistiskt hittills). Idag hade basgrupp F sin första lektion i medicinsk teknik - venprovtagning.

Till en början fick vi en genomgång av hur man skulle göra och vad man skulle tänka på, och sedan fick vi öva på att hitta blodkärl som var lämpliga att sticka i på varandra. Större delen av själva övningsmomentet gjorde vi helt realistiskt på gummiarmar specialtilverkade för detta ändamål - jag kan inte säga hur många provrör jag fyllde med rödfärgat vatten under förmiddagens övningstimmar, antagligen en bit över tjugo eller så...

Sedan kom vi då till eldprovet - vi skulle ta prov på människor, på varandra! Jag var sist med att sticka, och det var hur läskigt som helst, men det hela gick bra. I alla fall om man bortser från att jag efter att ha bytt rör inte riktigt fick till det förrän jag hade justerat kanylen lite. Men det gick bra, Sofie som var min försöksperson skrek iaf inte av smärta, och jag gjorde inga större misstag. Det fick bra, helt enkelt.

Nu ska jag äta fredagsmiddag bestående av stekt strimlad kyckling, smaksatt med curry och en gnutta teryakisås, ungsstekt klyftpotatis samt grönsallad och en slurk vin för att ta slut på flaskan. Inte illa va?

Blod och is

I morse hade gårdagens underbara snöslask frusit till, så allt var spårigt och eländigt. Det tog mig en halvtimme till skolan eftersom jag cyklade i ultrarapid, och väl där blev det grupparbete. Artikelgransking minsann. Skittråkigt. Men det blev vissa rätt intressanta diskussioner utifrån artikeln vi snackade om - om akutppiller och vilka som använder dem och varför, särskilt när vi svävade ut lite väl långt.

På vägen hem skuttade Sofie och jag in på blodcentralen och tog blodprov för att kolla om man får lämna blod eller inte. Åtta rör, går snabbt som sjutton! Hade en jättetrevlig ssk som tog hand om mig, och när jag berättade att jag precis börjat plugga till sska så förklarade han varenda grej han gjorde, gav mig lite tips om hur man skulle göra för att det skulle bli så enkelt som möjligt för att ta blodprov m.m. Mycket trevligt med tanke på att det imorgon är dags för vår första medicinsktekniska övning - venprovtagning! Vi kommer få sticka först i låtsasarmar, men sedan också i varandra. Det är ju bara att hoppas på att man inte darrar ihjäl den stackars patientens blodkärl...

Det är inte utan att det känns lite läskigt, men med lite övning ska jag nog klara det här också. Hoppas det kommer blod. :)

En ovanligt dålig dag

Den här dagen blev...intressant. Monsterhuvudvärken sen i morses gick över så småningom, och nu är det bara ett dovt bultande kvar. Nog så jobbigt, men i alla fall skönt att det värsta är över igen. Nåväl. Jag har under eftermiddagen lyckats med att få ett eluttag i handen. Det lossnade när jag skulle dra ur en sladd ur kontakten, höll emot, men nog sjutton lossnade den ändå. Så himla typiskt! Och det var ändå det uttaget de var här och lagade för inte alls länge sedan!

Men inte nog med det. Lite senare skulle jag sätta mig på stolen, men precis när jag drog ut den så trillade den ihop. Mina köksstolar är minsann inte att leka med - tror bestämt att jag ska gå lös på dem med karlsson klister och en del spik. Jag kan ju inte dras med köksstolar som hotar att falla i bitar när man ska sitta eller stå på dem!

Slutligen lyckades jag hälla en del vinbål på mig eftersom korken inte satt på ordentligt och flaskan vällte när jag öppnade kylskåpsdörren.

Ska jag alltid råka ut för så här mycket grejer?

What matters

Sitter hemma, nedbäddad i soffan. Jag har haft en hemsk huvudvärk i flera dagar, men nu är det värre än det har varit. Struntar i dagens föreläsningar och satsar på att kurera mig istället. Promenad, massor av vatten, huvudvärkstabletter och vila. Förhoppningsvis hjälper det lite iaf.

Har ägnat förmiddagen åt att se Lords of Dogtown, en film om ett gäng killar som tar skateboardåkandet till en ny nivå och påverkar hela skateboardkulturen. Den utspelar sig i Venice, Californien, under 70-talet, och ett stort fokus läggs på vänskap och hur vänskapen mellan killarna förändras när de blir kända. Både en film som är tänkvärd, som lämnar en tagg i hjärtat, men som också är riktigt häftig med allt skateboardåkande även för en icke-intresserad som jag. Kan verkligen rekommendera den!

Jag tror jag ska ta en till luftrunda. Alltså en till kortpromenad runt kvarteret för att få lite frisk luft. Eller kanske sätta mig på balkongen en stund... Fast då krävs det en del filtar och så - det är inte precis varmt ute!

Ny dag - nya utmaningar - ny lista!

Fiaskot med gårdagens att-göra-lista blev ett faktum. Totalt lyckades jag genomföra en (1) av punkterna på den, och minst en, antagligen flera tillkom. Jag tror att jag kanske eventuellt måste göra ett rejält ryck idag. Det är mycket som ska göras, om tolv timmar är familjen här, och lagom till i eftermiddag någon gång är det skönt att vara klar med allt flängjobb. Då kan man sätta sig ner i lugn och ro och se till att få allt som ska skrivas gjort. Kanske läsa det där som ska läsas också... Måste ju på nåt sätt ha gjort klart det innan de andra dyker upp!

Den reviderade att-göra-listan ser alltså ut som följer:
[x] diskberget ska tas om hand
[ ] inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
[x] lägenheten ska städas grundligt
[ ] tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
[x] kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
[x] webbföreläsningen i etik borde ses
[ ] artikelgranskningsartiklarna ska läsas
[ ] en lista/schema över all skolgång och allt som ska läsas och göras de närmaste åtta veckorna ska sammanställas

Naturligtvis att följas upp under dagen. Klarar jag det, månntro?

Ur mörkret i ljuset.

Jag säger bara Eluvium.

Lyssna på plattan Copia och säg att allting kommer ordna sig. Den andas avslappning, styrka, skönhet.

Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen - låten Prelude for time feelers går att lyssna på hur många gånger som helst. Och är man lite nere och trött, irriterad och sur är det faktiskt ett riktigt bra sätt att bara vara i sina känslor och låta dem landa. Jag lovar - efter några varv med låten känns allting mycket bättre!

Och för övrigt tycker jag inte om när livet inte blir som man tänkt sig, eller saker och ting bara blir konstiga. Så det så.

Saker att göra

Idag var det riktigt segt att gå upp. Somnade inte före halv tre, gick upp halv åtta. Av någon konstig anledning drömde jag en mardröm med massa konstigheter som jag inte minns, men en detalj finns kvar: jag var tydligen höggravid. Det var ganska skönt att vakna och upptacka att magen var platt (nåja, inte gravid i alla fall) då kan jag säga.

Hade en rätt seg förmiddagsföreläsning om vårdhygien och blodsmitta, och om vinterkräksjuka. Nu igen... Jag blir ju nästan rädd för att sticka näsan utanför ytterdörrn när hygiensjuksköterskan går på sådär! Men men, man måste ju leva och kan inte sitta hemma hela tiden. Så jag lunchade med Jimmy och Johanna på Upplands istället. Mycket trevligt, även om pastan var lite väl välkokt, om man säger så. Sedan stack jag hem för att försöka få nåt gjort, men fastnade vid datorn och lite grejer som var tvungna att fixas omgående så nu är det dags att slita sig.

Har en diger lista på saker som ska göras idag, eller senast imorgon:
- diskberget ska tas om hand
- inköpslista för tripp till IKEA och tripp till Maxi ska skrivas
- lägenheten ska städas grundligt
- tvätten som ligger omkringströdd i sovrummet ska ner i tvättstugan för att få sig en omgång
- kläderna i garderoben ska plockas iordning och organiseras på nåt bra sätt
- webbföreläsningen i etik borde ses
- artikelgranskningsartiklarna ska läsas

Återkoppling imorgon bör göras så att jag inte missar nåt innan familjen invaderar imorgonkväll.

För övrigt tänker jag kika på en eller några Heathfilmer ikväll. Det känns liksom rätt.

R.I.P

Sent nu i kväll kom beskedet om att Heath Ledger, en av Hollywoods största skådespelare just nu, hittades död i sin lägenhet idag. Det är tragiskt att en 28-åring, med en dotter på två år, ska dö av vad som misstänks vara en överdos på det här sättet.

Just nu är jag lite chockad. Ledger har, ända sedan jag såg hans genombrottsfilm, 10 Things I Hate About You, varit min absoluta favoritskådespelare, och det är inte många av hans filmer som jag inte har sett om och om igen. Casanova, Brokeback Mountain och A Knight's Tale I är bara några av alla de filmer som han deltagit i.

I mina ögon var han en väldigt duktig skådespelare, och nog var jag nog lite småkär i honom som tonåring, det kan jag inte förneka.

Det är alltid sorgligt när någon dör ung. När personen dessutom har familj, och är känd och omtyckt av många människor blir det på något sätt ännu värre. Jag hoppas att filmvärlden aldrig glömmer honom.

Rest in peace, Heath.

Snöigt

Kom utanför dörren efter lunch för att snabbt och lätt ta mig upp till skolan medelst cykel, och vad ser jag? Världen har blivit vit! Nåja, tidsbrist som jag hade slängde jag mig upp på cykeln (som faktiskt höll luften, måste varit nåt konstigt med den igår) och trampade mot skolan. Och höll på att glida rakt ut i gatan liggandes när jag bromsade lite väl häftigt. Som tur var lyckades jag få styr på både mig själv och cykeln och undvek allt vad olyckor heter. Resten av vägen upp var som vanligt lite jobbig i slutet, men lugn.

Imorgon har jag förmiddagsföreläsning på Ackis, vilket är skönt. Det går så mycket snabbare att ta sig dit än att ta sig till skolan. Nackdelen är att jag knappt vågar sätta foten på bygget efter måndagens föreläsning och info om att vinterkräksjukan härjar där. Men jag måste väl, antar jag. Det KAN ju sägas nåt nytt som jag inte har hört förut. Och visst kan det väl vara nyttigt att öva sig i att sprita sina händer?

Väckarklockans förbannelse

Finns det nåt värre än att vakna av väckarklockan bara några få timmar efter att man somnade till att börja med, och att då dessutom inte känna sig utvilad för fem öre?

Ja, faktiskt. Att vakna av sig själv, flera timmar efter att klockan borde ringt, bara för att inse att skolan började för en kvart sedan och väckarklockan har stannat på 20 över fem. Underbart. Det hände mig nu idag, och just då är det inte läge att stressa, eftersom man ändå kommer ha missat över halva föreläsningen om man lyckas hinna dit innan den är slut över huvud taget. Istället satsar jag på den obligatoriska träffen senare idag. Första lektionen med basgrupp F, första riktigt intressanta delen (hoppas jag). Gårdagens föreläsning i vårdhygien bjöd ju inte på några som helst nyheter, det enda föreläsaren lyckades med var att göra mig halvt skräckslagen för att vistas på Akademiska sjukhuset på grund av vinterkräksjukeutbrottet där, emetofob som jag är. Nåja, med lite tur kanske jag rent av slipper tenta vissa delar av det här, vilket vore väldigt skönt. Inte för att jag inte skulle gå på föreläsningarna ändå, men det är ju skönt att slippa plugga till en tenta i alla fall!

Nu sitter jag och väntar på att min lunch ska bli klar, klyftpotatis och stekt tofu blir det idag. Ska laga lite rejälare käk ikväll - nudelwook tänkte jag mig då, men det finns inte riktigt tid till det nu, eftersom jag ska vara på skolan vid fem i ett och träffa gruppen lite innan lektionen börjar. Måste bara ta reda på vart vi egentligen ska vara...

Annars känns det skönt att skolan iaf har kommit igång, även om det inte är jätteintensivt. Måste börja leta böcker nu, för det känns som det är dags att börja hänga med i litteraturen snarast, faktiskt. Om inte annat för att slippa stressa senare...

Tanketimmar i Sigtuna

Efter flera dagars intensiv nollning, info och runtflängande i Uppsala har lugnet sänkt sig. Jag sitter i en av de små samlingssalarna på Sigtuna Folkhögskola och funderar över min plötsliga lediga eftermiddag. Visserligen kommer jag få i uppdrag att köra och hämta flera medlemmar ur den nordiska samarbetskommittén, men det är liksom inte nåt som stör min fridfulla stund utan snarare känns som ett roligt avbrott. Trots allt är det ju det jag är här för – att lära känna de andra sju medlemmarna och att tillsammans med dem utforma och dra upp riktlinjer för det kommande samarbetet oss emellan.

Medan tankarna flödar och rör sig fritt runt varandra vandrar blicken runt i rummet. Två tavlor, vid första anblicken utan motiv, händer sida vid sida framför mig. Den ena med olika nyanser av svart, vitt och grått, den andra med rött, blått, och gult. De är varandras kontraster, men ändå inte. För där den ena skapar djup och rörelse endast med hjälp av gråskala och korta penseldrag som liksom skapar en bild av kallt hårt regn mot en fönsterruta ger den andra en känsla av värme, eld och djup. Tankarna går till en skog i brand, en skog som är helt övertänd, där man inte längre kan skönja några egentliga konturer annat de långa, utbredda lodräta penseldragen som driver fram trädstammarnas form, slickade av eldslågorna. I det dunkla ljuset förnimmer snarare än ser jag färger även i gråskalan. Blått och grönt verkar träda fram när jag försjunker i det oregelbundna mönstret. Två så olika tavlor, men ändå hänger de samman så starkt att bandet mellan dem nästan träder fram fullt synligt på väggen. De inbjuder till eftertanke och tolkningar långt fler än vad som först verkar möjligt. Motiven framträder ett efter ett ur de vid första anblicken oregelbundna, oplanerade penseldragen. Så olika, men ändå så lika.

Bredvid tavlorna finns ett fönster. En gammal trött ek står där utan blad, regnet faller som en tjock dimma som suddar ut alla detaljer, och ger tallarna en underlig mjukt rundad form. Det är grått. Inte ens de rostbruna löv som täcker marken lyser upp, deras färger dämpas snarare av det gråa diset. En ensam gatlykta står där, ännu nedsläckt i väntan på kvällens mörker. Vädret där ute, och känslan av övergivenhet och väntan, verkar sövande. Mina ögonlock blir tunga och tankarna allt slöare. Jag vet att jag snart kommer behöva vakna ur min halvslummer, bekvämt tillbakalutad i en mjuk fåtölj, men till dess vill jag fortsätta att drömma. Fortsätta att sjunka djupare ner i de två tavlornas mystik och försöka att drömmande utröna konstnärens intention och de egentliga motiven.

Ju längre jag sitter här, desto mer känner jag hur jag slappnar av. De senaste veckornas stress över uppsatsskrivande, flytt, nya vänner och uppstartad utbildning släpper, och lämnar utrymme för känslor och tankar som länge trängts bort ur medvetandet. Allt mer fokuserar jag på nu och här, på min uppgift, mina tankar, min vilja att göra helgen till något bra. Trots allt är det nu det händer, och just nu är det här centrum är!

Jobbigheter

I måndags lämnade jag - äntligen - in uppsatsen, som jag för övrigt inte är särskilt nöjd med, men som förhoppningsvis blir godkänd och så är det inte mer med det. Det är bara en liten detalj kvar. Opponeringen. Jag fasar för den, och är hur nervös som helst. Inte för vad opponenten kan komma att säga, utan vad seminarieledaren har att bidra med. Förhoppningsvis är det saker som jag kan svara på, som jag HAR svar på. Annars kommer det bli skitjobbigt. Men ja, den dagen den sorgen. På fredag gäller det, sen är det avklarat iaf.

Fick idag reda på att jag börjar nästa kurs (och program!) nere i Uppsala redan nu på tisdag, vilket kom lite som en chock. Trodde inte jag skulle börja förrän en vecka senare, men tji fick jag. Nu jobbar jag på att lösa uppkopplingsfrågan. Men med lite tur kanske jag inte behöver fundera på det förrän i mitten av mars - om jag lyckas få igång mitt mobila modem så att det funkar med min nya dator vill säga. Annars sitter jag där i min lilla två, ensam och utan uppkoppling hela våren. Och det finns inte med i min världsbild! Jag MÅSTE kunna vara uppkopplad, om inte hela dagarna så i alla fall då och då, framförallt på kvällarna. På nåt sätt måste jag lösa det där, frågan är väl bara hur...

Såg att någon från UUs it/telefoniavdelning har ringt mig nu ikväll. Jag HOPPAS verkligen att denna någon hör av sig imorgon, och att det inte är nåt jobbigt som de har att säga. Jag vill ju inte gärna få reda på att jag inte kommer få börja, eller nåt annat lika traumatiskt...

Nåja, problem är till för att lösas, och jag antar att det mesta kommer fixa sig under morgondagen eller så. Nu ska här i alla fall sovas!

Nytt år - nya möjligheter

Så var årets sista dag här. Dags att börja om på ny kula med ny stad, nya vänner och nya utmaningar. Ser fram emot det, väldigt mycket, men samtidigt är det lite nervöst. Ny skola, nytt folk och nytt sätt att plugga på... Inte lika läskigt som det var att flytta till Sollefteå för tre och ett halvt år sedan, men ändå!

Skillnaden är ju att i Uppsala känner jag redan en hel drös med folk, vilket är väldigt skönt. Det är inte utan att jag är lite lättad över det, det är skönt att ha vänner som man inte pluggar tillsammans med utan känner sedan tidigare den här gången. IKK i all ära, men det är faktiskt en aning jobbigt att bara umgås med klassfolk hela tiden...

På torsdag går flyttlasset norrut (ja, jag är ju i Skövde och bor i kartonger sedan innan jul), och jag går i spänd förväntan inför att äntligen få se min lägenhet, som jag ju bara hört om tidigare. Nog tror jag väl att den ska funka bra, men man kan ju inte vara riktigt helt säker förrän man väl är där!

Nyåret ska firas in tillsammans med kusiner och annat, okänt, folk, vilket ska bli väldigt trevligt. Bortsett från en timmas väntetid mellan buss och skjuts, men det ska nog ordna sig. Tar med mig en bok och mp3n, så klarar jag allt.

Gott nytt år alla!

Jultid

Utanför river vinden i de kala träden, alla träden som reser sig i backarna kring vårt hus och som jag ser från soffan där jag sitter i mitt rum med datorn i knät. Hemma. Hos mamma och pappa över ännu en jul. En jul som för övrigt är slut, finito, over. Skinkan nästan uppäten, klapparna öppnade och kringströdda och finkläderna ligger i travar där de har hamnat sena kvällar.

Det har varit en bra jul. Lite snabbt har den kanske gått, men så är det väl alltid. Varje år går tiden fortare och fortare, så även jultiden. Var hemma med familjen med alla de traditionella inslagen på julafton - väckning med paket, kyrkan, ljuständning på gravarna, julbord, däckande i soffan framför Kalle Anka, fika, julklappar, mera julklappar, mat igen. Juldagen hämtade jag mormor så vi fick träffa henne, jag var hos Ellen en sväng, och sedan var vi på bio och såg Arnfilmen. Jag är skeptisk men positiv till den, skulle man kunna säga. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig, i alla fall inte i början, men tog sig i slutet. Ser fram den andra delen nästa år.

Annandagen var som vanligt en radda av släktträffar: först lunch hos kusinerna i Lidköping. Trevligt, som alltid. Särskilt roligt var det att träffa Govi, blindhunden, som Berit har haft ett halvår snart. Jättego hund! Kvällen tillbringades med alla kusiner och mostrar och så på mammas sida, helt traditionsenligt med gröt och skinka. Skönt att komma hem på kvällen sen...

I torsdags var hela familjen, inklusive Annans Felix, i Göteborg för att dels gå en shoppingtur, dels gå på musikalen Footloose på Storan. Inhandlade ett par stövlar iabsolut sista minuten innan vi åkte hemåt, samt balsam från Lush, som visade sig vara bästa köpet på länge! Vi käkade kinabuffé, Teresia hade med sig Emmy också, så vi var ett helt gäng på resturangen. Skoj!

Footloose är i grunden en bra och medryckande musikal, men jag är tacksam över att Måns Zelmerlöv, som egentligen har en av huvudrollerna just den dagen ersattes av Linus Wahlgren. Ett klart uppköp! För övrigt var den bra, men det är alltid synd att de letar kända namn till huvudrollerna när det finns musikalartister som är mycket duktigare som skulle platsat bättre i de rollerna. Sedan var ljudet kasst, förstår inte hur ljudteknikerna tänkte alls... Men alltsom allt är i alla fall jag nöjd med föreställningen. Och dagen!

Nu är det nya tag med uppsatsen som gäller, bara en dryg vecka kvar till deadline, men det ska nog gå bra. Ska bara hinna med att flytta också...

Förundrad eller mörkrädd. Både ock, kanske

Säga vad man vill om aftonbladet.se, dn.se, expressen.se och så vidare, men ibland är det faktiskt praktiskt att kunna surfa in där och kolla läget. Visst, vilken vettig människa som helst vet att det man inte ska lägga alltför stor vikt vid vad de skriver, men de ger ändå en ganska bra överblick på vad som händer i världen. Och i Sverige.

Oftast blir i alla fall jag mer upprörd över hur kvällstidningarna och dess nätupplagor formulerar sig och vinklar ämnen (ja, DN är lite undantaget, men är ändå inte helt oskyldiga i sammanhanget), än ämnena de tar upp, men just idag finns ett utmärkt exempel på ett undantag. Aftonbladet skriver nämligen om de nya lagar och förordningar som börjar gälla vid årsskiftet.

Bland annat kommer man inte kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet eller söka via högskoleprovet när man söker högskola universitet. Ursäkta mig, men är inte det samma sak som att säga att man omöjliggör, eller i alla fall försvårar, för de som kanske inte kunde, ville eller hade möjlighet att göra bra ifrån sig under gymnasiet. Och vill man verkligen att ungdomar ska gå direkt till högre utbildning från gymnasiet? Synd att utestänga människor från att utbilda sig på det här sättet. Det är inte precis nåt som samhället kan dra nytta av framöver.

Äsch. Det här var lite avreagering, inte ett inlägg i den politiska debatten. Men jag tycker det är konstigt.

Besatthet

Jag har blivit besatt. Nu igen.

Den här gången är det Eluvium, Matthew Cooper's alter ego där han mixar diverse spännande stilar med genomgående teman som elektroniskt och piano, som har satt sig rejält. Framför allt är det en låt från senaste plattan Copia som sitter som berget och som kan snurra varv efter varv i timtal medan jag bara njuter. Låten heter Prelude for time feelers och kan lyssnas på här. (Bildspelet som låten ackompanjerar är för övrigt sevärt, kanske ska man dock lyssna innan man kollar på bilderna eller tvärt om, det är nämligen väldigt starka bilder från terrorattackerna mot World Trade Center 2001.)

Underbart att hitta nya artister/låtar/plattor/grupper som man kan lyssna på hur mycket som helst, utan att vare sig tröttna eller tycka att det inte passar in. Fler sådana låtar har jag pratat om i det här inlägget.

Musik musik musik

Jag minns än idag första gången jag hörde en imperietlåt. Jag satt i köket i en av längorna med studentboende på Sötåsen tillsammans med i alla fall Millan och lyssnade på ett inspelat band jag hade fått av en klasskompis. Det var höst, eller kanske vinter, och jag gick i ettan på musikgymnasiet. Den första låten på hela bandet vad Vad pojkar vill ha, en låt som jag än idag har lite svårt för, antaligen för att jag associerar den lite väl mycket med dansband (fråga mig inte varför!). Därefter avlöste låtarna varandra. Särskilt fastnade jag för C.C Cowboys, men inte förrän jag kom till Österns röda ros var jag helt fast.

Nog för att jag hade lyssnat en hel del på Ebba Grön, och i alla fall börjat närma mig Thåströms soloplattor litegrann, men jag tror att det där bandet med blandade Imperietlåtar definitivt fick mig att fastna i det som skulle komma att bli en konstant förälskelse som sitter i än idag.

Fortfarande, efter närmare åtta års Thåströmmissbruk, finns den där nyfikenheten som jag alltid har kännt inför all musik han har varit inblandad i kvar. Låtarna har fortfarande inte slutat tala till mig, och ännu överraskar jag mig själv genom helt oväntade reaktioner på gamla och vid det här laget välkända låtar och texter. Österns röda ros är fortfarande en av de mest fantastiska låtar jag har hört. Den speglar något jag känner inombords, vilket är något som få låtar faktiskt lyckas med, trots att de talar till mig och väcker känslor lyckas de sällan ge mig känslan av att låten är skriven just utifrån mig. Det gör den här låten. Och jag lyssnar på den, om och om igen, och hamnar för en stund utanför mig själv.


Österns röda ros
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever

Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Funderingar

Snart är det jul. Det är bara en knapp vecka dit, och tre dagar tills flyttlasset går från Umeå till Uppsala via Skövde och julfirande. Vart har året tagit vägen egentligen?

2007 var året..
- som jag inledde med en rejäl ridtur och jätteträningsvärk tillsammans med Karin på nyårsdagen
- då jag blev insnöad och kvar i Skövde istället för att åka upp till Umeå som planerat i januari
- som jag insåg att Räddningsverket och kontorsjobb inte är något för mig
- när jag utforskade Kristinehamn på en halv minut och hade tråkigt de andre 3,5 månaderna jag höll till där
- jag hamnade i ytterligare en styrelse och fixade sommarläger
- jag undvek höstdepression helt. Hur gick det egentligen till?
- då jag insåg hur illa jag tycker om inofficiella klädkoder i olika sammanhang

Under 2008 kommer...
- jag att flytta ner till Uppsala
- jag att avsluta en utbildning och påbörja en annan
- jag att börja spela på allvar igen
- bli året då jag äntligen bor själv igen
- colan och godiset åka ut en gång för alla
- matlådorna drälla i frysen
- mina broderier bli klara
- jag att börja dansa!

Det kommer hända mycket under nästa år. Men först ska det nuvarande avslutas med uppsats, jul och opponering. Full fart framåt!

Sjukling

Jag har blivit dunderförkyld. Som en blixt från klar himmel kom det över mig när jag vaknade igår, och nu har jag bara snor i huvudet, som för övrigt känns som om det hotar att sprängas. Jag hade planerat åttatimmars pluggdagar fram till onsdag om en vecka, men just nu verkar det inte finnas rum nog i hjärnan för några som helst logiska och vettiga tankar.

Har tillbringat dagen på skolan, sittandes med min kära dator i Café Tornet och försökt fått nåt gjort. Man kan väl itne säga att det har lyckats nåt vidare precis. Handledningen gick i alla fall bra, så nu är det bara full fart framåt som gäller. Trots hosta, snor och huvudvärk.

Lägesuppdatering

Nu var det ett tag sedan jag förgyllde bloggvärlden med mina alldeles fantastiska inlägg om mitt liv och annat oviktigt. Har tillbringat en dryg vecka nere i söder med möten och besök hos släkt och vänner.

Jag inledde med FSsammanträde i Uppsala första helgen i december. Ett möte med många viktiga beslut, julmiddag, mys, julklappar och adventsgudstjänst, dock inte i Domkyrkan utan i St Per som ligger i närheten av lägenheten jag flyttar till efter jul. Riktigt mysig, och trevligt att träffa alla!

Min lilla turné fortsatte på söndagkvällen hem till FSarna Emma och Johan i Tullinge för adventsfika hemma hos dem på söndagkvällen. Skoj att se deras lägenhet, och gott fika bjöds det på dessutom. Enda smolket i den bägaren var väl att jag kom ohjälpligt sist när vi spelade Buzz. Bara för att jag råkade skjuta mig själv...

Senare på kvällen fortsatte jag ut till Sollentuna där kusinen Mattias och hans Karolina håller till. Jättemysig lägenhet som de hade fått iordning igen efter vattenskadantidigt i höstas (somras?). Där sov jag ett par nätter medan jag ägnade måndagen åt shopping, lunchande och fika inne i Stockholm. Bland annat bjöds det på julmarknad i gamla stan, i hällande regn och rätt många plusgrader. Inte blev det mer stämningsfullt av att de provkörde flyglarmet just när jag kom dit. Typiskt mig att pricka det. Lyckades i alla fall köpa en kappa som jag har kikat på till och från under hösten - med mer än 50 % rabatt! Så nu betalade jag knappt 300. Gissa om jag är nöjd.

Efter ännu en natt på soffan i Sollentuna styrde jag kosan mot Uppsala igen. Väl där skaffade jag mig lite lunch, postade en bok till UB och lyckades bli hittad av Johanna när jag gick förbi ett lunchställe. Inte illa alls. Jag avverkade också samtliga skobutiker utmed gågatan (i alla fall alla jag hittade) men lyckades inte med bedriften att hitta ett par stövlar som är 1) bruna 2) platta 3) snygga 4) bekväma och 5) lagom dyra. Det var nummer fem som strulade till det mest. Plus mina vader! Nåja, stövelbristen till trots traskade jag till VG och träffade Ted, fikade på Östgöta och snackade bort ett tag. Trevligt att hinna med det också!

Sedan begav jag mig ut till Flogsta och Felicia och katterna som mötte mig i dörren. Där tillbringade jag sedan onsdag-torsdag med att umgås, hjälpa till med matlagning, klappa katter, skriva lite uppsats, och ha allmänt trevligt. Ett par promenader blev det också, även om det regnade och det inte blev särskilt långa turer. Passade på att våldgästa Johan också när jag ändå var i krokarna.

På fredagen packade jag mina väskor och pallrade mig till Sthlm igen, denna gång för styrelseträff med catahyastyrelsen. Mera möte alltså. Vi var inte många, men vi fick en hel del gjort. Och så kollade vi på Sunes Jul, förstås!

På söndagkvällen satte jag mig på nattåget norrut, och måndagmorgon var jag äntligen hemma igen. Det är fantastiskt skönt att komma hem till ensamheten efter en dryg vecka med dygnet runt-socialisering. Och inte blev det sämre av att min nya dator anlände, så eftermiddagen tillbringades med att få den att fungera som jag ville ha den.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig vecka, men som alltid är det skönt att komma hem. Nu väntar nya tag med uppsatsen, som för övrigt kommer behöva utvecklas mer än vad som var tänkt. Livet suger, jag nyser och snorar och kan inte prata vettigt. Men jag har i alla fall en väldigt bra fungerande dator!